Supernatural S03E05: Bedtime Stories

SPOILER

I "Bedtime Stories" så kommer bröderna till en stad där någonting konstigt håller på att hända. Först så blev tre bröder attackerade på en byggnadsplats. Två blev ihjälslitna av en vargaktig man, medan den tredje - som gömt sig bakom en tegelhög - blev lämnad orörd. Sedan så blir två ungdomar som gått vilse i skogen lurade av en trevlig gammal gumma och nästintill styckade. En ung flicka blir trakasserad av hennes styvmor och en mormor blir uppäten av en varg. Sagor kommer till liv och bröderna vet inte vad som ligger bakom det, inte förrän de hör talas om Callie. Läkarens dotter som i 8 års åldern blev förgiftad och hamnade i koma. Läkarens dotter som egentligen blev förgiftad av sin styvmor. Läkarens dotter som varje dag får Bröderna Grimms sagor upplästa för sig av sin sörjande far.

Unga Callie var så otroligt söt! När hon kom till sin pappa och "talade" med honom så brast mitt hjärta. Det var en av de sorgligaste non-brödernaWinchester-scenerna någonsin. Jag tror att det är enda gången i hela serien som jag har börjat gråta åt en händelse som inte har med bröderna att göra. Jag önskar att Callie hade vaknat när hennes hemlighet kom ut, för det här var så... sorgligt (och jag älskade det).

Jag gillade Callie, men en person som jag däremot INTE tyckte om var avsnittets Crossroad Demon. Jag gillade den första, den som var med i "Crossroad Blues". Hon var så där perfekt ond och hånande, men ändå sexig och flirtig. Den andra, den som Dean säljer sin själ till, tyckte jag inte lika mycket om, men hon var ändå acceptabel. Den här tredje, som för övrigt spelas av Jared Padaleckis flickvän, var bara så... mjäkig. Hon kändes varken ond nog, hånande nog eller flirtig nog. Hon kändes som mellanmjölk.

Allt som allt, jag tyckte att avsnittet hade en rolig idé, men jag tyckte att själva humorgrejerna kunde ha varit bättre. Som det var nu så tyckte jag att det blev lite för många halvdana skämt om Sams "gayighet". Några av dem var bra, men andra var... mindre bra. Som sagt, det här var enda avsnittet där själva fallet är mer känslosamt än brödernas situation.