Roligaste avsnitt: Tall Tales, Folsom Prison Blues, Simon Said och Hollywood Babylon.
Sorgligaste avsnitt: All Hell Breaks Loose: Part I och Part II, What Is and What Should Never Be, In My Time of Dying och slutet på Heart och Croatoan.
Läskigaste avsnitt: Everybody Loves a Clown!
Bästa fienden: YED, trots allt.
Läskigaste fienden: Clownen! Eller Nurse vad-hon-nu-hette i Folsom Prison Blues.
Mest irriterande nya karaktär: Jo Harvelle! Eller Gordon!
Bästa nya karaktär: Ellen Harvelle, Andy eller Ash.
Bästa Winchester-broder: Fortfarande oavgjort.
Spoilers!
Bästa kyssen: Madison och Sam i Heart.
Sämsta kyssen: Dean och deal-demonen i All Hell Breaks Loose:Part II. Nobelt ändamål, ja! Men den kyssen dömde ju Dean till helvetet inom ett år så den kan ju inte räknas som särskilt bra.
Bästa sexscenen: Madison och Sam i Heart.
Bästa paret: Sam och Jessica i What Is and What Should Never Be.
Sämsta paret: Dean och Jo - tack gode gud att det aldrig blev någon sådan pairing.
Sorgligaste dödsscen: Sam i Deans armar.
Bästa drool-moment: Sam i tidigare nämnda sexscen från Heart.
Bästa flykt: Dean och Sam smiter mitt under FBIs ögon i Nightshifter.
Bästa in-your-face-ögonblick: Dean skjuter YED.
lördag 26 september 2009
tisdag 22 september 2009
Supernatural S02E18: Hollywood Babylon
SPOILER!
Alltså, det här avsnittet har en av de bästa scenerna någonsin! Efter den obligatoriska "det här är veckans monster"-teasern så börjar det med att Dean och Sam sitter i en tour-buss och åker på sightseeing genom en Hollywood-studio. Dean är i sjunde himlen och pratar nostalgiskt till en liten kille bredvid honom när "tåget" svänger upp på en gata och guiden pekar ut att till höger så ligger Stars Hollow, känt från tv-serien "Gilmore Girls". Sam stelnar till, ser obekväm ut och när guiden utbrister att om de har tur så kanske de får se en av seriens stjärnor så hoppar han av guidebussen, drar en ovillig Dean därifrån och börjar att gå emot en annan studio. Jag älskar GG-referensen! Och jag älskar att de zoomar in på en obekväm Sam när de nämner Stars Hollow, då Jared har "bott" där i fem år. Det är bara så perfekt. Subtil humor när det är som bäst.
Det här var ett av de roligaste avsnitten i säsongen då det inte fanns med ett enda sorgligt ögonblick under hela avsnittet, trots att det inte var särskilt länge sedan Sam var tvungen att skjuta Madison. Bröderna undersöker en filmstudio där en skräckfilm spelas in och det sägs att studion är hemsökt. En av skådespelerskorna (som visar sig vara en av Deans idoler) hittar liket av en studioarbetare och säger sig ha sett en gestalt bakom liket, en gestalt som flimmrade till och försvann. Sam och Dean låtsas att vara PAs, utan särskilt mycket framgång då Dean beter sig riktigt out-of-place. Det går snabbt över och snart så är Dean verkligen engagerad i filmen, till Sams förtvivlan. Dean hyllar maten, blir vän med de andra i filmteamet, raggar på skådespelarna och mixtrar med teknisk utrustning och verkar inte ha tid för att faktiskt jaga övernaturliga fenomen.
Ännu bättre är den otroligt fåniga fake-trailern som dyker upp helt plötsligt halvvägs in i avsnittet. I den så nämns tidigare filmer så som "Corn field massacre", med bilder från "Scarecrow", och "Monster Truck", med bilder från "Route 666". Bäst är ändå repliken i slutet "We must have brought them back. Back from Hell... again". Vem är så dum att man "råkas" släppa lös samma monster två gånger?
Alltså, det här avsnittet har en av de bästa scenerna någonsin! Efter den obligatoriska "det här är veckans monster"-teasern så börjar det med att Dean och Sam sitter i en tour-buss och åker på sightseeing genom en Hollywood-studio. Dean är i sjunde himlen och pratar nostalgiskt till en liten kille bredvid honom när "tåget" svänger upp på en gata och guiden pekar ut att till höger så ligger Stars Hollow, känt från tv-serien "Gilmore Girls". Sam stelnar till, ser obekväm ut och när guiden utbrister att om de har tur så kanske de får se en av seriens stjärnor så hoppar han av guidebussen, drar en ovillig Dean därifrån och börjar att gå emot en annan studio. Jag älskar GG-referensen! Och jag älskar att de zoomar in på en obekväm Sam när de nämner Stars Hollow, då Jared har "bott" där i fem år. Det är bara så perfekt. Subtil humor när det är som bäst.
Det här var ett av de roligaste avsnitten i säsongen då det inte fanns med ett enda sorgligt ögonblick under hela avsnittet, trots att det inte var särskilt länge sedan Sam var tvungen att skjuta Madison. Bröderna undersöker en filmstudio där en skräckfilm spelas in och det sägs att studion är hemsökt. En av skådespelerskorna (som visar sig vara en av Deans idoler) hittar liket av en studioarbetare och säger sig ha sett en gestalt bakom liket, en gestalt som flimmrade till och försvann. Sam och Dean låtsas att vara PAs, utan särskilt mycket framgång då Dean beter sig riktigt out-of-place. Det går snabbt över och snart så är Dean verkligen engagerad i filmen, till Sams förtvivlan. Dean hyllar maten, blir vän med de andra i filmteamet, raggar på skådespelarna och mixtrar med teknisk utrustning och verkar inte ha tid för att faktiskt jaga övernaturliga fenomen.
En sak jag tycker om med det här avsnittet är att det riktigt driver med serien, personerna bakom serien och genren. En av filmens producenter frågar manusförfattaren vad filmens hjältar kan använda för att hålla borta "spökena". "Kanske salt?" svarar denna och alla börjar att skratta åt det dumma förslaget. Hoho, inte blir väl spöken rädda för lite salt? Samtidigt så står Dean och Sam några meter bort och skakar på huvudet åt alla felaktigheter i filmen.
Som sagt så drivs det redan i början med Jared Padaleckis medverkan i "Gilmore Girls" och det fortsätter efter det med att driva med det faktum att trots att Sam och Dean kör fram och tillbaka genom USA i serien så filmas scenerna i... Canada. Sam beskriver vädret i L.A som "Canadian". En av stjärnorna i filmen ("Hell Hazers II") tycker om att ta bilder av alla i crew mellan tagningarna - en av Jensen Ackles favoritsysselsättningar.
Ännu bättre är den otroligt fåniga fake-trailern som dyker upp helt plötsligt halvvägs in i avsnittet. I den så nämns tidigare filmer så som "Corn field massacre", med bilder från "Scarecrow", och "Monster Truck", med bilder från "Route 666". Bäst är ändå repliken i slutet "We must have brought them back. Back from Hell... again". Vem är så dum att man "råkas" släppa lös samma monster två gånger?
Supernatural S02E17: Heart
SPOILER
Jag är så upprörd, chockad och gråtfärdig att jag inte ens orkar skriva vad avsnittet handlar om. Det är ju spoilervarning så alla som inte har sett avsnittet har ingenting här att göra.
Alltså. Jag brukar i vanliga fall gråta tyst. Alltså tårar, lite hulkningar, men ändå tyst. Den här gången kved jag som ett skadat djur. HUR kan man bara göra sådär? Hur mycket smärta kan man egentligen få in i en 5 minuter lång scen? Och hur kan man avsluta ett avsnitt sådär? Med ett skott, Deans ansikte och sedan tystnad.
Jag tyckte om Madison. Hon var en av de bästa tjejerna som killarna har träffat, någonsin. (Jag gillade Sarah i "Provenance" också). Och så måste det sluta sådär?
Jag kände igen tjejen som spelade Madison och efter lite research så visar det sig att hon har varit med i ett avsnitt av "Veronica Mars". Aha. Här ser vi ett BRA överhopp från VM. Varför kunde inte Madison fått stanna när Jo kommer in och ut ur serien hela tiden och är irriterande?
Hela Madison-ber-Sam-att-skjuta-henne slog så hårt dels på grund av att det är exakt samma vädjan som Sam har gett till Dean i flera avsnitt nu. Dean inser det, Sam inser det och jag inser det. Sam vet att han måste skjuta henne, han vet det. Han vet hur mycket det betyder för henne, att hon inte vill dö, men inte vill bli ett monster heller. Han vet att hon vill att han ska skjuta henne för att deras relation är så djup, trots att de knappt har känt varandra en halv vecka. Samtidigt så får Sam känna hur det är för Dean att lyssna på hans vädjan om att bli dödad istället för att behöva leva som ett monster som skadar andra. Deans tårar i köket efter att Sam skakande av gråt går ut för att skjuta kvinnan som han har börjat älska är bara... Och Sam har aldrig varit sötare än i det här avsnittet.
Jag har aldrig lagt märke till exakt hur söt Jared Padalecki är! Jag har märkt att han är söt, riktigt söt, redan i "Gilmore Girls", men det var först nu jag noterade hela hans söthet. De där ögonen, leendet, smilgroparna. De får det nästan att rysa i mig för de är bara så... känsliga och söta. Det känns fel att säga det här då jag just nu är bedövad av sorg och chock, men damn, Jared Padaleckis kropp! Jag har nog aldrig levt mig in så mycket i en sexscen som i den mellan Madison och Sam.
Jag måste inkludera två vitt-skilda filmer. Det ena är en Madison/Sam-video om händelserna i "Heart" och det andra är deras sexscen. Jag hittade en film där de hade tagit hela slutscenen ur Deans perspektiv och visat på likheterna mellan Madison och Sams situation och den som Dean var i några avsnitt tidigare - och då upptäckte jag att Madison och Sam har EXAKT samma repliker.
Det känns hemskt att avsluta ett inlägg om ett sådant tragiskt avsnitt på det här sättet, men: herregud! Såg ni Sams biceps?
Jag är så upprörd, chockad och gråtfärdig att jag inte ens orkar skriva vad avsnittet handlar om. Det är ju spoilervarning så alla som inte har sett avsnittet har ingenting här att göra.
Alltså. Jag brukar i vanliga fall gråta tyst. Alltså tårar, lite hulkningar, men ändå tyst. Den här gången kved jag som ett skadat djur. HUR kan man bara göra sådär? Hur mycket smärta kan man egentligen få in i en 5 minuter lång scen? Och hur kan man avsluta ett avsnitt sådär? Med ett skott, Deans ansikte och sedan tystnad.
Jag tyckte om Madison. Hon var en av de bästa tjejerna som killarna har träffat, någonsin. (Jag gillade Sarah i "Provenance" också). Och så måste det sluta sådär?
Jag kände igen tjejen som spelade Madison och efter lite research så visar det sig att hon har varit med i ett avsnitt av "Veronica Mars". Aha. Här ser vi ett BRA överhopp från VM. Varför kunde inte Madison fått stanna när Jo kommer in och ut ur serien hela tiden och är irriterande?
Hela Madison-ber-Sam-att-skjuta-henne slog så hårt dels på grund av att det är exakt samma vädjan som Sam har gett till Dean i flera avsnitt nu. Dean inser det, Sam inser det och jag inser det. Sam vet att han måste skjuta henne, han vet det. Han vet hur mycket det betyder för henne, att hon inte vill dö, men inte vill bli ett monster heller. Han vet att hon vill att han ska skjuta henne för att deras relation är så djup, trots att de knappt har känt varandra en halv vecka. Samtidigt så får Sam känna hur det är för Dean att lyssna på hans vädjan om att bli dödad istället för att behöva leva som ett monster som skadar andra. Deans tårar i köket efter att Sam skakande av gråt går ut för att skjuta kvinnan som han har börjat älska är bara... Och Sam har aldrig varit sötare än i det här avsnittet.
Jag har aldrig lagt märke till exakt hur söt Jared Padalecki är! Jag har märkt att han är söt, riktigt söt, redan i "Gilmore Girls", men det var först nu jag noterade hela hans söthet. De där ögonen, leendet, smilgroparna. De får det nästan att rysa i mig för de är bara så... känsliga och söta. Det känns fel att säga det här då jag just nu är bedövad av sorg och chock, men damn, Jared Padaleckis kropp! Jag har nog aldrig levt mig in så mycket i en sexscen som i den mellan Madison och Sam.
Jag måste inkludera två vitt-skilda filmer. Det ena är en Madison/Sam-video om händelserna i "Heart" och det andra är deras sexscen. Jag hittade en film där de hade tagit hela slutscenen ur Deans perspektiv och visat på likheterna mellan Madison och Sams situation och den som Dean var i några avsnitt tidigare - och då upptäckte jag att Madison och Sam har EXAKT samma repliker.
Det känns hemskt att avsluta ett inlägg om ett sådant tragiskt avsnitt på det här sättet, men: herregud! Såg ni Sams biceps?
måndag 21 september 2009
Supernatural S02E16: Roadkill
SPOILER!
Det här avsnittet har lite utav den gamla creepy "Supernatural"-känslan. För att förklara det bättre: i första säsongen av Spn så var bröderna ofta ute och undersökte hemsökta gamla hus och platser, mellan de för det mesta har varit inne i städer och jagat spöken och demoner som rör sig över flera platser i den här säsongen. Det här är ett av de första avsnitten där de besöker en riktigt hemsökt plats vars historia de redan vet om.
En gång om året så är en motorväg hemsökt av anden av en bonde som blev påkörd och dödad på vägen och det leder till att det varje årsdag kraschar bilar på just samma sträcka. Sam och Dean åker dit för att utföra lite exorcism på stället, dvs. hitta bondens ben, salta dem och bränna dem. När de kommer dit så stöter de på en kvinna som kraschat med bilen och letar efter sin man som försvunnit. Hon ber om hjälp då hon är jagad av en mordisk, blodig man... Bonden. Efter många om och men så lyckas Sam elda upp hans ben, men det visar sig inte vara slut då. Enter "Sjätte sinnet"-twisten. Det visar sig att kvinnan de har hjälpt också är död. Det var nämligen hon som körde på bonden den där gången för 15 år sedan och varje år så jagar han henne för att utkräva hämnd. Bröderna försöker att förklara för henne att hon är död så att hon kan få ro och gå vidare och till slut släpper hon taget.
Jag tycker om att se deras olika inställning till andar och hur de bäst ska hantera henne. För både Dean och Sam vet att hon är död och har vetat det sedan de först träffade henne och under resans gång så försöker Sam få henne att förstå lite om andevärlden. Han pratar om livet efter, att de flesta andar inte var onda från början - de kan bara inte släppa taget - och hur mycket bättre det skulle vara om de gick vidare istället för att plåga sig själv.
Dean å andra sidan är ungefär lika förstående som en träbock och håller stenhårt fast vid sin åsikt att de inte kan hitta på ursäkter åt de onda andarna. De är onda, punkt slut.
Molly: Oh, Thank God!
Dean: Ah, Call me Dean.
Det här avsnittet har lite utav den gamla creepy "Supernatural"-känslan. För att förklara det bättre: i första säsongen av Spn så var bröderna ofta ute och undersökte hemsökta gamla hus och platser, mellan de för det mesta har varit inne i städer och jagat spöken och demoner som rör sig över flera platser i den här säsongen. Det här är ett av de första avsnitten där de besöker en riktigt hemsökt plats vars historia de redan vet om.
En gång om året så är en motorväg hemsökt av anden av en bonde som blev påkörd och dödad på vägen och det leder till att det varje årsdag kraschar bilar på just samma sträcka. Sam och Dean åker dit för att utföra lite exorcism på stället, dvs. hitta bondens ben, salta dem och bränna dem. När de kommer dit så stöter de på en kvinna som kraschat med bilen och letar efter sin man som försvunnit. Hon ber om hjälp då hon är jagad av en mordisk, blodig man... Bonden. Efter många om och men så lyckas Sam elda upp hans ben, men det visar sig inte vara slut då. Enter "Sjätte sinnet"-twisten. Det visar sig att kvinnan de har hjälpt också är död. Det var nämligen hon som körde på bonden den där gången för 15 år sedan och varje år så jagar han henne för att utkräva hämnd. Bröderna försöker att förklara för henne att hon är död så att hon kan få ro och gå vidare och till slut släpper hon taget.
Jag tycker om att se deras olika inställning till andar och hur de bäst ska hantera henne. För både Dean och Sam vet att hon är död och har vetat det sedan de först träffade henne och under resans gång så försöker Sam få henne att förstå lite om andevärlden. Han pratar om livet efter, att de flesta andar inte var onda från början - de kan bara inte släppa taget - och hur mycket bättre det skulle vara om de gick vidare istället för att plåga sig själv.
Dean å andra sidan är ungefär lika förstående som en träbock och håller stenhårt fast vid sin åsikt att de inte kan hitta på ursäkter åt de onda andarna. De är onda, punkt slut.
Det finns en hel del roliga Dean-repliker i detta avsnitt. När Sam flytande återberättar om gamla begravningstraditioner så ser Dean halvimponerat på honom och utbrister "You're like a walking encyclopedia of weirdness". Ett av de roligaste ögonblicken är när de följer - i Deans ord - "the creepy brick road", svänger runt ett hörn och möts av ett fallfärdigt ruckel med svängande dörrar, mörka vrår och skrämmande skuggor så säger Dean det klassiska "You know, just once I'd like to round the corner and see a nice house", vilket stämmer in så otroligt bra på deras arbete. Tänk! Hur många gånger får de undersöka mystiska aktiviteter i ett fint, ljust hus? Bröderna arbetar nästan konstant i mörka, smutsiga hus med oftast utriven inredning och sönderslagen inredning.
Molly: Oh, Thank God!
Dean: Ah, Call me Dean.
Supernatural S02E15: Tall Tales
SPOILER!
Jag tänker inte ens försöka skriva någonting om det här avsnittet, annat än att det var det roligaste tv-avsnittet jag någonsin har sett, alla kategorier. Istället så tänker jag bjuda på en hel del videoklipp med tips om vad jag tycker om och vad ni bör hålla ögonen öppna efter.
Först: Sam och Dean diskuterar fallet medan Dean raggar.
Håll utkik efter: Sams ansiktsuttryck, gester och repliker i Deans version. Jag höll på att dö av skratt när Sam kommer upp till Dean i äkta, über-, klichegaymanéer. Sedan Dean. Hallå, fantasi? Nog för att jag nog skulle bete mig sådär om jag hade en drink med Dean. Tjejen i Sams version är bara... skanky... och jag älskar skanky-Dean. Jag kan inte bestämma vilken version som är bäst.
Sedan: Dean och kolorna.
Håll utkik efter: Deans kinder. Tummen upp till Jensen Ackles som lyckades proppa munnen sådär full och ändå säga sina repliker.
Efter det: Slow-dancin' Alien.
Håll utkik efter: Dean och Sams ansiktsuttryck när de hör historien... och den dansande alien. Jag blev helt "WTF" när jag såg scenen för första gången.
Senare: Sam blir rörd till tårar och delar ut kramar.
Håll utkik efter: "You brave little soldier". Jag höll på att få ett slaganfall när jag såg det där. Undra egentligen hur bröderna ser varandra? Dean verkar se Sam som någon slags känslig, gnällig viktigpetter (och kanske lite gay) och Sam verkar att se Dean som en slafsig, okänslig kåtbock.
Till sist: Sam och Dean beter sig som småbarn.
Håll utkik efter: Den väldigt småbarnsaktiga "ge mig den!"-brottningsmatchen och Bobbys utskällning.
Förstår ni varför jag älskar det här avsnittet?
Jag tänker inte ens försöka skriva någonting om det här avsnittet, annat än att det var det roligaste tv-avsnittet jag någonsin har sett, alla kategorier. Istället så tänker jag bjuda på en hel del videoklipp med tips om vad jag tycker om och vad ni bör hålla ögonen öppna efter.
Först: Sam och Dean diskuterar fallet medan Dean raggar.
Håll utkik efter: Sams ansiktsuttryck, gester och repliker i Deans version. Jag höll på att dö av skratt när Sam kommer upp till Dean i äkta, über-, klichegaymanéer. Sedan Dean. Hallå, fantasi? Nog för att jag nog skulle bete mig sådär om jag hade en drink med Dean. Tjejen i Sams version är bara... skanky... och jag älskar skanky-Dean. Jag kan inte bestämma vilken version som är bäst.
Sedan: Dean och kolorna.
Håll utkik efter: Deans kinder. Tummen upp till Jensen Ackles som lyckades proppa munnen sådär full och ändå säga sina repliker.
Efter det: Slow-dancin' Alien.
Håll utkik efter: Dean och Sams ansiktsuttryck när de hör historien... och den dansande alien. Jag blev helt "WTF" när jag såg scenen för första gången.
Senare: Sam blir rörd till tårar och delar ut kramar.
Håll utkik efter: "You brave little soldier". Jag höll på att få ett slaganfall när jag såg det där. Undra egentligen hur bröderna ser varandra? Dean verkar se Sam som någon slags känslig, gnällig viktigpetter (och kanske lite gay) och Sam verkar att se Dean som en slafsig, okänslig kåtbock.
Till sist: Sam och Dean beter sig som småbarn.
Håll utkik efter: Den väldigt småbarnsaktiga "ge mig den!"-brottningsmatchen och Bobbys utskällning.
Förstår ni varför jag älskar det här avsnittet?
Supernatural S02E14: Born Under a Bad Sign
SPOILER
"See, whatever bitch boy master plan you demons are cooking up, you are not getting Sam. You understand me? Cause I'm gonna kill every one of you first."
När jag först såg det här avsnittet så tänkte jag "NEJ!" för jag trodde att Sam verkligen hade blivit ond. Att han nu skulle gå omkring resterande del av säsongen och vara evil-Sam och att Dean skulle behöva sakna sin bror och se honom förvandlas till ett monster. Ni vet inte hur mycket jag andades ut när det bara var "Meg". Egentligen, vad ska man kalla "Meg" nu? För det är ju bara en demon. Meg är död. Demonen som var inuti henne är det onda och det är den som är fri nu och som så gärna vill se Dean död för att han utförde den där exorcismen. Jag tror att jag kommer att fortsätta kalla demonen för Meg, mest för att det är enklast.
"the Demon" och "demonen" var ju förut namn på Yellow-Eyed Demon, men nu har jag gått över till det namn han går under på diverse fan-sites, YED.
Avsnittet börjar med att Dean hysterisk ringer till Ellen. Sam har varit försvunnen i två dagar och Dean har inga som helst spår var han kan vara. Under samtalet så ringer någon annan till honom... Sam... som sitter ensam på ett okänt motell någonstans i USA med blodiga händer och blodiga kläder och har ingen aning om hur han hamnade där. Sam minns ingenting av den senaste veckan och när bröderna går tillbaka i hans fotspår så kommer de till en stuga... med en död hunter... och ett videoband som visar hur Sam kallblodigt mördar honom. Sam får panik och försöker få Dean att skjuta honom. Dean vägrar. Sam slår ner Dean, tar bilen och ger sig ut på vägarna, misshandlar Jo, binder henne till en stolpe och håller på att mörda henne för att locka till sig Dean. Det är då det visar sig att Sam inte alls är Sam. Sam är besatt... av demonen som förut var Meg.
Psycho-Sam är bland det läskigaste jag har sett på "Supernatural". När han pratar och ser ut exakt som Sam är det nästan värst. Eller... att se Sam med det där sadistiska leendet är inte heller särskilt trevligt. Usch. Det är som en Angelus-version av übersöta Sam. "Samus".
Och jag ger en tumme upp åt Jared Padalecki. Pratar inte Samus som Meg brukade göra? Med samma minspel och upp och nedgångar?
Det gjorde ont hjärtat att se Dean och "Sams" argument om Sam är nog ond för att bli skjuten eller fortfarande kan få hjälp. Det gör ont att se scenen i slutet där Samus torterar Dean och hånar honom med att Sam är bortom all räddning. Det gör ont. Ändå så var avsnittet ingen höjdare. Kanske för att den dumma bilden på avsnittsdelen av DVD-skivan visade Sam med svarta demonbesatta ögon.
Är det fel av mig att önska, till en liten liten del, att Jo skulle stryka med?
"Samus": Dean... back from the dead. Getting to be a regular thing for you, isn't it? Like a cockroach.
En bra avsnittscentrerad video till John Lennons "I'm Losing You":
"See, whatever bitch boy master plan you demons are cooking up, you are not getting Sam. You understand me? Cause I'm gonna kill every one of you first."
När jag först såg det här avsnittet så tänkte jag "NEJ!" för jag trodde att Sam verkligen hade blivit ond. Att han nu skulle gå omkring resterande del av säsongen och vara evil-Sam och att Dean skulle behöva sakna sin bror och se honom förvandlas till ett monster. Ni vet inte hur mycket jag andades ut när det bara var "Meg". Egentligen, vad ska man kalla "Meg" nu? För det är ju bara en demon. Meg är död. Demonen som var inuti henne är det onda och det är den som är fri nu och som så gärna vill se Dean död för att han utförde den där exorcismen. Jag tror att jag kommer att fortsätta kalla demonen för Meg, mest för att det är enklast.
"the Demon" och "demonen" var ju förut namn på Yellow-Eyed Demon, men nu har jag gått över till det namn han går under på diverse fan-sites, YED.
Avsnittet börjar med att Dean hysterisk ringer till Ellen. Sam har varit försvunnen i två dagar och Dean har inga som helst spår var han kan vara. Under samtalet så ringer någon annan till honom... Sam... som sitter ensam på ett okänt motell någonstans i USA med blodiga händer och blodiga kläder och har ingen aning om hur han hamnade där. Sam minns ingenting av den senaste veckan och när bröderna går tillbaka i hans fotspår så kommer de till en stuga... med en död hunter... och ett videoband som visar hur Sam kallblodigt mördar honom. Sam får panik och försöker få Dean att skjuta honom. Dean vägrar. Sam slår ner Dean, tar bilen och ger sig ut på vägarna, misshandlar Jo, binder henne till en stolpe och håller på att mörda henne för att locka till sig Dean. Det är då det visar sig att Sam inte alls är Sam. Sam är besatt... av demonen som förut var Meg.
Psycho-Sam är bland det läskigaste jag har sett på "Supernatural". När han pratar och ser ut exakt som Sam är det nästan värst. Eller... att se Sam med det där sadistiska leendet är inte heller särskilt trevligt. Usch. Det är som en Angelus-version av übersöta Sam. "Samus".
Och jag ger en tumme upp åt Jared Padalecki. Pratar inte Samus som Meg brukade göra? Med samma minspel och upp och nedgångar?
Det gjorde ont hjärtat att se Dean och "Sams" argument om Sam är nog ond för att bli skjuten eller fortfarande kan få hjälp. Det gör ont att se scenen i slutet där Samus torterar Dean och hånar honom med att Sam är bortom all räddning. Det gör ont. Ändå så var avsnittet ingen höjdare. Kanske för att den dumma bilden på avsnittsdelen av DVD-skivan visade Sam med svarta demonbesatta ögon.
Är det fel av mig att önska, till en liten liten del, att Jo skulle stryka med?
"Samus": Dean... back from the dead. Getting to be a regular thing for you, isn't it? Like a cockroach.
En bra avsnittscentrerad video till John Lennons "I'm Losing You":
Supernatural S02E13: Houses of the Holy
SPOILER!
Det här är ett ganska... religiöst avsnitt som handlar mycket om tro och änglar. Ungdomar som har hamnat på fel väg får plötsligt syner och tror att en ängel pratar med dem. Ängeln lovar dem evig ro och lycka om de bara gör en liten sak för honom... om de bara dödar en syndig man. Bröderna undersöker fallet och hamnar i en liten teologisk diskussion. Det visar sig att Dean tror på änglar och Gud, medan Dean är av en "om jag inte har sett det så finns det inte"-åsikt. Självklart så kommer en ängel till Sam och ber honom döda en man i utbyte mot evig frid. Då bröderna upptäckt att mordoffren alla har haft smutsiga hemligheter och lustar så beslutar sig Dean för att ta upp jakten på Sams offer, allt för att hålla Sam så långt bort från mannen och mord som möjligt.
Eftersom Dean nu är ännu mer eftersökt av FBI så sitter han för det mesta instängd på motellrummet - och vilket motellrum! Det är siluetter av nakna kvinnor på väggarna, röda tapeter, röda sängkläder och en "magic fingers"-massage i madrasserna som Dean utnyttjar till max då han är rastlös och inte har någonting bättre för sig. Inte konstigt att folk tror att bröderna är ett gaypar då de checkar in på sådana ställen... tillsammans.
När Dean förklarar till Sam varför han inte tror på änglar, att han inte tror att en högre god makt skulle kunna tillåta att all den ondska de bekämpar fanns, att en högre god makt inte skulle kunna låta vissa saker hända... och att Mary alltid sa att änglarna vakade över dem varje kväll då hon kysste Dean godnatt... då vill jag gråta. Deans tro förstördes av all ondska. Han tror inte på mirakel. Han tror inte på änglar då de inte vakade över hans familj. Mary sa att de gjorde det, men ändå så har familjen Winchester fått gå igenom mer än vad som många skulle klara av. Mary blev dödad av en demon, John blev dödad av en demon, Sam kan bli ond och är jagad av vissa hunters, Dean är på flykt från FBI och en dödsdom och kan bli tvungen att döda sin älskade lillebror om det behövs. Jag förstår varför han tvivlar.
Det här är ett ganska... religiöst avsnitt som handlar mycket om tro och änglar. Ungdomar som har hamnat på fel väg får plötsligt syner och tror att en ängel pratar med dem. Ängeln lovar dem evig ro och lycka om de bara gör en liten sak för honom... om de bara dödar en syndig man. Bröderna undersöker fallet och hamnar i en liten teologisk diskussion. Det visar sig att Dean tror på änglar och Gud, medan Dean är av en "om jag inte har sett det så finns det inte"-åsikt. Självklart så kommer en ängel till Sam och ber honom döda en man i utbyte mot evig frid. Då bröderna upptäckt att mordoffren alla har haft smutsiga hemligheter och lustar så beslutar sig Dean för att ta upp jakten på Sams offer, allt för att hålla Sam så långt bort från mannen och mord som möjligt.
Eftersom Dean nu är ännu mer eftersökt av FBI så sitter han för det mesta instängd på motellrummet - och vilket motellrum! Det är siluetter av nakna kvinnor på väggarna, röda tapeter, röda sängkläder och en "magic fingers"-massage i madrasserna som Dean utnyttjar till max då han är rastlös och inte har någonting bättre för sig. Inte konstigt att folk tror att bröderna är ett gaypar då de checkar in på sådana ställen... tillsammans.
När Dean förklarar till Sam varför han inte tror på änglar, att han inte tror att en högre god makt skulle kunna tillåta att all den ondska de bekämpar fanns, att en högre god makt inte skulle kunna låta vissa saker hända... och att Mary alltid sa att änglarna vakade över dem varje kväll då hon kysste Dean godnatt... då vill jag gråta. Deans tro förstördes av all ondska. Han tror inte på mirakel. Han tror inte på änglar då de inte vakade över hans familj. Mary sa att de gjorde det, men ändå så har familjen Winchester fått gå igenom mer än vad som många skulle klara av. Mary blev dödad av en demon, John blev dödad av en demon, Sam kan bli ond och är jagad av vissa hunters, Dean är på flykt från FBI och en dödsdom och kan bli tvungen att döda sin älskade lillebror om det behövs. Jag förstår varför han tvivlar.
Btw, - ta i trä - men varför vågar de köra Impalan? Jag menar, en Chevrolet Impala'67 kan ju inte vara så vanlig och FBI måste väl ha sett i sina register att Dean äger en sådan bil, med registreringsnummer KAZ 245. Varför inte bara efterlysa den? Eller FBI kanske aldrig har sett bilen... och jag tvivlar på att familjen Winchester någonsin har registrerat någonting i sitt eget namn.
Det jag tycker är sötast med avsnittet är Sams tro. Han vill så gärna att det ska finnas änglar som vakar över honom och som ser till att han inte blir ond, änglar som kan leda honom rätt på vägen. När Dean krossar hans tro och upptäcker hur mycket de betyder för honom så ser båda bröderna riktigt deprimerade ut, men som tur är så har Dean sett ett mirakel som kan ge både Sam och han själv lite tro tillbaka.
Supernatural S02E12: Nightshifter
SPOILER
Jag började att hulka mitt i en vanlig scen när jag insåg hur mycket trubbel Dean och Sam egentligen är i. Alla talar om Dean som ett monster och de har tillåtelse att skjuta honom nu, utan rättegång eller någonting. Sam är hans "Bonnie" och väntar ett långt fängelsestraff. Allt för att de bara försöker att rädda världen. Det är så otroligt ORÄTTVIST! Jag vill att de ska göra en Buffy. Jag menar, hur många gånger har inte hon varit misstänkt för mord utan att det har blivit några konsekvenser?
Jag tycker så otroligt mycket synd om dem. Jag vill bara hålla om dem och gömma dem från FBI i mitt rum.
Det hela börjar med att Dean och Sam är och utreder några konstiga rån där en trogen, gammal anställd helt plötsligt rånar sitt arbete, misshandlar/dödar gamla vänner, dumpar bytet på vägen hem och sedan tar livet av sig. Efter lite research så stöter bröderna på en säkerhetsvakt som blev nedslagen. Han förklarar att det som attackerade honom inte var mänskligt. Det var en mandroid, en robot. Bröderna ser igenom hans historia och inser att de har att göra med en shapeshifter, vilket gör att Dean tar det vääldigt personligt då deras senaste möte med en shapshifter innebar att Dean blev juridiskt död, anklagad för mord och fick FBI i hälarna. Bröderna tar sig in i säkerhetscentralen på en bank och sätter sig att vänta på att shapeshiftern ska slå till igen. Just som de upptäcker shapeshiftern så ser de Ronald, mandroidsäkerhetsvakten, komma in med ett maskingevär, låsa igen banken och ta alla gisslan. Han har bestämt sig för att fånga sin "mandroid" och släpper inte ut någon innan han har fångat den. Bröderna beslutar sig för att hjälpa honom och det är såklart då FBI anländer till platsen.
Jag har börjat att avsky shape-shifters. Varenda gång det är en sådan inblandad så blir alltid Dean anklagad för mord. Det är som att de har gått ihop och bestämt sig för att göra hans liv så surt som möjligt!
En scen som är riktigt känslig för mig är den där FBI-polisen pratar med Dean i telefon och säger att om han inte ger sig så kommer de att skjuta honom och att de vet att Sam är Bonnie till hans Clyde. Man ser hur ont det gör i Dean, inte bara för att han är oskyldig utan för att Sam nu är nerdragen i det hela. Förut så var Sam fri att gå, men nu räknas han som medbrottsling och kommer att få ett långt fängelsestraff han också. FBI-agenten refererar till Dean som "ett monster" och drar upp John och hans "dåliga uppfostran" av sina söner och vad för slags psycho John var. Jag vill bara slå ner FBI-agenten.
Slutet. Wow. Här har vi ännu en sådan där gammal amerikansk rockgrupp som jag har hört namnet på, men inte hittat någon under fyrtio som egentligen lyssnar på dem. Hur hittar de så otroligt träffande låtar? Jag menar, Carry on Wayward Son av Kansas verkar ju skriven för bröderna Winchester och den här låten.. Renegade av Styx också. Lyssna på texten.
Jag grät när jag såg slutscenen. Fast jag tycker om att det efter Deans "We're so screwed", helt plötsligt börjar gå i ... dur?
Jag började att hulka mitt i en vanlig scen när jag insåg hur mycket trubbel Dean och Sam egentligen är i. Alla talar om Dean som ett monster och de har tillåtelse att skjuta honom nu, utan rättegång eller någonting. Sam är hans "Bonnie" och väntar ett långt fängelsestraff. Allt för att de bara försöker att rädda världen. Det är så otroligt ORÄTTVIST! Jag vill att de ska göra en Buffy. Jag menar, hur många gånger har inte hon varit misstänkt för mord utan att det har blivit några konsekvenser?
Jag tycker så otroligt mycket synd om dem. Jag vill bara hålla om dem och gömma dem från FBI i mitt rum.
Det hela börjar med att Dean och Sam är och utreder några konstiga rån där en trogen, gammal anställd helt plötsligt rånar sitt arbete, misshandlar/dödar gamla vänner, dumpar bytet på vägen hem och sedan tar livet av sig. Efter lite research så stöter bröderna på en säkerhetsvakt som blev nedslagen. Han förklarar att det som attackerade honom inte var mänskligt. Det var en mandroid, en robot. Bröderna ser igenom hans historia och inser att de har att göra med en shapeshifter, vilket gör att Dean tar det vääldigt personligt då deras senaste möte med en shapshifter innebar att Dean blev juridiskt död, anklagad för mord och fick FBI i hälarna. Bröderna tar sig in i säkerhetscentralen på en bank och sätter sig att vänta på att shapeshiftern ska slå till igen. Just som de upptäcker shapeshiftern så ser de Ronald, mandroidsäkerhetsvakten, komma in med ett maskingevär, låsa igen banken och ta alla gisslan. Han har bestämt sig för att fånga sin "mandroid" och släpper inte ut någon innan han har fångat den. Bröderna beslutar sig för att hjälpa honom och det är såklart då FBI anländer till platsen.
Jag har börjat att avsky shape-shifters. Varenda gång det är en sådan inblandad så blir alltid Dean anklagad för mord. Det är som att de har gått ihop och bestämt sig för att göra hans liv så surt som möjligt!
En scen som är riktigt känslig för mig är den där FBI-polisen pratar med Dean i telefon och säger att om han inte ger sig så kommer de att skjuta honom och att de vet att Sam är Bonnie till hans Clyde. Man ser hur ont det gör i Dean, inte bara för att han är oskyldig utan för att Sam nu är nerdragen i det hela. Förut så var Sam fri att gå, men nu räknas han som medbrottsling och kommer att få ett långt fängelsestraff han också. FBI-agenten refererar till Dean som "ett monster" och drar upp John och hans "dåliga uppfostran" av sina söner och vad för slags psycho John var. Jag vill bara slå ner FBI-agenten.
Slutet. Wow. Här har vi ännu en sådan där gammal amerikansk rockgrupp som jag har hört namnet på, men inte hittat någon under fyrtio som egentligen lyssnar på dem. Hur hittar de så otroligt träffande låtar? Jag menar, Carry on Wayward Son av Kansas verkar ju skriven för bröderna Winchester och den här låten.. Renegade av Styx också. Lyssna på texten.
Jag grät när jag såg slutscenen. Fast jag tycker om att det efter Deans "We're so screwed", helt plötsligt börjar gå i ... dur?
söndag 20 september 2009
Supernatural S02E11: Playthings
SPOILER!
"Wow! This is a lot of dolls. They're nice...They're not super creepy at all."
Usch, "Playthings" var ett ganska creepy avsnitt med en massa dockor och ett dockhus som var en exakt kopia av hotellet som avsnittet utspelar sig i. Om göra en exakt kopia av ett hus är en dålig anledning. Har de aldrig läst några halvdåliga ungdomsrysare eller sett på Scooby-Doo? Det är som att önska att dockhuset börjar att leva sitt eget liv och föresäga hemska olyckor. Samma sak i detta avsnitt. Jag är livrädd för gamla dockor.
Sam och Dean bor på hotell för första gången sedan serien börjar. Hotellet har på sista tiden haft några oförklarliga olyckor, enda sedan hotellets ägare blev tvungen att försöka sälja det gamla hotellet som även är hennes hem och har varit hennes familjs hem för de senaste 200 åren. Alla som har någonting att göra med flytten dör inom hotellets väggar, en efter en. Först så drunknar fastighetsmäklaren som hade hand om försäljningen i sitt badkar, sedan ramlar en flyttgubbe nerför trappen och bryter nacken. Sam och Dean flyttar in och börjar rota i släkten och hotellets historia då de hittar tecken på Hoodoo.
En sak som jag ÄLSKAR med det här avsnittet är när Sam och Dean ska boka ett rum och ms. Susan tror att de är ett homosexuellt par. Dean tar otroligt illa upp och grubblar sedan varför alla tror att han och Sam är ett par. Jag säger bara så här... om de inte skulle vara bröder... då kan ni ge er på att jag skulle sitta och leta upp slash-fics.
Avsnittets Sam/Dean-scen är när Dean återvänder upp till hotellrummet och hittar Sam ordentligt berusad. Jag älskar Sams svar "You're bossy... and short" som får Dean att misstänka att någonting inte är helt rätt ställt med hans bror. Detta fortsätter med att Sam förtvivlat förklarar att han måste rädda fler människor för att kunna motverka sitt "öde" och försöker få Dean att lova att han ska döda Sam ifall YEDs plan går i lås och han blir ond. Dean lovar till slut att göra det bara för att få honom i säng, då han tror att Sam är för full för att kunna komma ihåg någonting. Sam griper tacksamt tag i hans ansikte innan han rullar över och somnar och lämnar en oroad Dean som med någonting djupt i blicken tittar på sin sovande lillebror.
Det är den bästa "Jared Padalecki är full"-scenen någonsin. Eller jag tycker om den här från "Gilmore Girls"också. Varenda gång som GG-Dean (hur förvirrande är det inte att Jared spelar någon vid namn DEAN i en annan serie?) muttrar "Why didn't she love me?" så får jag ont i hjärtat, trots att jag föredrar Jess över Dean (OBS! Dean Forester, inte Dean Winchester!)och tycker att Rory valde rätt kille.
En annan scen som jag verkligen verkligen verkligen älskar av helt andra anledningar är denna:
Sam-älskar-dockor-scenen. Dean och Sam vill komma in i hotellägarens rum för att snoka efter ledtrådar till varför huset är hemsökt. När Dean ser en stor samling av antika dockor så tar han vara på tillfället och både får dem in i rummet och driver med Sammy. Sam, som inte kan neka då det är deras enda chans att komma in i rummet, håller lidande med allt Dean säger om hans docksamling och hur han brukar klä ut dem och leka med dem. Kanske detta är anledning till att han senare på dagen super sig full och anklagar Dean för att vara kort och bossig.
Alltså... Hur länge brukar man ha sin hand gipsad om man har brutit handleden? För "Playthings" utspelar sig en månad efter "Hunted" och Sam har haft gipsad hand sedan "Simon Said". Jag vet att det beror på att Jared bröt sin arm någongång i slutet av inspelningen av "Bloodlust", men det är ganska roligt att Sam har sin hand gipsad i flera månader.
Dean: Of course, the most troubling question is: "Why do these people assume we're gay?"
Sam: Well, you are kinda butch, but I just think you're overcompensating.
"Wow! This is a lot of dolls. They're nice...They're not super creepy at all."
Usch, "Playthings" var ett ganska creepy avsnitt med en massa dockor och ett dockhus som var en exakt kopia av hotellet som avsnittet utspelar sig i. Om göra en exakt kopia av ett hus är en dålig anledning. Har de aldrig läst några halvdåliga ungdomsrysare eller sett på Scooby-Doo? Det är som att önska att dockhuset börjar att leva sitt eget liv och föresäga hemska olyckor. Samma sak i detta avsnitt. Jag är livrädd för gamla dockor.
Sam och Dean bor på hotell för första gången sedan serien börjar. Hotellet har på sista tiden haft några oförklarliga olyckor, enda sedan hotellets ägare blev tvungen att försöka sälja det gamla hotellet som även är hennes hem och har varit hennes familjs hem för de senaste 200 åren. Alla som har någonting att göra med flytten dör inom hotellets väggar, en efter en. Först så drunknar fastighetsmäklaren som hade hand om försäljningen i sitt badkar, sedan ramlar en flyttgubbe nerför trappen och bryter nacken. Sam och Dean flyttar in och börjar rota i släkten och hotellets historia då de hittar tecken på Hoodoo.
En sak som jag ÄLSKAR med det här avsnittet är när Sam och Dean ska boka ett rum och ms. Susan tror att de är ett homosexuellt par. Dean tar otroligt illa upp och grubblar sedan varför alla tror att han och Sam är ett par. Jag säger bara så här... om de inte skulle vara bröder... då kan ni ge er på att jag skulle sitta och leta upp slash-fics.
Avsnittets Sam/Dean-scen är när Dean återvänder upp till hotellrummet och hittar Sam ordentligt berusad. Jag älskar Sams svar "You're bossy... and short" som får Dean att misstänka att någonting inte är helt rätt ställt med hans bror. Detta fortsätter med att Sam förtvivlat förklarar att han måste rädda fler människor för att kunna motverka sitt "öde" och försöker få Dean att lova att han ska döda Sam ifall YEDs plan går i lås och han blir ond. Dean lovar till slut att göra det bara för att få honom i säng, då han tror att Sam är för full för att kunna komma ihåg någonting. Sam griper tacksamt tag i hans ansikte innan han rullar över och somnar och lämnar en oroad Dean som med någonting djupt i blicken tittar på sin sovande lillebror.
Det är den bästa "Jared Padalecki är full"-scenen någonsin. Eller jag tycker om den här från "Gilmore Girls"också. Varenda gång som GG-Dean (hur förvirrande är det inte att Jared spelar någon vid namn DEAN i en annan serie?) muttrar "Why didn't she love me?" så får jag ont i hjärtat, trots att jag föredrar Jess över Dean (OBS! Dean Forester, inte Dean Winchester!)och tycker att Rory valde rätt kille.
En annan scen som jag verkligen verkligen verkligen älskar av helt andra anledningar är denna:
Sam-älskar-dockor-scenen. Dean och Sam vill komma in i hotellägarens rum för att snoka efter ledtrådar till varför huset är hemsökt. När Dean ser en stor samling av antika dockor så tar han vara på tillfället och både får dem in i rummet och driver med Sammy. Sam, som inte kan neka då det är deras enda chans att komma in i rummet, håller lidande med allt Dean säger om hans docksamling och hur han brukar klä ut dem och leka med dem. Kanske detta är anledning till att han senare på dagen super sig full och anklagar Dean för att vara kort och bossig.
Alltså... Hur länge brukar man ha sin hand gipsad om man har brutit handleden? För "Playthings" utspelar sig en månad efter "Hunted" och Sam har haft gipsad hand sedan "Simon Said". Jag vet att det beror på att Jared bröt sin arm någongång i slutet av inspelningen av "Bloodlust", men det är ganska roligt att Sam har sin hand gipsad i flera månader.
Dean: Of course, the most troubling question is: "Why do these people assume we're gay?"
Sam: Well, you are kinda butch, but I just think you're overcompensating.
Supernatural S02E10: Hunted
SPOILER!
"You do that to my brother? I'll kill you!"
Jag lovar, en dag så kommer kärleken mellan bröderna Winchester ta död på mig. Säkert den dagen då serien plötsligt gör en helvändning och Sam blir ond och Dean måste döda honom eller något liknande. Den dagen så kommer mitt hjärta att brista.
Dean avslöjar till Sam vad deras pappa sa till honom just innan han dog. Att han måste rädda Sam och om han misslyckas så måste han döda honom. Sam blir panikslagen, arg och rädd för att han trots allt ska bli ond och rymmer iväg för att få svar. Det för honom till Indiana där han får ett besök av Ava, en tjej som även hon har visionsdrömmar om folk som ska dö. Hon har drömt om Sam och varnar honom att någon vill spränga honom i småbitar. Samtidigt som de upptäcker att någon har mördat en annan av YEDs utvalda så dyker Dean upp i Indiana, just i tid för att bevittna hur Gordon försöker att lönnmörda Sam. Dean räddar förstås Sam, men blir kidnappad av Gordon på köpet. Gordon använder honom som bete för att få Sam att komma till en öde stuga där han planerar att spränga den yngre Mr Winchester i småbitar.
Vad tänkte Gordon på egentligen? Gah, jag hatar Gordon! Varför kunde inte bara Sam låta Dean döda honom så att vi slipper oroa oss för honom? Och att Sam är lagligt vildbråde? HALLÅ? Killen har ju gång på gång visat att han står emot YED. Hur stor chans är det att Sam någonsin skulle gå över på YEDs sida? Till skillnad från de andra "utvalda" så vet Sam vad som finns där ute. Han vet vad YED är och vad YED vill. YED dödade hans mamma. YED dödade Jessica. YED höll skrattande på att döda Dean. YED dödade hans pappa. Jo, jag tror verkligen att Sam kommer att joina YED.
Och hur stor nytta skulle han egentligen göra? Jag menar, killen har visioner! Det är inte så att han är någon fysiskt farlig kraft. Han ser folk som ska dö. Hur ska det kunna hjälpa YED?
Gordon är inte så smart. Han har Dean levande i en stol i rummet bredvid rummet där han tänker spränga hans lillebror i småbitar. Vad tror han att Dean kommer att göra samma sekund som han kommer lös från stolen? Jag gissar att blint raseri inte ens börjar att beskriva vad som skulle komma.
Alltså. Den där scenen. När Dean hör Sam komma och vet att han mest troligt kommer att dö, det gör så ont i mig att se det. Deans panikslagna ögon när första bomben exploderar och den andra blicken, som är ännu mer fylld av smärta, när den andra bomben går av. Och lättnaden när han hör Sams röst. Och den där "halvkramen" han ger sin bror när Sam befriar honom, som att kolla efter skador.
Sam är underbar i det här avsnittet. Särskilt i striden mot Gordon som försöker att få honom att vara ett monster. Sam är guldvärd. Jag brukar oftast glömma bort honom, men i det här avsnittet så älskade jag honom av hela mitt hjärta. Nästan mer än Dean, fast inte riktigt. Alltså, jag tjatar så mycket om Dean, men sanningen är att jag tycker om båda bröderna och ensamma så skulle de inte vara hälften så bra. Saken är bara det att det bra Sam-detaljerna oftast är så abstrakta att de inte går att beskriva. Därför blir inläggen mest Dean.
Ava är cool. Hoppas att vi får se mer av henne. En sak som ändå måste vara fel är ju Ashs research om YEDs utvalda. Han får upp fyra namn; Sam, Max från "Nightmare", Andy från "Simon Said" och Scott, men ändå så har John jagat YED i flera år och räknat ut ett samband. John säger ju själv i "Salvation" att han aldrig hunnit fram i tid och flera gånger bara mötts av en nedbrunnen ruin. Borde de inte räkna med dem på listan? Om YED gör sådana generationshopp så måste det ju innebära att han inte planerar att starta sitt krig riktigt än då hans nyaste "soldater" fortfarande bara är småbarn.
Tummen upp: i Roadhouse-scenen så spelas Muses Super Massive Black Hole i bakgrunden. Jag fick en liten glädjechock när jag hörde det.
Jag ville så gärna hitta "Dean-tror-att-Sammy-är-sprängd-i-småbitar"-scenen, men hittade den inte på youtube. Visste inte direkt vad jag skulle söka på utan att spoila mig själv.
Dean: Dude, you ever take off like that again...
Sam: [smiling] What? You'll kill me?
Dean: That is so not funny.
"You do that to my brother? I'll kill you!"
Jag lovar, en dag så kommer kärleken mellan bröderna Winchester ta död på mig. Säkert den dagen då serien plötsligt gör en helvändning och Sam blir ond och Dean måste döda honom eller något liknande. Den dagen så kommer mitt hjärta att brista.
Dean avslöjar till Sam vad deras pappa sa till honom just innan han dog. Att han måste rädda Sam och om han misslyckas så måste han döda honom. Sam blir panikslagen, arg och rädd för att han trots allt ska bli ond och rymmer iväg för att få svar. Det för honom till Indiana där han får ett besök av Ava, en tjej som även hon har visionsdrömmar om folk som ska dö. Hon har drömt om Sam och varnar honom att någon vill spränga honom i småbitar. Samtidigt som de upptäcker att någon har mördat en annan av YEDs utvalda så dyker Dean upp i Indiana, just i tid för att bevittna hur Gordon försöker att lönnmörda Sam. Dean räddar förstås Sam, men blir kidnappad av Gordon på köpet. Gordon använder honom som bete för att få Sam att komma till en öde stuga där han planerar att spränga den yngre Mr Winchester i småbitar.
Vad tänkte Gordon på egentligen? Gah, jag hatar Gordon! Varför kunde inte bara Sam låta Dean döda honom så att vi slipper oroa oss för honom? Och att Sam är lagligt vildbråde? HALLÅ? Killen har ju gång på gång visat att han står emot YED. Hur stor chans är det att Sam någonsin skulle gå över på YEDs sida? Till skillnad från de andra "utvalda" så vet Sam vad som finns där ute. Han vet vad YED är och vad YED vill. YED dödade hans mamma. YED dödade Jessica. YED höll skrattande på att döda Dean. YED dödade hans pappa. Jo, jag tror verkligen att Sam kommer att joina YED.
Och hur stor nytta skulle han egentligen göra? Jag menar, killen har visioner! Det är inte så att han är någon fysiskt farlig kraft. Han ser folk som ska dö. Hur ska det kunna hjälpa YED?
Gordon är inte så smart. Han har Dean levande i en stol i rummet bredvid rummet där han tänker spränga hans lillebror i småbitar. Vad tror han att Dean kommer att göra samma sekund som han kommer lös från stolen? Jag gissar att blint raseri inte ens börjar att beskriva vad som skulle komma.
Alltså. Den där scenen. När Dean hör Sam komma och vet att han mest troligt kommer att dö, det gör så ont i mig att se det. Deans panikslagna ögon när första bomben exploderar och den andra blicken, som är ännu mer fylld av smärta, när den andra bomben går av. Och lättnaden när han hör Sams röst. Och den där "halvkramen" han ger sin bror när Sam befriar honom, som att kolla efter skador.
Sam är underbar i det här avsnittet. Särskilt i striden mot Gordon som försöker att få honom att vara ett monster. Sam är guldvärd. Jag brukar oftast glömma bort honom, men i det här avsnittet så älskade jag honom av hela mitt hjärta. Nästan mer än Dean, fast inte riktigt. Alltså, jag tjatar så mycket om Dean, men sanningen är att jag tycker om båda bröderna och ensamma så skulle de inte vara hälften så bra. Saken är bara det att det bra Sam-detaljerna oftast är så abstrakta att de inte går att beskriva. Därför blir inläggen mest Dean.
Ava är cool. Hoppas att vi får se mer av henne. En sak som ändå måste vara fel är ju Ashs research om YEDs utvalda. Han får upp fyra namn; Sam, Max från "Nightmare", Andy från "Simon Said" och Scott, men ändå så har John jagat YED i flera år och räknat ut ett samband. John säger ju själv i "Salvation" att han aldrig hunnit fram i tid och flera gånger bara mötts av en nedbrunnen ruin. Borde de inte räkna med dem på listan? Om YED gör sådana generationshopp så måste det ju innebära att han inte planerar att starta sitt krig riktigt än då hans nyaste "soldater" fortfarande bara är småbarn.
Tummen upp: i Roadhouse-scenen så spelas Muses Super Massive Black Hole i bakgrunden. Jag fick en liten glädjechock när jag hörde det.
Jag ville så gärna hitta "Dean-tror-att-Sammy-är-sprängd-i-småbitar"-scenen, men hittade den inte på youtube. Visste inte direkt vad jag skulle söka på utan att spoila mig själv.
Dean: Dude, you ever take off like that again...
Sam: [smiling] What? You'll kill me?
Dean: That is so not funny.
Supernatural S02E09: Croatoan
SPOILER!
"I'm just going to say this once, you make a move on him and you'll be dead before you hit the ground. Do I make myself clear? Is that understood? "
Ännu ett "bröderna Winchester älskar varandra så mycket att det slutar med att jag sitter och hulkar av gråt"-avsnitt. Alltså, varenda gång som Dean hotar att döda alla som kan tänkas skada hans lillebror så går jag till skolan nästa dag med uppsvällda ögonlock. Den klassen är det. Varenda gång som Sam tittar upp på Dean med den där blicken och man riktigt ser hur mycket han älskar sin storebror så blir jag jätteavundsjuk. Jag vill också vara med! Jag vill också ha den sortens syskonkärlek.
I "Croatoan" så har Sam en vision som sänder bröderna till en liten småstad i Oregon. När de anländer dit så upptäcker de att allting inte står rätt till. Alla telefonledningar är döda, det finns inget mobilnät och vägarna ut därifrån har blivit blockerade... och befolkningen beter sig väldigt onaturligt. Ett demoniskt virus som smittar vid blod mot blod-kontakt härjar i staden och gör de drabbade till superstarka, aggressiva halvdemoner. Dean och Sam lyckas att barrikadera in sig på en läkarmottagning tillsammans med en läkare, hennes sköterska och en militär. Lite senare så får de sällskap av Duane Tanner, pojken i Sams vision, som lyckas undkomma den övriga befolkningen. Stämningen är tryckt och avtryckarfingrarna redo.
Vad gillar jag med det här avsnittet? Skrämselfaktorn är hög. Jag fick nästan klaustrofobi. Tänk att sitta inspärrad på en läkarexpidition tillsammans med fyra helt okända människor, varav en har varit ute nyss, och veta att man inte kan sätta en fot utomhus utan att bli dödad eller smittad. Viruset börjar inte verka förrän efter tre timmar, så det finns inget säkert sätt att veta att ingen av de andra redan är smittade. Värre blir det i slutet, när de äntligen tar sig ut från läkarexpiditionen och ALLA är spårlöst försvunna.
En av de bästa scenerna i år, hittills, är när Sam blir infekterad. Dean har gått runt hela dagen och skjutit människor som är infekterade. Han sköt Duanes mamma när hon blev infekterad och försökte att mörda doktorn, sköterskan och Dean. Han sköt nästan Duane när han kom in till läkarexpeditionen med ett sår på benet. Han har sagt till Sam att människorna som är infekterade inte är människor, de är "its", men i samma stund som det gäller hans lillebror så är de reglerna som bortspolade. Ingen ska få skada Sammy, även om det så ska betyda att hela staden går under. Dean ställer sig framför Sam och hotar de kvarvarande med att om de skjuter Sam så kommer han att döda varanda en av dem. Sedan så ger han dem Impalan, förklarar hur de ska ta sig ut ur staden, låser igen expeditionen och sätter sig bredvid Sam och väntar. Väntar på att Sam ska förvandlas till ett mordiskt monster och antingen smitta honom eller döda honom. Sam å andra sidan ber Dean att ge honom sin pistol så att han kan avsluta det själv och bönar på sina bara knän att Dean ska lämna honom och rädda sig själv.
Deans svar, att han är trött och inte har någon anledning att leva utan Sam, är så ... söt att mitt hjärta brast.
Jag är så glad att ingen av dem dog.
Kärlek till den scenen. Säkert "Bröderna Winchester-kärlek topp 10", men det är svårt för det finns så otroligt många bra scener. Nummer ett måste ändå vara när den fyraåriga Dean bär bebis-Sam ut från huset 1983 och säger "It's okay, Sammy".
Såklart så är det YED som ligger bakom allting. Är jag den enda som börjar önska att de hittar YED och har ihjäl honom? Fast, i serier där de har nemesises genom flera säsonger och det plötsligt ska komma en NY ärkefiende så brukar det oftast bli ett stort nedsteg när den nya kommer. Förutom i serier som BtVS där det är en ny varje säsong.
"I'm just going to say this once, you make a move on him and you'll be dead before you hit the ground. Do I make myself clear? Is that understood? "
Ännu ett "bröderna Winchester älskar varandra så mycket att det slutar med att jag sitter och hulkar av gråt"-avsnitt. Alltså, varenda gång som Dean hotar att döda alla som kan tänkas skada hans lillebror så går jag till skolan nästa dag med uppsvällda ögonlock. Den klassen är det. Varenda gång som Sam tittar upp på Dean med den där blicken och man riktigt ser hur mycket han älskar sin storebror så blir jag jätteavundsjuk. Jag vill också vara med! Jag vill också ha den sortens syskonkärlek.
I "Croatoan" så har Sam en vision som sänder bröderna till en liten småstad i Oregon. När de anländer dit så upptäcker de att allting inte står rätt till. Alla telefonledningar är döda, det finns inget mobilnät och vägarna ut därifrån har blivit blockerade... och befolkningen beter sig väldigt onaturligt. Ett demoniskt virus som smittar vid blod mot blod-kontakt härjar i staden och gör de drabbade till superstarka, aggressiva halvdemoner. Dean och Sam lyckas att barrikadera in sig på en läkarmottagning tillsammans med en läkare, hennes sköterska och en militär. Lite senare så får de sällskap av Duane Tanner, pojken i Sams vision, som lyckas undkomma den övriga befolkningen. Stämningen är tryckt och avtryckarfingrarna redo.
Vad gillar jag med det här avsnittet? Skrämselfaktorn är hög. Jag fick nästan klaustrofobi. Tänk att sitta inspärrad på en läkarexpidition tillsammans med fyra helt okända människor, varav en har varit ute nyss, och veta att man inte kan sätta en fot utomhus utan att bli dödad eller smittad. Viruset börjar inte verka förrän efter tre timmar, så det finns inget säkert sätt att veta att ingen av de andra redan är smittade. Värre blir det i slutet, när de äntligen tar sig ut från läkarexpiditionen och ALLA är spårlöst försvunna.
En av de bästa scenerna i år, hittills, är när Sam blir infekterad. Dean har gått runt hela dagen och skjutit människor som är infekterade. Han sköt Duanes mamma när hon blev infekterad och försökte att mörda doktorn, sköterskan och Dean. Han sköt nästan Duane när han kom in till läkarexpeditionen med ett sår på benet. Han har sagt till Sam att människorna som är infekterade inte är människor, de är "its", men i samma stund som det gäller hans lillebror så är de reglerna som bortspolade. Ingen ska få skada Sammy, även om det så ska betyda att hela staden går under. Dean ställer sig framför Sam och hotar de kvarvarande med att om de skjuter Sam så kommer han att döda varanda en av dem. Sedan så ger han dem Impalan, förklarar hur de ska ta sig ut ur staden, låser igen expeditionen och sätter sig bredvid Sam och väntar. Väntar på att Sam ska förvandlas till ett mordiskt monster och antingen smitta honom eller döda honom. Sam å andra sidan ber Dean att ge honom sin pistol så att han kan avsluta det själv och bönar på sina bara knän att Dean ska lämna honom och rädda sig själv.
Deans svar, att han är trött och inte har någon anledning att leva utan Sam, är så ... söt att mitt hjärta brast.
Jag är så glad att ingen av dem dog.
Kärlek till den scenen. Säkert "Bröderna Winchester-kärlek topp 10", men det är svårt för det finns så otroligt många bra scener. Nummer ett måste ändå vara när den fyraåriga Dean bär bebis-Sam ut från huset 1983 och säger "It's okay, Sammy".
Såklart så är det YED som ligger bakom allting. Är jag den enda som börjar önska att de hittar YED och har ihjäl honom? Fast, i serier där de har nemesises genom flera säsonger och det plötsligt ska komma en NY ärkefiende så brukar det oftast bli ett stort nedsteg när den nya kommer. Förutom i serier som BtVS där det är en ny varje säsong.
lördag 19 september 2009
Supernatural S02E08: Crossroad Blues
SPOILER!
Detta var avsnittet där jag satt, livrädd och förtvivlad, och skrek åt tv-rutan. Eller rättare sagt: Dean. Jag brukar prata med Sam också, men i det här avsnittet så skötte han sig utmärkt - förutom när cirkeln med hoodooo-sanden började att blåsa undan. Då var jag tvungen att få hans koncentration riktat mot den snart brutna säkerhetscirkeln. Dean var en helt annan grad av dum. Han brukar aldrig vara dum, men i "Crossroad Blues" så tog han dumt hjältemod till en helt ny nivå. Det blev faktiskt så illa att jag ställde mig upp och ropade "SÄLJ INTE DIN SJÄL!" i slutet.
Avsnittet handlar om människor som säljer sin själ till demoner för att få 10 år av lycka, talang eller kärlek. Det hela började på 1920-talet då en svart man (som ska föreställa Robert Johnson) sålde sin själ för att bli den bästa blues-mannen någonsin och fortsätter till 1990-talet där tre män och en kvinna säljer sina själar för att bli hyllade arkitekter, få stor konstnärlig talang, bota sin svårt cancersjuka fru och att bli den yngsta chefkirurgen någonsin. Felet är bara att efter 10 år så kommer demonen tillbaka för att hämta priset...
Eller den sänder sina stora svarta Hell hounds (ett begrepp vi känner till från Buffys avslutningsbal) efter sina kunder och de driver dem sakta vansinniga innan de till slut tar vad de kommer för.
Dean och Sam får upp fallet och bestämmer sig för att försöka skydda den enda överlevande "kunden", Evan. Dean är inte glad, inte alls. Han skäller ut honom, säger att Evan får skylla sig själv som ingick en pakt med en demon och inte ens Evans nobla gärning - att rädda sin fru - kan få Dean att se honom i ett vänligare ljus. För medan Sam ser en människa som behöver räddas så ser Dean sin egen far, som ingick en pakt för att rädda Dean och i och med det berövade honom en far som han verkligen behövde. Sam stannar för att skydda Evan medan Dean ger sig av för att försöka fånga demonen i fråga, som såklart ser ut som en attraktiv tjej och sätter alla möjliga griller i huvudet på vår demonfighter numero uno. (Inte sådana griller!)
Hon berättar om hur John plågas i helvetet och att Dean kan få tillbaka honom i utbyte mot sin själ. Efter många om och men så nekar han till pakten och räddar Evan genom att göra en annan pakt, en där man inte förlorar sin själ. Om hon inte hämtar Evans själ så ska Dean låta henne gå, annars så tänker han exorcisera henne tillbaka till helvetete och få henne att stanna där. Gissa vilket alternativ hon valde?
Ni vet inte hur orolig jag var! Först när demon-tjejen kysste honom så tänkte jag "Nej! Nu har han sålt sin själ!", fast efter en snabb googling på avsnittet så är jag ändå lite lugnad. Det var visst inte en sälj-din-själ-deal. Fast det gör ju att nya frågor kommer upp. Om man genomför en demonpakt genom att kyssas betyder det då att John var tvungen att kyssa YED?!
Jag har sakta, men säkert, börjat inse att anledningen till varför alla mina inlägg handlar om Dean inte bara är för att jag är hans största fangirl. Nej. Jag tror att avsnitten faktiskt är lite mer Dean-centrerade. Han får oftast de stora känsliga talen, han får oftast tjejen, han får oftast de flesta one-linerserna och roliga skämten. Och Dean är oftast den som gör någonting coolt för att rädda situationen. Hur ofta är Dean nerknockad och Sam ensam får försöka slåss mot det onda? Inte så ofta. Hey, ge Sam lite credit!
Jag gillar avsnitt som bygger på övernaturligfierade verkliga händelser, i detta fallet Robert Johnson och hans förmodliga pakt med djävulen. Jag förstår varför Evan ingick pakten, men varför de andra? Varför säljer man sin själ och sitt liv för bara lite talang? Är det verkligen mer värt att leva tio år som beryktad och beundrad än att ha ett helt liv framför sig som vanliga medelmåtta?
En annan sak jag INTE tyckte om: "Soon" som dök upp i slutet. Jag hatar att bli spoilad så jag stängde av direkt de började med vad som verkar vara en genomgång av nästa avsnitt.
Jag bjuder på en av mina favoritscener. Dean har aldrig haft mycket utav ett umgänge med jämnåriga och använder bara internet till att göra research, så såklart så har han inte hört talas om en av världens största mötesplatser på internet. Jag älskar Deans glada leende då han tror att det är porr och Sams skratt då han inser att Dean inte har en aning om vad som finns på internet.
Detta var avsnittet där jag satt, livrädd och förtvivlad, och skrek åt tv-rutan. Eller rättare sagt: Dean. Jag brukar prata med Sam också, men i det här avsnittet så skötte han sig utmärkt - förutom när cirkeln med hoodooo-sanden började att blåsa undan. Då var jag tvungen att få hans koncentration riktat mot den snart brutna säkerhetscirkeln. Dean var en helt annan grad av dum. Han brukar aldrig vara dum, men i "Crossroad Blues" så tog han dumt hjältemod till en helt ny nivå. Det blev faktiskt så illa att jag ställde mig upp och ropade "SÄLJ INTE DIN SJÄL!" i slutet.
Avsnittet handlar om människor som säljer sin själ till demoner för att få 10 år av lycka, talang eller kärlek. Det hela började på 1920-talet då en svart man (som ska föreställa Robert Johnson) sålde sin själ för att bli den bästa blues-mannen någonsin och fortsätter till 1990-talet där tre män och en kvinna säljer sina själar för att bli hyllade arkitekter, få stor konstnärlig talang, bota sin svårt cancersjuka fru och att bli den yngsta chefkirurgen någonsin. Felet är bara att efter 10 år så kommer demonen tillbaka för att hämta priset...
Eller den sänder sina stora svarta Hell hounds (ett begrepp vi känner till från Buffys avslutningsbal) efter sina kunder och de driver dem sakta vansinniga innan de till slut tar vad de kommer för.
Dean och Sam får upp fallet och bestämmer sig för att försöka skydda den enda överlevande "kunden", Evan. Dean är inte glad, inte alls. Han skäller ut honom, säger att Evan får skylla sig själv som ingick en pakt med en demon och inte ens Evans nobla gärning - att rädda sin fru - kan få Dean att se honom i ett vänligare ljus. För medan Sam ser en människa som behöver räddas så ser Dean sin egen far, som ingick en pakt för att rädda Dean och i och med det berövade honom en far som han verkligen behövde. Sam stannar för att skydda Evan medan Dean ger sig av för att försöka fånga demonen i fråga, som såklart ser ut som en attraktiv tjej och sätter alla möjliga griller i huvudet på vår demonfighter numero uno. (Inte sådana griller!)
Hon berättar om hur John plågas i helvetet och att Dean kan få tillbaka honom i utbyte mot sin själ. Efter många om och men så nekar han till pakten och räddar Evan genom att göra en annan pakt, en där man inte förlorar sin själ. Om hon inte hämtar Evans själ så ska Dean låta henne gå, annars så tänker han exorcisera henne tillbaka till helvetete och få henne att stanna där. Gissa vilket alternativ hon valde?
Ni vet inte hur orolig jag var! Först när demon-tjejen kysste honom så tänkte jag "Nej! Nu har han sålt sin själ!", fast efter en snabb googling på avsnittet så är jag ändå lite lugnad. Det var visst inte en sälj-din-själ-deal. Fast det gör ju att nya frågor kommer upp. Om man genomför en demonpakt genom att kyssas betyder det då att John var tvungen att kyssa YED?!
Jag har sakta, men säkert, börjat inse att anledningen till varför alla mina inlägg handlar om Dean inte bara är för att jag är hans största fangirl. Nej. Jag tror att avsnitten faktiskt är lite mer Dean-centrerade. Han får oftast de stora känsliga talen, han får oftast tjejen, han får oftast de flesta one-linerserna och roliga skämten. Och Dean är oftast den som gör någonting coolt för att rädda situationen. Hur ofta är Dean nerknockad och Sam ensam får försöka slåss mot det onda? Inte så ofta. Hey, ge Sam lite credit!
Jag gillar avsnitt som bygger på övernaturligfierade verkliga händelser, i detta fallet Robert Johnson och hans förmodliga pakt med djävulen. Jag förstår varför Evan ingick pakten, men varför de andra? Varför säljer man sin själ och sitt liv för bara lite talang? Är det verkligen mer värt att leva tio år som beryktad och beundrad än att ha ett helt liv framför sig som vanliga medelmåtta?
En annan sak jag INTE tyckte om: "Soon" som dök upp i slutet. Jag hatar att bli spoilad så jag stängde av direkt de började med vad som verkar vara en genomgång av nästa avsnitt.
Jag bjuder på en av mina favoritscener. Dean har aldrig haft mycket utav ett umgänge med jämnåriga och använder bara internet till att göra research, så såklart så har han inte hört talas om en av världens största mötesplatser på internet. Jag älskar Deans glada leende då han tror att det är porr och Sams skratt då han inser att Dean inte har en aning om vad som finns på internet.
Supernatural S02E07: The Usual Suspects
SPOILER!
Har ni också undrat hur det kommer sig att Dean kan vandra in på polisstationer genom hela landet utan att någon känner igen honom som mannen som mördade och torterade kvinnor i St. Louis? Jag har tänkt på det och i det här avsnittet så verkar polisen också ha insett det.
Dean och Sam är och undersöker ett mord på en försvarsadvokat som sa sig se en kvinna med blodröda ögon natten innan han dog. Tyvärr så går inte utredningen särskilt bra då Dean blir gripen, anklagad för mord, då han av misstag kommer in i advokatens hus och hittar hans fru mördad. Sam blir också gripen och brödernas identitetsstölder, skattefusk och andra lagbrott uppdagas - bland dem det faktum att Dean tros vara en död, kvinnohatande seriemördare, vilket passar in utmärkt i polisens arrestering.
Avsnittet börjar där. Just när Dean får sina brott upplästa för sig under förhöret och Sam blir gripen, handbojad och bortförd från motellet. Sedan så får vi se vad som ledde till denna situation genom olika flash-backs då Sam försöker att förklara till polisen vad som har hänt - dock inte helt sanningsenligt. Enligt Sam så var bröderna nära vänner till det mördade paret och nej, inte bröt de sig in i advokatens kontor, de blev dit skickade av hans fru.
Min frustration och oro började att koka från första sekund. Hur ska Sam och Dean kunna stoppa anden om de sitter inlåsta? Hur kan de göra så mot Dean? När de säger att Dean mest troligt har ett dödsstraff att vänta så satt jag nästan luften i vrångstrupen. Dödsstraff? Dean? Han är ju en av de mest hjälteaktiga och godhjärtade killarna någonsin! Ja, han har vissa attitydssvårigheter (eller... han är ganska okänslig ibland, som när han ska fråga ut den nyblivna änkan), men han är ju så... god.
Dock så löser allting sig och det visar sig att polisen som gripit Dean och lett hans förhör är den verkliga mördaren. Anden som visat sig försöker att varna hans offer, varav en av dem är hans partner, som hjälper Sam att lösa fallet och till slut släpper bröderna fria. Dock så varnar hon dem från att använda Impalan - och mitt hjärta sörjer. Kommer Dean att kunna hålla sig borta från sin bil?
Jag gillar att Sam får så mycket egen-tid i det här avsnittet efter att ha blivit undantryckt av Jo i "No Exit". Dock så skulle jag velat se mer scener med båda bröderna i då de för det mesta sitter i olika rum under hela avsnittet.
Jag förstår inte hur Dean kan vara så otroligt lugn och cool då han mest troligt kommer att bli avrättad om han blir funnen skyldig! Se bara det här. Om jag skulle göra en falsk bekännelse och var på väg att hamna på Death Row så skulle jag nog inte börja den med "My name is Dean Winchester. I'm an Aquarius. I like sunsets, long walks on the beach and frisky women". Och inte heller tillägga "Oh yeah, that wasn't me neither, that was a shape-shifter creature who only looked like me" när St Louis-morden kommer på tal. Jag älskar det där halvleendet. Jag skulle kunna gifta mig med det.
Har ni också undrat hur det kommer sig att Dean kan vandra in på polisstationer genom hela landet utan att någon känner igen honom som mannen som mördade och torterade kvinnor i St. Louis? Jag har tänkt på det och i det här avsnittet så verkar polisen också ha insett det.
Dean och Sam är och undersöker ett mord på en försvarsadvokat som sa sig se en kvinna med blodröda ögon natten innan han dog. Tyvärr så går inte utredningen särskilt bra då Dean blir gripen, anklagad för mord, då han av misstag kommer in i advokatens hus och hittar hans fru mördad. Sam blir också gripen och brödernas identitetsstölder, skattefusk och andra lagbrott uppdagas - bland dem det faktum att Dean tros vara en död, kvinnohatande seriemördare, vilket passar in utmärkt i polisens arrestering.
Avsnittet börjar där. Just när Dean får sina brott upplästa för sig under förhöret och Sam blir gripen, handbojad och bortförd från motellet. Sedan så får vi se vad som ledde till denna situation genom olika flash-backs då Sam försöker att förklara till polisen vad som har hänt - dock inte helt sanningsenligt. Enligt Sam så var bröderna nära vänner till det mördade paret och nej, inte bröt de sig in i advokatens kontor, de blev dit skickade av hans fru.
Min frustration och oro började att koka från första sekund. Hur ska Sam och Dean kunna stoppa anden om de sitter inlåsta? Hur kan de göra så mot Dean? När de säger att Dean mest troligt har ett dödsstraff att vänta så satt jag nästan luften i vrångstrupen. Dödsstraff? Dean? Han är ju en av de mest hjälteaktiga och godhjärtade killarna någonsin! Ja, han har vissa attitydssvårigheter (eller... han är ganska okänslig ibland, som när han ska fråga ut den nyblivna änkan), men han är ju så... god.
Dock så löser allting sig och det visar sig att polisen som gripit Dean och lett hans förhör är den verkliga mördaren. Anden som visat sig försöker att varna hans offer, varav en av dem är hans partner, som hjälper Sam att lösa fallet och till slut släpper bröderna fria. Dock så varnar hon dem från att använda Impalan - och mitt hjärta sörjer. Kommer Dean att kunna hålla sig borta från sin bil?
Jag gillar att Sam får så mycket egen-tid i det här avsnittet efter att ha blivit undantryckt av Jo i "No Exit". Dock så skulle jag velat se mer scener med båda bröderna i då de för det mesta sitter i olika rum under hela avsnittet.
Jag förstår inte hur Dean kan vara så otroligt lugn och cool då han mest troligt kommer att bli avrättad om han blir funnen skyldig! Se bara det här. Om jag skulle göra en falsk bekännelse och var på väg att hamna på Death Row så skulle jag nog inte börja den med "My name is Dean Winchester. I'm an Aquarius. I like sunsets, long walks on the beach and frisky women". Och inte heller tillägga "Oh yeah, that wasn't me neither, that was a shape-shifter creature who only looked like me" när St Louis-morden kommer på tal. Jag älskar det där halvleendet. Jag skulle kunna gifta mig med det.
Supernatural S02E06: No Exit
SPOILER!
"Våga bara bli förälskad i Jo, jag varnar dig! Dean, hitta en annan tjej som passar dig bättre".
Finns det fler därute som är som mig? Som ibland kan pausa tv-bilden för att ha diskussioner med karaktärerna? Jag kunde inte låta avsnittet börja utan att varna Dean för Jo. Alltså, gud vad jag hatar Jo! Jag vet inte om det är av avundsjuka då hon helt klart har någonting på gång med Dean, om det är för att jag avskydde Meg (Manning från VM, inte demon-Meg) eller för att hon helt enkelt inte är en karaktär i min smak. Jag lutar mot det tredje. Jag menar: Man kan inte tvinga Dean och Sam att låta en stanna kvar och jaga en ande med dem, riktigt tränga sig på, och sedan bli sur på dem för att deras pappa råkades vara med ens pappa när han dog! Jag menar: varför ens ta ut det på Dean och Sam? Vad har de med saken att göra?
Enda positiva saken med detta är att det inte verkar bli någon Jo/Dean-romans på gång just nu, yay!
Sammy och Dean råkar komma in till "the Roadhouse" just i tid för att bevittna ett gräl mellan mor och dotter Harvelle. Det visar sig att Jo har satt ihop ett fall där unga tjejer försvinner från sina lägenheter i en byggnad i Chigago. Hon vill fara dit på jakt, men Ellen vägrar låta henne gå. Hon vill inte förlora Jo som hon förlorade sin man, som också var en "hunter". Bröderna tar på sig fallet, men väl i Chicago så upptäcker de att Jo har smittit hemifrån och är där. Hon övertalar dem, eller tvingar dem, att ljuga för Ellen då hon ringer och frågar om de har sett Jo. Tillsammans med Dean och Sam börjar hon undersöka husets historia, men blir förstås kidnappad av anden då hon ägnar mer tid åt att flörta med Dean, visa sig duktig och göra sin pappa stolt än att tänka.
En sak som jag gillar med det här avsnittet är att "the bad guy" är anden efter H.H Holmes, en verklig seriemördare. Det går även ihop med det åttonde avsnittet, "Crossroad Blues", som delvis handlar om en verklig musiker. Dock så tvivlar jag på att H.H Holmes verkligen hemsöker ett bostadshus och har en hemlig håla i en gammal del av kloaksystemet där han låser in dem i järnkistor, men det var en intressant backstory. Jag tyckte nästan synd om Jo när hon låg där inlåst och rädd. Detsamma när hon berättar om hur det var när hennes pappa var hemma när hon var liten och vad hon minns av honom innan han dog.
All mitt... hat för Jo omvandlas till kärlek när det gäller hennes mamma. Jag älskar scenen där Ellen, Dean, Sam och Jo sitter i Impalan och har en lång lång resa framför sig och stämningen är högst tryckt. Alla är tysta, Dean är livrädd och Ellen låter honom inte lyssna på musik utan sitter där som Ice Queen.
Ett avsnitt som kunde ha varit bättre. Varför måste alla möjliga komma och tränga sig emellan bröderna? Med Gordon och Jo så kommer vi väl aldrig mer få ett riktigt Dean/Sam-avsnitt! (obs, inte slash som i slash)
"Våga bara bli förälskad i Jo, jag varnar dig! Dean, hitta en annan tjej som passar dig bättre".
Finns det fler därute som är som mig? Som ibland kan pausa tv-bilden för att ha diskussioner med karaktärerna? Jag kunde inte låta avsnittet börja utan att varna Dean för Jo. Alltså, gud vad jag hatar Jo! Jag vet inte om det är av avundsjuka då hon helt klart har någonting på gång med Dean, om det är för att jag avskydde Meg (Manning från VM, inte demon-Meg) eller för att hon helt enkelt inte är en karaktär i min smak. Jag lutar mot det tredje. Jag menar: Man kan inte tvinga Dean och Sam att låta en stanna kvar och jaga en ande med dem, riktigt tränga sig på, och sedan bli sur på dem för att deras pappa råkades vara med ens pappa när han dog! Jag menar: varför ens ta ut det på Dean och Sam? Vad har de med saken att göra?
Enda positiva saken med detta är att det inte verkar bli någon Jo/Dean-romans på gång just nu, yay!
Sammy och Dean råkar komma in till "the Roadhouse" just i tid för att bevittna ett gräl mellan mor och dotter Harvelle. Det visar sig att Jo har satt ihop ett fall där unga tjejer försvinner från sina lägenheter i en byggnad i Chigago. Hon vill fara dit på jakt, men Ellen vägrar låta henne gå. Hon vill inte förlora Jo som hon förlorade sin man, som också var en "hunter". Bröderna tar på sig fallet, men väl i Chicago så upptäcker de att Jo har smittit hemifrån och är där. Hon övertalar dem, eller tvingar dem, att ljuga för Ellen då hon ringer och frågar om de har sett Jo. Tillsammans med Dean och Sam börjar hon undersöka husets historia, men blir förstås kidnappad av anden då hon ägnar mer tid åt att flörta med Dean, visa sig duktig och göra sin pappa stolt än att tänka.
En sak som jag gillar med det här avsnittet är att "the bad guy" är anden efter H.H Holmes, en verklig seriemördare. Det går även ihop med det åttonde avsnittet, "Crossroad Blues", som delvis handlar om en verklig musiker. Dock så tvivlar jag på att H.H Holmes verkligen hemsöker ett bostadshus och har en hemlig håla i en gammal del av kloaksystemet där han låser in dem i järnkistor, men det var en intressant backstory. Jag tyckte nästan synd om Jo när hon låg där inlåst och rädd. Detsamma när hon berättar om hur det var när hennes pappa var hemma när hon var liten och vad hon minns av honom innan han dog.
All mitt... hat för Jo omvandlas till kärlek när det gäller hennes mamma. Jag älskar scenen där Ellen, Dean, Sam och Jo sitter i Impalan och har en lång lång resa framför sig och stämningen är högst tryckt. Alla är tysta, Dean är livrädd och Ellen låter honom inte lyssna på musik utan sitter där som Ice Queen.
Ett avsnitt som kunde ha varit bättre. Varför måste alla möjliga komma och tränga sig emellan bröderna? Med Gordon och Jo så kommer vi väl aldrig mer få ett riktigt Dean/Sam-avsnitt! (obs, inte slash som i slash)
fredag 18 september 2009
Supernatural S02E05: Simon Said
SPOILER!
"Simon Said" är ett av de roligaste avsnitten hittills, tack vare Dean. Det finns så många guldmoment, två av dem kommer jag att visa, som han är inblandad i att han stjäl hela avsnittet.
"Simon Said" är ett av de roligaste avsnitten hittills, tack vare Dean. Det finns så många guldmoment, två av dem kommer jag att visa, som han är inblandad i att han stjäl hela avsnittet.
I "Simon Said" så får vi möta ännu en, eller egentligen två, av YEDs utvalda barn, vilket leder till mer oro, mer problem och en mörkare framtid för Winchester-bröderna. De träffar Andy som har förmågan att ta över folks viljor. När han ber någon om någonting så lyder de, även Dean som glatt ger Andy sin älskade Impala utan ett ögonblicks tvekan. Sam är däremot immun och när en man blir mind-controlled mitt framför en buss så är han på krigsstigen. Det är ju självklart att Andy är den skyldige. Fast nästa mind-contrololycka händer när bröderna har Andy under uppsyn och han verkar inte vara en dålig kille. Enter the evil twin. I det här avsnittet så får vi också reda på att alla YEDs utvalda inte följer samma mönster. Inte alla har mystiska bränder och mördade mödrar, nej. Det händer bara om "ritualen" blir avbruten.
Jag gillar verkligen Andy. Han är så söt och rolig med sin isbjörnsvan med discokula, men mest gillar jag hans scener med Dean. Hur han får Dean att ge bort Impalan och Deans reaktion senare när han inser vad han har gjort. För att inte tala om när han återförenas med sin bil - med ett "I'm sorry, baby. I'll never leave you again!". Bäst är ändå denna scen:
Jag älskar den här scenen av hela mitt hjärta. Sams min när Dean helt plötsligt häver ur sig "We hunt demons" till en helt främmande person, som dessutom är deras främsta misstänkta. Och Deans rabblande därefter om att Sam är hans bror och också har "gåvor" och att Sam tror att Andy är en mördare och hans obekväma leende efteråt.
Enda nackdelen med det här avsnittet är att det finns med tecken på en möjlig Jo/Dean-romans och som sagt - jag gillar inte Jo i samband med Dean. Jag gillar inte Jo alls! Jag gillar Ellen och skulle gärna se mer av henne, men hennes dotter kan hålla sig i bakgrunden och sluta stöta så otroligt mycket på Dean! Hon är ju... ett barn! (kan bero på att jag tänker på henne som junior i high school efter VM).
Dock så leder det till en jättebra scen där Dean sjunger! Det ni :D (ja, det var ett smiley-tillfälle).
Supernatural S02E04: Children Shouldn't Play With Dead Things
SPOILER!
"What's dead should stay dead - didn't you see Pet Sematary?"
Är det bara jag som tycker att titlarna på avsnitten har ändrats drastiskt från förra säsongen? Då var det korta, koncista namn som "Faith", "Home", "Wendigo". Jag tror att "Dead in the Water" var det enda längre namnet på hela säsongen. I denna säsongen däremot så är namnen längre och mer... roliga? Det är nästan som i "Breaking Dawn" då Bellas kapitel alltid har otroligt tråkiga, korta namn och Jacobs del helt plötsligt har världens roligaste kapitelnamn som "You Know Things Are Bad When You Feel Guilty For Being Rude to Vampires".
Det är bra med lite omväxling.
Det här är avsnittet där bröderna, eller rättare sagt Sam då Dean bara står 100 meter bort och ser obekväm ut, besöker Marys grav, far på jakt efter en zombie och Dean till slut börjar att släppa in Sam och bearbeta Johns död.
Efter deras pappas död så tycker Sam att det bara är rätt att de far och besöker Marys grav. Där så begraver han Johns identitetsbrickor för att han tror att John ville ge dem till sin hustru. Dean vägrar komma nära graven som enligt honom bara är en sten uppsatt av människor som inte kände henne och en tom kista (då Marys kropp brann upp). Istället så undersöker han resten av kyrkogården och hittar en mystisk grav som verkar sprida död runt omkring sig.
Dean, som tydligt visat att han vill hitta någonting att jaga och döda, börjar att rota kring graven och de anhöriga medan Sam mest går omkring och är irriterad och oroad över Deans beteende mot de sörjande och hur han fortfarande håller inne allt.
I slutet så finns det med en riktigt riktigt bra scen där Dean först står på kyrkogården och tittar mot Marys grav, men fortfarande vägrar att gå nära den. Bröderna går in i Impalan och kör iväg, men mitt ute på motorvägen så gör Dean en vid sväng, stannar vid vägkanten och går ut och sätter sig på motorhuven. Den scenen, wow. När Dean äntligen säger vad han har tänkt på och hur han känner och man förstår varför han har haft "What's dead should stay dead" som motto under hela avsnittet. Morbid som jag är så älskar jag alla scener där Dean gråter.
Dean: Sam, you and dad, you’re the most important people in my life. And now... I never should have come back Sam, it wasn't natural, and now look whats come of it. I was dead and I should've stayed dead. You wanted to know I was feeling, well thats it. So tell me, what could you possibly say to make that alright?
Jag kan inte låta bli att jämföra Dean med... Buffy. Deans dåliga humör och depression efter att ha fått en andra chans är ganska lik Buffys reaktion efter hennes återuppståndelse. Dean tycker att han skulle ha fått dö - han var ju redan död. Det enda som höll honom kvar var hans egen envisa att följa med the Reaper. Jag skulle kunna fortsätta denna jämförelse, men då jag inte vill jämföra Sam med Dawn så lämnar jag nu ämnet...
Lite citat:
Sam: [to Dean] We've already lost dad. We've lost mom. I've lost Jessica, and now I'm gonna lose you too?
[to Zombie-chick]
Sam: Rest in peace.
Dean: For good this time, okay?
Till sist så ska jag bjuda på en av mina favoritscener, en lite lättare och ljusare scen än den där uppe. Jag ger er: Sam tittar på porr.
"What's dead should stay dead - didn't you see Pet Sematary?"
Är det bara jag som tycker att titlarna på avsnitten har ändrats drastiskt från förra säsongen? Då var det korta, koncista namn som "Faith", "Home", "Wendigo". Jag tror att "Dead in the Water" var det enda längre namnet på hela säsongen. I denna säsongen däremot så är namnen längre och mer... roliga? Det är nästan som i "Breaking Dawn" då Bellas kapitel alltid har otroligt tråkiga, korta namn och Jacobs del helt plötsligt har världens roligaste kapitelnamn som "You Know Things Are Bad When You Feel Guilty For Being Rude to Vampires".
Det är bra med lite omväxling.
Det här är avsnittet där bröderna, eller rättare sagt Sam då Dean bara står 100 meter bort och ser obekväm ut, besöker Marys grav, far på jakt efter en zombie och Dean till slut börjar att släppa in Sam och bearbeta Johns död.
Efter deras pappas död så tycker Sam att det bara är rätt att de far och besöker Marys grav. Där så begraver han Johns identitetsbrickor för att han tror att John ville ge dem till sin hustru. Dean vägrar komma nära graven som enligt honom bara är en sten uppsatt av människor som inte kände henne och en tom kista (då Marys kropp brann upp). Istället så undersöker han resten av kyrkogården och hittar en mystisk grav som verkar sprida död runt omkring sig.
Dean, som tydligt visat att han vill hitta någonting att jaga och döda, börjar att rota kring graven och de anhöriga medan Sam mest går omkring och är irriterad och oroad över Deans beteende mot de sörjande och hur han fortfarande håller inne allt.
I slutet så finns det med en riktigt riktigt bra scen där Dean först står på kyrkogården och tittar mot Marys grav, men fortfarande vägrar att gå nära den. Bröderna går in i Impalan och kör iväg, men mitt ute på motorvägen så gör Dean en vid sväng, stannar vid vägkanten och går ut och sätter sig på motorhuven. Den scenen, wow. När Dean äntligen säger vad han har tänkt på och hur han känner och man förstår varför han har haft "What's dead should stay dead" som motto under hela avsnittet. Morbid som jag är så älskar jag alla scener där Dean gråter.
Dean: Sam, you and dad, you’re the most important people in my life. And now... I never should have come back Sam, it wasn't natural, and now look whats come of it. I was dead and I should've stayed dead. You wanted to know I was feeling, well thats it. So tell me, what could you possibly say to make that alright?
Jag kan inte låta bli att jämföra Dean med... Buffy. Deans dåliga humör och depression efter att ha fått en andra chans är ganska lik Buffys reaktion efter hennes återuppståndelse. Dean tycker att han skulle ha fått dö - han var ju redan död. Det enda som höll honom kvar var hans egen envisa att följa med the Reaper. Jag skulle kunna fortsätta denna jämförelse, men då jag inte vill jämföra Sam med Dawn så lämnar jag nu ämnet...
Lite citat:
Sam: [to Dean] We've already lost dad. We've lost mom. I've lost Jessica, and now I'm gonna lose you too?
[to Zombie-chick]
Sam: Rest in peace.
Dean: For good this time, okay?
Till sist så ska jag bjuda på en av mina favoritscener, en lite lättare och ljusare scen än den där uppe. Jag ger er: Sam tittar på porr.
Supernatural S02E03: Bloodlust
SPOILER!
Detta är avsnittet där Amber Benson (dvs. Tara från BtVS) dyker upp som någon slags Cullen-ish vampyr. Jag har svårt att se henne i den här lite mer... bossiga rollen, trots att hon är hur snäll som helst. Jag tänker bara på henne som tysta, blyga Tara, som trots allt kunde vara stenhård när det behövdes. I vilket fall som helst.
Det här avsnittet handlar till stor del om skillnaden mellan olika "hunters", om världens gråskalor och Deans nya attityd till våld. Förut så gjorde Dean vad han behövde att göra, reflexmässigt utan att röra en min, bara för att han var så van med det. Nu så använder Dean våld för att dämpa saknaden och känslorna efter Johns död. Sam är oroad för sin bror och när de träffar en annan hunter, Gordon, som har en helt annan attityd till jakten så slår det in en flisa i brödernas relation. Dean lyssnar allt mer på Gordons teori om att de gör rätt, ju mer våld desto bättre och att allt som inte är mänskligt förtjänar att dö. Sam, som har stött på ett gäng vänliga vampyrer som bara vill leva som vanligt och som dricker koblod (Cullen varning?) istället, försöker att få dem att förstå att världen inte bara är uppdelat i Vi och Dem. Väldigt Angelesquet. Gordon påminner mig faktiskt väldigt mycket om Gunn från "Angel". Han är mörkhyad och påbörjade sin vampyrjakt efter att en vampyr kidnappat hans syster och gjort henne till vampyr. Ehm. Låter det bekant?
Som tur är så är Dean awesome och inser att det visst finns gråskalor här i världen och att Amber Benson (eller "Lenore") förtjänar att leva. Yay. Jag är så otroligt glad att ingen gästskådis från mina favoritserier ännu har dött. Fred överlevde. Darla överlevde (men var döende av en hjärntumör - känns igen lite från tiden då hon var döende av syfilis). West överlevde. Och Tara klarade sig.
Och det bästa av allt: Trots att Dean fortfarande är stenansiktet och dra-sig-undan-mannen så har han börjat få tillbaka sin attityd igen! Som i nedanliggande klipp och i en annan scen där de upptäcker att mordoffret som de undersöker egentligen är en vampyr.
Impalan är lagad, yay! Jag måste bara bjuda på en av mina favoritscener från avsnittet, dels för att jag blev så otroligt glad när jag såg den. Hela jag lös upp och jag hade ett leende som matchade Deans. Han måste verkligen älska att köra den där bilen...
Direkt vägen dök upp och "Back in Black" började att spelas så visste jag vad som väntade och kunde bara luta mig tillbaka och njuta av den älskade Impalans come-back. Jag älskar också den där bilen! Undra om de går att köpa i Sverige? Undra hur dyr en Chevrolet Impala 67 egentligen är idag? Tänk vad roligt det skulle vara att åka längs landsvägen i en sådan, med AC/DC och typ... Metallica på full volym?
Och till sist, lite citat som visar att bröderna ibland borde förbereda sina undercover-identiteter lite bättre:
Sheriff: What newspaper did you say you worked for?
Dean: World Weekly News.
Sam: Weekly World News.
Dean: World...
Sam: Weekly World News.
Dean: Wor... I'm new.
Detta är avsnittet där Amber Benson (dvs. Tara från BtVS) dyker upp som någon slags Cullen-ish vampyr. Jag har svårt att se henne i den här lite mer... bossiga rollen, trots att hon är hur snäll som helst. Jag tänker bara på henne som tysta, blyga Tara, som trots allt kunde vara stenhård när det behövdes. I vilket fall som helst.
Det här avsnittet handlar till stor del om skillnaden mellan olika "hunters", om världens gråskalor och Deans nya attityd till våld. Förut så gjorde Dean vad han behövde att göra, reflexmässigt utan att röra en min, bara för att han var så van med det. Nu så använder Dean våld för att dämpa saknaden och känslorna efter Johns död. Sam är oroad för sin bror och när de träffar en annan hunter, Gordon, som har en helt annan attityd till jakten så slår det in en flisa i brödernas relation. Dean lyssnar allt mer på Gordons teori om att de gör rätt, ju mer våld desto bättre och att allt som inte är mänskligt förtjänar att dö. Sam, som har stött på ett gäng vänliga vampyrer som bara vill leva som vanligt och som dricker koblod (Cullen varning?) istället, försöker att få dem att förstå att världen inte bara är uppdelat i Vi och Dem. Väldigt Angelesquet. Gordon påminner mig faktiskt väldigt mycket om Gunn från "Angel". Han är mörkhyad och påbörjade sin vampyrjakt efter att en vampyr kidnappat hans syster och gjort henne till vampyr. Ehm. Låter det bekant?
Som tur är så är Dean awesome och inser att det visst finns gråskalor här i världen och att Amber Benson (eller "Lenore") förtjänar att leva. Yay. Jag är så otroligt glad att ingen gästskådis från mina favoritserier ännu har dött. Fred överlevde. Darla överlevde (men var döende av en hjärntumör - känns igen lite från tiden då hon var döende av syfilis). West överlevde. Och Tara klarade sig.
Och det bästa av allt: Trots att Dean fortfarande är stenansiktet och dra-sig-undan-mannen så har han börjat få tillbaka sin attityd igen! Som i nedanliggande klipp och i en annan scen där de upptäcker att mordoffret som de undersöker egentligen är en vampyr.
Impalan är lagad, yay! Jag måste bara bjuda på en av mina favoritscener från avsnittet, dels för att jag blev så otroligt glad när jag såg den. Hela jag lös upp och jag hade ett leende som matchade Deans. Han måste verkligen älska att köra den där bilen...
Direkt vägen dök upp och "Back in Black" började att spelas så visste jag vad som väntade och kunde bara luta mig tillbaka och njuta av den älskade Impalans come-back. Jag älskar också den där bilen! Undra om de går att köpa i Sverige? Undra hur dyr en Chevrolet Impala 67 egentligen är idag? Tänk vad roligt det skulle vara att åka längs landsvägen i en sådan, med AC/DC och typ... Metallica på full volym?
Och till sist, lite citat som visar att bröderna ibland borde förbereda sina undercover-identiteter lite bättre:
Sheriff: What newspaper did you say you worked for?
Dean: World Weekly News.
Sam: Weekly World News.
Dean: World...
Sam: Weekly World News.
Dean: Wor... I'm new.
torsdag 17 september 2009
Supernatural S02E02: Everybody Loves a Clown
SPOILER!
Direkt jag såg titeln på det här avsnittet så insåg jag att nej, det här kommer inte att bli lätt. Inte en chans. Med en sådan titel så kommer det helt klart att finnas med åtminstone en clown och den kommer säkert att vara creepy, och hade jag rätt? Ja.
Det var helt klart det creepigaste avsnittet efter "Bloody Mary". Jag tvivlar på att jag kommer att kunna sova gott i natt. Enda trösten är ju att clownen måste bli inbjuden in i huset och eftersom både jag, min mamma och lillasyster är livrädda för clowner så är det nog inte så stor chans.
Så, vad var bra med det här avsnittet? Damn, nu har det börjat igen. Min specialare, "jag-ser-så-många-avsnitt-på-rad-att-jag-inte-kommer-ihåg-vad-som-hände-i-dem-före-jag-har-bearbetat-allt"-mania. Jag tycker om Sams försök att få Dean att öppna upp och prata om Johns död. Dean har dragit på sig stenansiktet och nekar till all slags delande med en ironisk, bortstötande kommentar. Enligt honom så är det enda han kan göra att försöka laga sin Impala tills de får upp ett spår.. vilket de såklart gör. Det leder dem till en bar för andra "hunters", en bar som drivs av Ellen Harvelle och hennes dotter Jo, som bara råkas vara Meg Manning från "Veronica Mars". Jag gillade aldrig Meg och jag gillar inte Jo, mest för att hon tror att hon är så badass och först stöter bort Dean bara för att sedan försöka komma innanför hans byxor. Hm. Jag gillar inte tjejen och jag är rädd att det kan bli någonting seriöst i stil med "flera avsnitts"-förhållanden om det blir någonting mellan dem. Så Jo/Meg, håll dig borta från Dean!
Där på baren så stöter de på Ash, en sluskig, redneck med åttiotalsfrisyr (som Dean diggar) som visar sig vara expert på att krossreferensera på internet och att spåra demoner genom väderomslag, incidenter och mystiska dödsfall. Såklart så sätter han en tag på YED och om inte det vore nog så får killarna ett fall. En mystisk clown som terroriserar barnfamiljer. Ett uppdrag som Sam inte är så glad för då det visar sig att han - liksom mig - är livrädd för clowner. Detta leder till en av de bästa retsamma grälen mellan killarna på en lång stund:
Dean: I know what you're thinking Sam. Why did it have to be clowns?
Sam: Oh, give me a break.
Dean: [laughs] You didn't think I remember, do you? Come on, you still bust out crying when you see Ronald McDonald on the television.
Sam: At least I'm not afraid of flying.
Dean: Planes crash!
Sam: And apparently clowns kill.
Detta avsnitt innehåller även en rolig scen där Dean klampar i klaveret under ett samtal med en blind och en dvärg. Det innehåller även en annan jätterolig scen där Sam måste sitta på en clownformad stol, okej, låter inte roligt - men är det. Avsnittet avslutas med att Sam och Dean än en gång grälar om Deans hårdhet och ovilja att ta itu med sina känslor, vilket slutar med att Dean, full av sorg och raseri, misshandlar sin älskade Impala med en domkraft.
Min favoritrecensent från Buffy/Angel-tiden, katierose295, verkar visst vara ett "Supernatural"-fan också, för hon kommenterar dessa avsnitt också. Hon nämner Impalan och dess betydelse i familjen Winchester.
"And speaking of the Impala, I think last episode Sam was seeing it as representing his brother. Like Dean, it had been damaged and needed to be fixed. In "Everybody Loves a Clown" I think that Dean is seeing the Impala as representing John. He's obsessed with fixing it and won't even talk to Sam about much else for the week after John died. "
Jag håller med till en del, men jag tror att Dean även ser Impalan som en del av sig själv. Han fick bilen av John och jag tror att det betydde mycket för honom, men jag tror även att hans besatthet att få den körduglig igen har mycket att göra med att han är full av ilska. Han vill ha det som förut, när det var han och Sam ute på vägen, i Impalan, med John frånvarande - men vid liv.
Hon skriver även:
"But, at the end, after Sam's speech finally gets through to him a bit, Dean takes a crow bar to the Impala. Giving into his sorrow as he beats the car in an almost blind rage, over John making that deal and leaving him. It's a very powerful scene."
Jepp, det där beskriver scenen perfekt, men jag måste tillägga att jag tror att Impalan även symboliserar han själv, vilket kommer tillbaka i ett senare avsnitt där Dean gång på gång upprepar "What's dead should stay dead!". Dean har börjat att förstå vad som hände på sjukhuset och kan inte hantera att John offrade sig för att rädda honom. Det finns bara två människor som Dean bryr sig om - John och Sam - och i hans värld så är det oacceptabelt att en av dem skulle dö för att han skulle få leva, särskilt då hans motto i världen är att hålla dem alla tillsammans, säkra.
Direkt jag såg titeln på det här avsnittet så insåg jag att nej, det här kommer inte att bli lätt. Inte en chans. Med en sådan titel så kommer det helt klart att finnas med åtminstone en clown och den kommer säkert att vara creepy, och hade jag rätt? Ja.
Det var helt klart det creepigaste avsnittet efter "Bloody Mary". Jag tvivlar på att jag kommer att kunna sova gott i natt. Enda trösten är ju att clownen måste bli inbjuden in i huset och eftersom både jag, min mamma och lillasyster är livrädda för clowner så är det nog inte så stor chans.
Så, vad var bra med det här avsnittet? Damn, nu har det börjat igen. Min specialare, "jag-ser-så-många-avsnitt-på-rad-att-jag-inte-kommer-ihåg-vad-som-hände-i-dem-före-jag-har-bearbetat-allt"-mania. Jag tycker om Sams försök att få Dean att öppna upp och prata om Johns död. Dean har dragit på sig stenansiktet och nekar till all slags delande med en ironisk, bortstötande kommentar. Enligt honom så är det enda han kan göra att försöka laga sin Impala tills de får upp ett spår.. vilket de såklart gör. Det leder dem till en bar för andra "hunters", en bar som drivs av Ellen Harvelle och hennes dotter Jo, som bara råkas vara Meg Manning från "Veronica Mars". Jag gillade aldrig Meg och jag gillar inte Jo, mest för att hon tror att hon är så badass och först stöter bort Dean bara för att sedan försöka komma innanför hans byxor. Hm. Jag gillar inte tjejen och jag är rädd att det kan bli någonting seriöst i stil med "flera avsnitts"-förhållanden om det blir någonting mellan dem. Så Jo/Meg, håll dig borta från Dean!
Där på baren så stöter de på Ash, en sluskig, redneck med åttiotalsfrisyr (som Dean diggar) som visar sig vara expert på att krossreferensera på internet och att spåra demoner genom väderomslag, incidenter och mystiska dödsfall. Såklart så sätter han en tag på YED och om inte det vore nog så får killarna ett fall. En mystisk clown som terroriserar barnfamiljer. Ett uppdrag som Sam inte är så glad för då det visar sig att han - liksom mig - är livrädd för clowner. Detta leder till en av de bästa retsamma grälen mellan killarna på en lång stund:
Dean: I know what you're thinking Sam. Why did it have to be clowns?
Sam: Oh, give me a break.
Dean: [laughs] You didn't think I remember, do you? Come on, you still bust out crying when you see Ronald McDonald on the television.
Sam: At least I'm not afraid of flying.
Dean: Planes crash!
Sam: And apparently clowns kill.
Detta avsnitt innehåller även en rolig scen där Dean klampar i klaveret under ett samtal med en blind och en dvärg. Det innehåller även en annan jätterolig scen där Sam måste sitta på en clownformad stol, okej, låter inte roligt - men är det. Avsnittet avslutas med att Sam och Dean än en gång grälar om Deans hårdhet och ovilja att ta itu med sina känslor, vilket slutar med att Dean, full av sorg och raseri, misshandlar sin älskade Impala med en domkraft.
Min favoritrecensent från Buffy/Angel-tiden, katierose295, verkar visst vara ett "Supernatural"-fan också, för hon kommenterar dessa avsnitt också. Hon nämner Impalan och dess betydelse i familjen Winchester.
"And speaking of the Impala, I think last episode Sam was seeing it as representing his brother. Like Dean, it had been damaged and needed to be fixed. In "Everybody Loves a Clown" I think that Dean is seeing the Impala as representing John. He's obsessed with fixing it and won't even talk to Sam about much else for the week after John died. "
Jag håller med till en del, men jag tror att Dean även ser Impalan som en del av sig själv. Han fick bilen av John och jag tror att det betydde mycket för honom, men jag tror även att hans besatthet att få den körduglig igen har mycket att göra med att han är full av ilska. Han vill ha det som förut, när det var han och Sam ute på vägen, i Impalan, med John frånvarande - men vid liv.
Hon skriver även:
"But, at the end, after Sam's speech finally gets through to him a bit, Dean takes a crow bar to the Impala. Giving into his sorrow as he beats the car in an almost blind rage, over John making that deal and leaving him. It's a very powerful scene."
Jepp, det där beskriver scenen perfekt, men jag måste tillägga att jag tror att Impalan även symboliserar han själv, vilket kommer tillbaka i ett senare avsnitt där Dean gång på gång upprepar "What's dead should stay dead!". Dean har börjat att förstå vad som hände på sjukhuset och kan inte hantera att John offrade sig för att rädda honom. Det finns bara två människor som Dean bryr sig om - John och Sam - och i hans värld så är det oacceptabelt att en av dem skulle dö för att han skulle få leva, särskilt då hans motto i världen är att hålla dem alla tillsammans, säkra.
Supernatural S02E01: In My Time of Dying
Det här är ett nytt sätt att försöka mig på att lämna kommentarer om mina favoritserier, mest på grund av att det finns så mycket att prata om och jag känner ingen som ens har sett ett enda avsnitt av "Supernatural". Hell, mina kompisar vet inte ens vem Jensen Ackles är! Det är sant och sorgligt. SPOILER-VARNING på hela inlägget.
Avsnittets titel, "In My Time of Dying", är en låt av Led Zeppelin vilket är otroligt passande då det här är avsnittet då Dean nästan dör och hur många gånger har inte Dean uttryckt sin kärlek till Led Zeppelin? Det här måste vara det sorgligaste tv-avsnittet jag någonsin har sett! Efter "A Hole in the World". Det är 40 minuter av tårar. Avsnittet börjar i samma sekund som första säsongen slutade. Sam, John, Dean och Impalan har blivit påkörda av en lastbil, körd av en besatt förare, och ligger till synes döda i bilen. Lastbilsföraren kliver ut för att avsluta sitt jobb om det behövs, men möts i bilen av en otroligt irriterad Sam som är vid medvetande, om än skadad, och hotar lastbilsföraren med the Colt. Demonen backer ner och lastbilschaffören faller ihop, riktigt chockad över vad han har gjort. Nu kommer tårmoment nummer två (det första var när Sam visade sig leva): Sam säger trött "Dad?" och sedan lite oroligare "Dad?". Han vänder på huvudet och säger ännu oroligare "Dean?", ser Dean som ligger livlös och blodig mot hans stol och ropar, riktigt hjärtskärande i mitt broderkärlekshjärta, "DEAN!".
Vad är mitt mantra när jag ser på "Supernatural"? Jo, "Dean får inte dö!". Därför var det otroligt känslig att se ett avsnitt som helt fokuserar på en sak: Dean håller på att dö. Det finns så många scener som jag älskar endast på grund av små, små detaljer som minspel, gester och ord. Vad ska vi ta? Deans oro när han inser att hans själ har lämnat kroppen och att han inte kan ta sig in igen. Sams oro när han tittar på den medvetslösa Dean och pratar med doktorn, som säger att Dean mest troligt inte kommer att vakna upp - klippt till hur Dean står bredvid och argt säger "I'm going to wake up!".
För att nämna tre övriga favoritscener:
1. Sam och John grälar för att Sam tror att John tänker att försöka tillkalla YED och få sin hämnd och tycker att John istället borde bry sig mer om Dean. Den scenen blir bara hemskare och ännu mer känslosam andra gången man ser den, för Sam anklager sin pappa för att vara självisk och avslutar samtalet med "Go to hell". Där sitter John och tänker byta bort pistolen som är deras enda hopp till att få sin hämnd, allt för att hans son ska få leva, och Sam, som han älskar lika mycket, anklagar honom. Dean försöker att medla, men ingen hör honom då han trots allt bara är en ande och till slut så krossar han ett vattenglas av ilska. Just som John och Sam slutar, förvånade och chockade, så börjar ett akutlarm pipa ute i korridoren. Sam skyndar sig ut och javisst, det är Deans kropp som har slutat att fungera. Där kommer vi till en av de där minerna som jag pratade om: Jag skulle kunna se om de fem sekunderna då Sam ser på hur de elchockar Deans kropp, gråtande med sådan smärta i ögonen att jag knappt klarar av att se det, medan Dean sakta kommer gående, orolig runt hörnet och chockad ser på medan hans kropp dör.
2. Dean, Sammy och andebrädan. Sam har hittat ett sätt att kommunicera med Dean och har skaffat en ouijabräda. Där får han äntligen reda på att Dean är ute ur sin kropp, att Dean jagar någonting i korridorerna, att detta något är en lieman... och att den kommer efter Dean. Jag älskar morbidt nog när Sam frågar "Is it after you?" och Dean svarar "Yes" och båda bröderna ser så otroligt hjärtkrossande sorgsna ut och Dean tungt säger till Sam (som inte kan höra honom) "I'm screwed".
3. John och Deans sista samtal där John förklarar hur ledsen han är att Dean aldrig fick någon barndom och hur stolt han är över sin son. Det är bara så... Naw. För första gången så ser vi John gråta.
R.I.P John "Eddie McGillycuddy" Winchester.
En OTROLIGT bra Dean-centrerad video om vad som händer i avsnittet.
Hur många gånger kan man egentligen använda "Dean" i ett blogginlägg?
Avsnittets titel, "In My Time of Dying", är en låt av Led Zeppelin vilket är otroligt passande då det här är avsnittet då Dean nästan dör och hur många gånger har inte Dean uttryckt sin kärlek till Led Zeppelin? Det här måste vara det sorgligaste tv-avsnittet jag någonsin har sett! Efter "A Hole in the World". Det är 40 minuter av tårar. Avsnittet börjar i samma sekund som första säsongen slutade. Sam, John, Dean och Impalan har blivit påkörda av en lastbil, körd av en besatt förare, och ligger till synes döda i bilen. Lastbilsföraren kliver ut för att avsluta sitt jobb om det behövs, men möts i bilen av en otroligt irriterad Sam som är vid medvetande, om än skadad, och hotar lastbilsföraren med the Colt. Demonen backer ner och lastbilschaffören faller ihop, riktigt chockad över vad han har gjort. Nu kommer tårmoment nummer två (det första var när Sam visade sig leva): Sam säger trött "Dad?" och sedan lite oroligare "Dad?". Han vänder på huvudet och säger ännu oroligare "Dean?", ser Dean som ligger livlös och blodig mot hans stol och ropar, riktigt hjärtskärande i mitt broderkärlekshjärta, "DEAN!".
Vad är mitt mantra när jag ser på "Supernatural"? Jo, "Dean får inte dö!". Därför var det otroligt känslig att se ett avsnitt som helt fokuserar på en sak: Dean håller på att dö. Det finns så många scener som jag älskar endast på grund av små, små detaljer som minspel, gester och ord. Vad ska vi ta? Deans oro när han inser att hans själ har lämnat kroppen och att han inte kan ta sig in igen. Sams oro när han tittar på den medvetslösa Dean och pratar med doktorn, som säger att Dean mest troligt inte kommer att vakna upp - klippt till hur Dean står bredvid och argt säger "I'm going to wake up!".
För att nämna tre övriga favoritscener:
1. Sam och John grälar för att Sam tror att John tänker att försöka tillkalla YED och få sin hämnd och tycker att John istället borde bry sig mer om Dean. Den scenen blir bara hemskare och ännu mer känslosam andra gången man ser den, för Sam anklager sin pappa för att vara självisk och avslutar samtalet med "Go to hell". Där sitter John och tänker byta bort pistolen som är deras enda hopp till att få sin hämnd, allt för att hans son ska få leva, och Sam, som han älskar lika mycket, anklagar honom. Dean försöker att medla, men ingen hör honom då han trots allt bara är en ande och till slut så krossar han ett vattenglas av ilska. Just som John och Sam slutar, förvånade och chockade, så börjar ett akutlarm pipa ute i korridoren. Sam skyndar sig ut och javisst, det är Deans kropp som har slutat att fungera. Där kommer vi till en av de där minerna som jag pratade om: Jag skulle kunna se om de fem sekunderna då Sam ser på hur de elchockar Deans kropp, gråtande med sådan smärta i ögonen att jag knappt klarar av att se det, medan Dean sakta kommer gående, orolig runt hörnet och chockad ser på medan hans kropp dör.
2. Dean, Sammy och andebrädan. Sam har hittat ett sätt att kommunicera med Dean och har skaffat en ouijabräda. Där får han äntligen reda på att Dean är ute ur sin kropp, att Dean jagar någonting i korridorerna, att detta något är en lieman... och att den kommer efter Dean. Jag älskar morbidt nog när Sam frågar "Is it after you?" och Dean svarar "Yes" och båda bröderna ser så otroligt hjärtkrossande sorgsna ut och Dean tungt säger till Sam (som inte kan höra honom) "I'm screwed".
3. John och Deans sista samtal där John förklarar hur ledsen han är att Dean aldrig fick någon barndom och hur stolt han är över sin son. Det är bara så... Naw. För första gången så ser vi John gråta.
R.I.P John "Eddie McGillycuddy" Winchester.
En OTROLIGT bra Dean-centrerad video om vad som händer i avsnittet.
Hur många gånger kan man egentligen använda "Dean" i ett blogginlägg?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)