Det här avsnittet har lite utav den gamla creepy "Supernatural"-känslan. För att förklara det bättre: i första säsongen av Spn så var bröderna ofta ute och undersökte hemsökta gamla hus och platser, mellan de för det mesta har varit inne i städer och jagat spöken och demoner som rör sig över flera platser i den här säsongen. Det här är ett av de första avsnitten där de besöker en riktigt hemsökt plats vars historia de redan vet om.
En gång om året så är en motorväg hemsökt av anden av en bonde som blev påkörd och dödad på vägen och det leder till att det varje årsdag kraschar bilar på just samma sträcka. Sam och Dean åker dit för att utföra lite exorcism på stället, dvs. hitta bondens ben, salta dem och bränna dem. När de kommer dit så stöter de på en kvinna som kraschat med bilen och letar efter sin man som försvunnit. Hon ber om hjälp då hon är jagad av en mordisk, blodig man... Bonden. Efter många om och men så lyckas Sam elda upp hans ben, men det visar sig inte vara slut då. Enter "Sjätte sinnet"-twisten. Det visar sig att kvinnan de har hjälpt också är död. Det var nämligen hon som körde på bonden den där gången för 15 år sedan och varje år så jagar han henne för att utkräva hämnd. Bröderna försöker att förklara för henne att hon är död så att hon kan få ro och gå vidare och till slut släpper hon taget.
Jag tycker om att se deras olika inställning till andar och hur de bäst ska hantera henne. För både Dean och Sam vet att hon är död och har vetat det sedan de först träffade henne och under resans gång så försöker Sam få henne att förstå lite om andevärlden. Han pratar om livet efter, att de flesta andar inte var onda från början - de kan bara inte släppa taget - och hur mycket bättre det skulle vara om de gick vidare istället för att plåga sig själv.
Dean å andra sidan är ungefär lika förstående som en träbock och håller stenhårt fast vid sin åsikt att de inte kan hitta på ursäkter åt de onda andarna. De är onda, punkt slut.
Det finns en hel del roliga Dean-repliker i detta avsnitt. När Sam flytande återberättar om gamla begravningstraditioner så ser Dean halvimponerat på honom och utbrister "You're like a walking encyclopedia of weirdness". Ett av de roligaste ögonblicken är när de följer - i Deans ord - "the creepy brick road", svänger runt ett hörn och möts av ett fallfärdigt ruckel med svängande dörrar, mörka vrår och skrämmande skuggor så säger Dean det klassiska "You know, just once I'd like to round the corner and see a nice house", vilket stämmer in så otroligt bra på deras arbete. Tänk! Hur många gånger får de undersöka mystiska aktiviteter i ett fint, ljust hus? Bröderna arbetar nästan konstant i mörka, smutsiga hus med oftast utriven inredning och sönderslagen inredning.
Molly: Oh, Thank God!
Dean: Ah, Call me Dean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar