söndag 20 september 2009

Supernatural S02E09: Croatoan

SPOILER!

"I'm just going to say this once, you make a move on him and you'll be dead before you hit the ground. Do I make myself clear? Is that understood? "

Ännu ett "bröderna Winchester älskar varandra så mycket att det slutar med att jag sitter och hulkar av gråt"-avsnitt. Alltså, varenda gång som Dean hotar att döda alla som kan tänkas skada hans lillebror så går jag till skolan nästa dag med uppsvällda ögonlock. Den klassen är det. Varenda gång som Sam tittar upp på Dean med den där blicken och man riktigt ser hur mycket han älskar sin storebror så blir jag jätteavundsjuk. Jag vill också vara med! Jag vill också ha den sortens syskonkärlek.

I "Croatoan" så har Sam en vision som sänder bröderna till en liten småstad i Oregon. När de anländer dit så upptäcker de att allting inte står rätt till. Alla telefonledningar är döda, det finns inget mobilnät och vägarna ut därifrån har blivit blockerade... och befolkningen beter sig väldigt onaturligt. Ett demoniskt virus som smittar vid blod mot blod-kontakt härjar i staden och gör de drabbade till superstarka, aggressiva halvdemoner. Dean och Sam lyckas att barrikadera in sig på en läkarmottagning tillsammans med en läkare, hennes sköterska och en militär. Lite senare så får de sällskap av Duane Tanner, pojken i Sams vision, som lyckas undkomma den övriga befolkningen. Stämningen är tryckt och avtryckarfingrarna redo.

Vad gillar jag med det här avsnittet? Skrämselfaktorn är hög. Jag fick nästan klaustrofobi. Tänk att sitta inspärrad på en läkarexpidition tillsammans med fyra helt okända människor, varav en har varit ute nyss, och veta att man inte kan sätta en fot utomhus utan att bli dödad eller smittad. Viruset börjar inte verka förrän efter tre timmar, så det finns inget säkert sätt att veta att ingen av de andra redan är smittade. Värre blir det i slutet, när de äntligen tar sig ut från läkarexpiditionen och ALLA är spårlöst försvunna.

En av de bästa scenerna i år, hittills, är när Sam blir infekterad. Dean har gått runt hela dagen och skjutit människor som är infekterade. Han sköt Duanes mamma när hon blev infekterad och försökte att mörda doktorn, sköterskan och Dean. Han sköt nästan Duane när han kom in till läkarexpeditionen med ett sår på benet. Han har sagt till Sam att människorna som är infekterade inte är människor, de är "its", men i samma stund som det gäller hans lillebror så är de reglerna som bortspolade. Ingen ska få skada Sammy, även om det så ska betyda att hela staden går under. Dean ställer sig framför Sam och hotar de kvarvarande med att om de skjuter Sam så kommer han att döda varanda en av dem. Sedan så ger han dem Impalan, förklarar hur de ska ta sig ut ur staden, låser igen expeditionen och sätter sig bredvid Sam och väntar. Väntar på att Sam ska förvandlas till ett mordiskt monster och antingen smitta honom eller döda honom. Sam å andra sidan ber Dean att ge honom sin pistol så att han kan avsluta det själv och bönar på sina bara knän att Dean ska lämna honom och rädda sig själv.
Deans svar, att han är trött och inte har någon anledning att leva utan Sam, är så ... söt att mitt hjärta brast.
Jag är så glad att ingen av dem dog.



Kärlek till den scenen. Säkert "Bröderna Winchester-kärlek topp 10", men det är svårt för det finns så otroligt många bra scener. Nummer ett måste ändå vara när den fyraåriga Dean bär bebis-Sam ut från huset 1983 och säger "It's okay, Sammy".

Såklart så är det YED som ligger bakom allting. Är jag den enda som börjar önska att de hittar YED och har ihjäl honom? Fast, i serier där de har nemesises genom flera säsonger och det plötsligt ska komma en NY ärkefiende så brukar det oftast bli ett stort nedsteg när den nya kommer. Förutom i serier som BtVS där det är en ny varje säsong.

Inga kommentarer: