Favoritcitat: Angel S01E18 - S01E22

[to Wesley about Angel]
Cordelia: You can always tell when he's happy. His scowl is slightly less scowly.

[About Faith]
Wesley: If there's even a chance she could be reasoned with...
Angel: There was. Last year, I had a shot at saving her. I was pulling her back from the brink when some British guy kidnapped her and made damn sure that she'd never trust another living soul.
Cordelia: Angel, it's not Wesley's fault that some British guy ruined your- Oh, wait.
(från "Five by Five", S01E18)

Kendrick: This girl supposedly has some kinda supernatural powers.
Kate Lockley: Really?
Kendrick: Come on, Kate. Everybody knows you've gone all Scully. Any time one of these weird cases crosses anyone's desk, you're always there. What's goin' on with you?
Kate Lockley: Scully is the skeptic.
Kendrick: Huh?
Kate Lockley: Mulder's the believer. Scully's the skeptic.
Kendrick: Scully's the chick, right?
Kate Lockley: Yes. But she's not the one that wants to believe.
Kendrick: And you wanna believe?
Kate Lockley: Oh, I already believe. That's the problem.

Faith: I gotta be the first slayer in history to be sponsored by a vampire.

Lee Mercer: This is getting ridiculous. The first assassin kills the second assassin sent to kill the first assassin, who didn't assassinate anyone until we hired the second assassin to assassinate her.

Faith: Are you saying I got to apologize?
Angel: Think you can?
Faith: I don't know. How do you say, "Gee, really sorry that I tortured you nearly to death"?
Angel: Well, first off I think I'd leave off the "Gee"...

Buffy: She tried to kill you.
Angel: That was just - That was just a cry for help.
Buffy: A cry for help is when you say "help" in a loud voice.

Buffy: You hit me!
Angel: Not to go all schoolyard on you, but you hit me first.
(från "Sanctuary", S01E19)

Gunn: Whoo! Whoo! My God! They told me it was true, but I didn't believe 'em. Damn. Here it is! Evil white folks really do have a Mecca. Now, now, now girls, don't get all riled up.
[screams]
Gunn: Did you just step on my foot? Was that my foot you just stepped on? Are you assaulting me up in this haven of justice? Somebody get me a lawyer, 'cause my civil rights have seriously been violated. Oh, I get it, I get it. Y'all can cater to the demon, cater to the dead man, but what about the black man?
(från "Blind Date", S01E21)

Angel: Cordelia, I'm gonna fix this. Promise. I'm gonna get you back. I need you back.

Wesley: [researching Angel's destiny] Uh, oops. I may have made a tiny mistake. Uh, the word "shanshu" that I said meant you were going to die? Actually, I think it means you're going to live.
Cordelia: Okay, as tiny mistakes go, that's not one!

[About Angel]
Cordelia: Typical. I hook up with the only person in history who ever came to LA to get older.
(från "To Shanshu in L.A", S01E22)

Favoritcitat: Angel S01E07 - S01E17

Cordelia: I was thinking that, uh, maybe I haven't been entirely fair to you. Maybe you don't actually have zero potential.
Doyle: Wow, Cordelia. Thanks.
(från "The Bachelor Party", S01E07)

Cordelia: Batten down the hatches. Here comes Hurricane Buffy.
Doyle: You think? Maybe he's over her.
Cordelia: You have so much to learn, little Irish man.

Buffy: Oh, boy, I was really jonesing for another heartbreaking sewer talk.

Cordelia: [about Buffy and Angel] Let me explain the lore here, okay? They suffer, they fight, that's business as usual. They get groiny with one another, the world as we know it falls apart.
(från "I Will Remember You", S01E08 - ett avsnitt där inget av mina favoritcitat verkar finnas på IMDb eller Wikiquote, och jag är för lat för att skriva av dem från tv:n)

Doyle: When the chips are down, and you're at the end of your rope you need someone that you can count on. And that's what you'll find here - someone who'll go all the way, who'll protect you no matter what. So don't lose hope. Come on over to our offices and you'll see that there's still heroes in this world.

Doyle: One of us has been drinkin', and I'm sad to say it isn't me.

Angel: It's all the same thing. Fight the good fight, whichever way you can.
Doyle: Tell you what, you fight, and I'll keep score.
(från "Hero", S01E09)

Cordelia: Wait! Ahh! A vision! I'm having a vision. A demon, a creepy, little - You! It's definitely you. You're in great, great...
Barney: Danger?
Cordelia: Pain!
[knees him between the legs]
(från "Parting Gifts", S01E10)

[to Angel, in the middle of talking about something else]
Cordelia: And wow, you look half dead. Which, for someone who's completely dead, would be kind of neat.

Cordelia: Great news, sports fans. There's been another killing. Okay, well, maybe not so great news for the, you know, dead person...
(från "Somnambulist", S01E11)

Wilson: This is a private club. Featured word: private.
Angel: Hey, you don't talk to me, I'll kick your ass. Featured word: ass.

Wesley: Hello. I was just in the neighborhood, patrolling with my new Bavarian fighting axe when I suddenly thought, "Perhaps Cordelia has had a vision." Perhaps you need my help in the battle against evil.*
(från "Expecting", S01E12)
* Världens sämsta bortförklaring

Angel: I've got two modes with people: bite and avoid.
(från "She", S01E13)

[About Liam]
Bar maid: Oh, his lies sound pretty when the stars are out, but he forgets every promise he's made when the sun comes up again.
Darla: That wouldn't really be a problem for me, actually.
(från "The Prodigal", S01E15)

Cordelia: "Demons, Demons, Demons." Wow. They put a lot of thought into that title.
Wesley: It's a demon database. What would you call it?
Cordelia: I don't know. How 'bout...”Demon Database"?

Cordelia: Why isn't Wolfram & Hart in here?
Wesley: Mm, because they're lawyers, not demons.
Cordelia: Fine line you ask me.
(från "The Ring", S01E16)

Cordelia: Well, judging by the outfit, I guess it's safe to come in. Evil Angel never would have worn those pants.

Angel: I'm not what you think.
Rebecca: You're not? Because... no reflection, dark private office, instantly knowing those letters weren't written in blood... I guess what I would think is "vampire".

Rebecca: This is real. You're real. Do you drink blood?
Angel: Yeah. But not human.
Rebecca: You're not a killer.
Angel: I gave that up.
Rebecca: Well, there's a support group for everything in this town, I guess.
(från "Eternity", S01E17)

Favoritcitat: Angel S01E01 - S01E06

[About Angel's cellar]
Doyle: Well, I like the place. Not much with the view, but it's got a nice Batcave sort of an air to it.

Cordelia: I finally get invited to a nice place … with no mirrors and lots of curtains. Hey, you're a vampire!
Russell: What? No, I'm not.
Cordelia: Are too!
Russell: I don't know what you're talking about.
Cordelia: I'm from Sunnydale. We had our own Hellmouth.

Angel: Why would a woman I've never met even talk to me?
Doyle: Have you looked in the mirror lately? No, I guess you really haven't, no.

Cordelia: So, um, are you still... "Grrr"?
Angel: Yeah, there's not actually a cure for that
(från "City of...", S01E01)

Cordelia: Demons. Is there anything more disgusting?
Doyle: You think so?
Cordelia: Come on. Okay, look at this one. This demon wears a wreath of intestines around its head. I mean, honestly, what kind of statement is this thing trying to make?

Kate: Well, I'll tell you what, I can go wherever I want, oh, and you can go to Hell!
Angel: Been there, done that.

Cordelia: Yeah, like high school. It's easy to date there. I mean, we all had so much in common. Being monster food every other week, for instance.

Cordelia: Well, a couple hundred years ago, the only thing you had to worry about was a hangover. Today, 'cause of your curse thingy, you can't sleep with anyone or else you might feel a moment of true happiness and lose your soul, become evil - again - and kill everyone.
Angel: Thanks, Cordelia. I always appreciate your perspective.
Cordelia: No problem. Hey, the last thing I want is to show up at the office and find that I'm working for a homicidal monster.

Cordelia: That is so high school. "Cordelia wears bras. Ooo, she has girl parts."
(från "Lonely Hearts", S01E02)

Spike: Do you two need to be alone or can we get on with the ouchy part?

Spike: [as Rachel] How can I thank you, you mysterious black-clad hunk of a night thing?
Spike: [as Angel] No need, little lady, your tears of gratitude are enough for me. You see, I was once a badass vampire, but love and a pesky curse defanged me. And now, I'm just a big, fluffy puppy with bad teeth. No, not the hair. Never the hair.
Spike: [as Rachel] But there must be some way I can show my appreciation?
Spike: [as Angel] No, helping those in need's my job, and workin' up a load of sexual tension and prancing away like a magnificent poof is truly thanks enough.
Spike: [as Rachel] I understand. I have a nephew who's gay, so...
Spike: [as Angel] Say no more. Evil's still afoot. And I'm almost out of that nancy-boy hair-gel I like so much. Quickly, to the Angel-mobile, away.

Spike: Speakin' of little Buff, I ran into her recently. Your name didn't come up. Although, she has been awful busy jumpin' the bones of the very first lunkhead who came along. Good-lookin' fella. Used her shamelessly. She is cute when she's hurting.

Angel: Oz.
Oz: Angel.
Angel: Nice surprise.
Oz: Thanks.
Angel: Staying Long?
Oz: Few Days.
[long pause]
Doyle: [to Cordelia] They always like this?
Oz: No, we're usually laconic.

Spike: It's called addiction, Angel. We all have them. I believe yours is named Slutty the Vampire Slayer.

Spike: To coin a popular Sunnydale phrase, "Duh."
(från "In the Dark", S01E03)

[To Doyle]
Cordelia: You're a lot smarter than you look. Of course, you look like a retard.

Angel: [when Doyle and Cordy suggest they all go to the bank in broad daylight] You guys go on. I think I'll stay here and not burst into flames.

Cordelia: What is stalking nowadays, like, the third most popular sport among me?

Cordelia: It's just so unfair. I mean, this poor girl, she hooks up with a doctor. That should be a good thing. You should be able to call home and say, "Mom, guess what? I met a doctor." Not, "Guess what? I met a psycho. He's stalking me and, oh, by the way, his hands and feet come off and he's not even in the circus."
(från "I Fall to Pieces", S01E04)

Cordelia: I am not giving up this apartment.
Angel: It's haunted.
Cordelia: It's rent-controlled.

[to the ghost]
Cordelia: I think you're gonna pack your little ghost bags and get the hell out of my house.

Kate Lockley: Well, see, the thing about detectives is they have résumés and business licenses and last names. Pop stars and Popes, those are the one-name guys.
Angel: You got me. I'm a Pope.

Doyle: [answering the phone] Angel investigations. We... hope you're helpless.

Cordelia: I'm not a sniveling, whiny, little cry-Buffy. I'm the nastiest girl in Sunnydale history. I take crap from no one.
(från "Rm w/a Vu", S01E05)

Doyle: Angel, man. You've gotta snap out of this!
Cordy: Right now. It's time for you to get all vampy. Grrrr. Kate needs you.
Angel: Uh uh, I don't want to. You both withdraw when I go vamp. I feel you judge me.
Cordy: We won't judge you! Will we? ... Give it a try.
Angel: [shakes head] Closeness is too important to me now.
(från "Sense and Sensitivity", S01E06)

Angel säsong 1: There Will Be Spoilers

Nu har jag sett klart första säsongen av "Angel" och det är tur att jag har fyra - fortfarande obetalda - säsonger här hemma för säsongsfinalen slutade verkligen med en cliff-hanger. Hur kan man återintroducera Darla i serien bara sådär. Nu blev jag ju nyfiken. Hur ska Darla kunna göra någon större skada mot Angel? Jag menar, hon älskar ju honom - fast hon kanske är lite pissed off efter att han dödade henne i avsnittet "Angel" (S01E07 av Buffy). Lite ironiskt egentligen att "The Beast" återuppväcks i säsongsfinalen - samtidigt som the Big Bad i nästa säsong av Buffy kommer att vara Glory a.k.a "The Beast". Speciellt då de inte har någonting med varandra att göra.

Lite mer om själva serien först. Känns fel att börja med att utvärdera säsongsfinalen innan jag har sagt någonting om serien. Min första känsla när jag satt mig ner och såg första avsnittet var: "Angel" är "Buffy...." (orkar inte skriva hela namnet) för män.
"Angel" är mer macho. Det är mer deckaraktigt. Musiken är mer macho. Fastän känslorna finns där - i hög grad längre fram i serien - så är det ändå mer action. Mer manliga oneliners.
Fast, det är ju klart. Seriens huvudkaraktär är ju en man - eller vampyr om man ska vara exakt, men - och inte en tonårig kvinna. "Angel" har witty dialog, men inte på samma sätt som "Buffy" hade. Det är som att Joss Whedon har velat dra ett streck mellan de båda serierna. Themet är helt annorlunda, bra även om jag föredrar Nerf Herds Buffy Theme. Det finns ingen klar Big Bad som målet är att ta ner. Då och då så "slår blixten ner" a.k.a snabba flashar från tidigare scener syns och handlingen byter scen.

På samma sätt så känns det som att "Buffy..." är mer uti female power än vad "Angel" är - än en gång, not surprised. Jag ska nog sluta att jämföra de två serierna och istället bara prata om den det här inlägget gäller... med början på ... tada, karaktärerna.

Angel är Angel. Det var så länge sedan jag såg honom i en större roll i "Buffy" att jag nästan hade glömt bort hur attraktiv... och lång... och manlig David Boreanaz är. Efter 4 säsonger med Spike så har min Angel-love överskuggats väldigt mycket, men nu slog den ut igen med full kraft. Angel är cool. Woho. Och kan få mig att börja gråta med en uttryckslös blick som ändå säger så otroligt mycket.

På samma sätt så kommer Cordelia alltid att vara Cordelia. Jag förstår inte hur de har klarat sig utan henne i Scooby-gänget. Ja, de har Anya som säger allt vad hon tänker, men Anya är ändå inte Cordy. Inte ytliga - men ändå djupa - Cordelia Chase. Mina favoritcitat från denna säsong har kommit från henne, de flesta i alla fall..

En ny karaktär som introducerades i första avsnittet var Doyle. Irländska Allen Francis Doyle. Med charmig dialekt, wit, blå ögon och allt som pekar mot att han kommer att vara en ny favorit. Lite Xander-ish. Vad gör Joss Whedon och Co då? Jo, när jag börjar gilla honom som mest... då tar de död på honom. Efter NIO avsnitt! Jag vet att Joss alltid har velat ta död på en viktig karaktär som syns i the Credits när ingen annar det, men ändå. Jag grät. Och grät. Och fortsatte att gråta varenda gång som den sörjande Cordelia eller Angel nämnde honom.
Wesley kommer in och tar hans plats... och ja, Wesley är fortfarande Wesley.

Doyles död var inte säsongens första gråtmoment. Det första kom i "The Bachelor Party" där Doyle kommer på Angel med att sitta och titta på en bild av Buffy. Det andra, ja det andra var hela det efterföljande avsnittet, "I Will Remember You", där Buffy och Angel får en sista romantisk stund tillsammans... och vilken stund! Angel blir människa och helt plötsligt så slår alla deras drömmar in. De är ute i solskenet, de har sex, de myser i sängen tillsammans och äter glass. Allt tills Angel inser att han inte kan skydda Buffy längre... och när han hör talas om en Army of Darkness som ska komma - och någonting som Oraklen kallar "The End of Days" (vilket ironiskt nog är avsnittet där Angel och Buffy kysser varandra för sista gången) - och bestämmer sig för att bli vampyr igen för att kunna hjälpa och för att Buffy inte ska behöva dö. Enda haken. Buffy och Angels perfekta dag kommer att göras ogjord. Den kommer inte att ha inträffat... och Buffy kommer inte ha några minnen av den. Allt jag kan säga är: Slutscenen. Slutscenen var en gråtscen i klass med slutet av "Becoming: Part II". När Buffy klamrar sig fast vid Angel och gång på gång upprepar "There's not enough time" medan Angel gråter mot hennes axel - det är bara så hjärtskärande!

Säsongen saknar en Big Bad och jag vet inte om det alltid kommer att vara så för Angel Inc eller om det kommer att komma in en nästa säsong, men denna säsong så kom advokatfirman från helvetet in i bilden. Wolfram & Hart, en manipulerande samling advokater som strider å demonernas och de övernaturliga varelsernas sida och praktiskt taget gör så att de kommer iväg med allt, till Angels förtvivlan. Fastän de ska föreställa the Black Hats så kan jag inte låta bli att tycka om dem. Lee Mercer, Lilah Morgan och Lindsey McDonald - som är man - lyser faktiskt upp serien lite med sin ... ja, potentiall. Mest så tycker jag om Lindsey. Okej, jag erkänner jag är väldigt attraherad av Lindsey - som faktiskt var god i ett avsnitt innan han, till min förtvivlan, återvände till Wolfram & Hart. En sak som jag undrar: Varför har alla advokater initialerna LM? Är det en slump?

Några andra bra avsnitt som är värt att nämna är "Sanctuary", det andra Faith-avsnittet. I det första så försöker hon döda Angel, i det andra så har hon ångrat sina val och söker förlåtelse. Angel försöker få henne att inse att hon måste jobba för att bli av med skulden och har nästan lyckats få henne stabilare när Buffy sveper in och skakar om allting. Det är så otroligt känsloladdat. Faith/Angel - fullt av förståelse, tröst, tillit och terapi. Faith/Buffy - fullt av vrede, längtan efter förlåtelse, dåligt samvete och självhat. Buffy/Angel - fullt av instängda känslor, avundsjuka, längtan och oförståelse.

Ett annat avsnitt, som faktiskt inte är så bra som jag trodde att det skulle vara, med ett gästspel från Sunnydale är "In the Dark", där Spike dyker upp. Om man bortser från teasern och några riktigt uppskattade Spike-scener så tyckte jag faktiskt inte om avsnittet. Det enda som var bra var egentligen Spike - och att man fick se Oz igen!

Oj, det här inlägget kommer att bli långt, men det är mest på grund av... ja... att det finns så mycket jag vill kommentera. Jag vill skriva en lång hyllning över "Eternity" som visade Cordelias dåliga teaterskådespeleri och som brought us Angelus. Angelus = bra tv.
Jag vill prata om "Sense and Sensitivity", avsnittet där Angel blir jättekänslig och kramig och helt olik sig själv. Jag vill prata om "The Prodigal" där man får veta mer om Angels bakgrund.

Andra guldkorn:

• I första avsnittet då Cordelia chockar en noggrannt utklädd vampyr genom att helt plötsligt avslöja honom - på grund av avsaknad av speglar i hans hus. Hennes förklaring till varför hon vet ("I'm from Sunnydale. We had our own Hellmouth") är så typiskt Buffyverse.
• Såklart, Spikes scen där han hånar Angel på taket, "I was once a badass vampire, but love and a pesky curse defanged me".
• Doyles reklamfilm, som bara blir så otroligt sorglig andra gången den visas efter hans död.
• Cordelia går på audition, men bryter ihop pga sorgen efter Doyle, i "Parting Gifts".
• Ordleken i "Sanctuary" som påminner om den som Willow sa i tredje säsongens "Gingerbread" ("It's a doodle. I do doodles, you do doodles too"). Får jag bjuda på mitt absoluta favoritcitat från första säsongen, levererad av Lee Mercer: “This is getting ridiculous. The first assassin kills the second assassin sent to kill the first assassin, who didn't assassinate anyone until we hired the second assassin to assassinate her.”
• Cordelia är ensam med Angelus gamla polare Penn på kontoret - och inser som vanligt försent att hennes sällskap är den de jagar. Förresten, är det bara jag som tycker att Penn borde fått en större roll? Ja, jag vet att jag har en sak för snygga vampyrer med attityd, men damn. Han påminde lite om ett av mina fangirlobjekt, Sebastian Valmont från "Cruel Intentions" (starring Buffy). Penn gör "Somnambulist" värd att se många många gånger.
• Angel och Wesleys dans i "She".
• I slutet av "Eternity" när Angel lämnas fastkedjad i sin säng av Wesley och Cordelia som en säkerhetsåtgärd då han förvandlats till Angelus den föregående kvällen efter att ha blivit drogad med happy pills.
• I "War Zone" där Angel gång på gång har försökt att slå ner en järndörr och ta sig ut ur ett rum så att han kan rädda ett gäng ungdomar från vampyrer och till slut har lyckats slå hål i väggen, sträckt sig ut och famlat efter dörrhandtaget - och dörren öppnas av Wesley som undrar varför Angel inte använde sin mobil. Ooops.
• Jag gillar Buffy crossovers, som till exempel i "Blind Date" där Cordelia behöver hjälp att kryptera några filer och ringer till Willow för råd. Willow i sin tur är verkligen inne i matchen då hon har spenderat hela dagen med att kryptera hemliga filer - dvs. Initiativetdiskarna som Adam planterade hos Scoobiesarna.
• Bäst ändå: En blivande favorit, Gunn, försöker avleda uppmärksamhet från Angel hos Wolfram & Hart genom att försöka vända allting till... ja. "My God! They told me it was true, but I didn't believe 'em. Damn. Here it is! Evil white folks really do have a Mecca"

Jag tänkte sluta det här inlägget med en sak som jag älskar. När man ser folk skymta förbi, folk man känner igen någonannanstans ifrån. Som till exempel när Kirk dyker upp i "She" eller när Vinne van Lowe är med i "Expecting". Min favorit var ändå när slemmige, helvetesdemonen Ken från "Anne" (Buffy, S03E01) dyker upp som to-good-to-be-true demonen Richard i "The Bachelor Party". Jag visste att det var någonting lurt med den killen!

Angel

Jag har precis sett mitt första "Angel"-avsnitt någonsin. Jag tror aldrig att jag har börjat att se en serie på DVD förut som jag inte har haft en aning om hur den är. Alla tv-serier jag har köpt har jag antingen följt på tv hel- eller halvhjärtat, men "Angel" var en ny upplevelse.

Det syns att Joss Whedon har försökt skilja "Angel" från "Buffy the Vampire Slayer". (eller kort och gott, "Buffy"). Angel har ett helt annorlunda theme - fast Buffys är bättre. Då och då så kommer det flashande bilder och de är i en helt annan scen. Musiken är mer deckarserie. Dialogen är mer deckarserie - och Angel är riktigt cool.

Ni vet inte hur glad jag var att få se Angel igen. Han är så cool. Eftersom jag har sett 4 säsonger utan honom nyligen så hade jag nästan glömt bort honom, glömt bort varför jag älskar honom. Jag älskar hur han lyckas vara cool och plågad på samma gång. Jag älskar hans mörka ögon, hans breda axlar och hans ... längd.

På samma sätt så var jag överlycklig över att få se Cordy igen. Jag har verkligen saknat henne. Det finns ingen annan karaktär i Buffyverse som kan fylla hennes plats. Ja, Anya tar över lite av hennes "jag säger exakt vad jag tycker utan att tänka till"-het, men annars.

Fastän jag inte är Buffy-upphetsad så kan jag lugnt säga att jag gillar "Angel".