Spike: You think you can fool me? You were my sire, man. You were my... Yoda.
Angel: Things change.
[To the Anointed One]
Spike: You've got Slayer problems. That's a bad piece of luck. Do you know what I find works real good with Slayers? Killing them.
[After watching Buffy slay a vampire, Spike comes out of the shadows, slowly clapping his hands]
Spike: Nice work, love.
Buffy: You shouldn't have come here.
Spike: No. I messed up your doilies and stuff. But I just got so bored.
(ur "School Hard", S02E03)
Dalton: [attempting to translate a manuscript] I'm not sure. It could be, "Deprimere ille bubula linter."
Spike: [reading] "Debase the beef... canoe". Why does that strike me as not right?
(ur ”What’s My Line? Part I”, S02E09)
Spike: Are we feeling better, then?
Drusilla: I'm naming all the stars.
Spike: You can't see the stars, love. That's the ceiling. Also it's day.
[About Buffy]
Spike: She'd better not get in our way.
Angelus: Don't worry about it.
Spike: I do.
(båda ur "Innocence”, S02E14)
[Angelus have killed Jenny and left her in Giles's bed]
Spike: Are you insane? We're supposed to kill the bitch, not leave gag gifts in her friends' beds.
Drusilla: But, Spike, the bad teacher was going to restore Angel's soul.
Spike: What if she did? If you ask me, I find myself preferring the old Buffy-whipped Angelus. This new, improved one is not playing with a full sack. I love a good slaughter as much as the next bloke, but his little pranks will only leave us with one incredibly brassed-off Slayer.
Angelus: Don't worry, roller boy. I've got everything under control.
[a Molotov cocktail smashes on the table, setting the place afire]
(ur “Passion”, S02E17)
Spike: [seeing Angel's new lair] It's paradise. Big windows, lovely gardens, it'll be perfect when we want the sunlight to kill us.
(ur “I Only Have Eyes For You”, S02E19)
Joyce: Have we met?
Spike: Uh, you hit me with an axe one time. Remember, uh, "Get the hell away from my daughter"?
Spike: [to Buffy] Dru bagged a slayer? S-She didn't tell me. Hey, good for her!
[at Buffy's look]
Spike: Though not from your perspective, I suppose.
(båda ur “Becoming Part II”, S02E22)
Visar inlägg med etikett BtVS S02. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BtVS S02. Visa alla inlägg
söndag 11 januari 2009
Favoritcitat: Buffy Season 2 - Buffy & Gänget
[Willow asks Cordelia whether she wants to go on the zombie-hunting adventure]
Cordelia: Darn, I have cheerleader practice tonight. Boy, I wish I knew you were gonna be digging up dead people sooner. I would've canceled.
Xander: Y'know, this might go a lot faster if you femmes actually picked up a shovel, too.
Giles: Hear, hear.
Buffy: Sorry, but I'm an old-fashioned gal. I was raised to believe that men dig up the corpses and the women have the babies.
(båda ur “Some Assembly Required”, S02E02)
Willow: She couldn't have dressed up like Xena?
(ur “Halloween”, S02E06, avsnittet där Buffy blir en hjälplös prinsessa då en förbannelse gör att alla blir förvandlade till det de var utklädda till)
Xander: Giles lived for school. He's actually still bitter that there were only twelve grades.
Buffy: He probably sat in math class thinking, "There should be more math. This could be mathier."
Willow: Come on. You don't think he ever got restless as a kid?
Buffy: Are you kidding? His diapers were tweed.
(ur “The Dark Age”, S02E08)
Xander: Angel's our friend... except I don't like him.
[Efter att hon fått veta att Spike tänker döda Angel]
Buffy: You can attack me, you can send assassins after me, that's fine. But nobody messes with my boyfriend.
(båda ur ”What’s My Line? Part II”, S02E10)
Giles: A true creature of evil can survive the process. No human ever has.
Xander: What's the problem? We send Cordy to fight this guy and we go for pizza.
(ur “Surprise”, S02E13)
Cordelia: This is great. There's an unkillable demon in town, Angel's joined *his* team, the Slayer's a basket case, I'd say we've hit bottom.
Xander: I have a plan.
Cordelia: Oh no, here's a lower place.
(ur ”Innocence”, S02E14)
Buffy: Anybody besides Larry fit our werewolf profile?
Willow: There is one name that keeps getting spit out. Aggressive behavior, run-ins with authorities, about a screenful of violent incidents.
Buffy: Okay, most of those were not my fault.
(ur ”Phases", S02E15)
[After finding a letter from Angelus]
Buffy: When I woke up, I found a picture he'd left me on my pillow.
Xander: A visit from the pointed-tooth fairy.
Xander: If Giles wants to go after the, uh, fiend that murdered his girlfriend I say, "Faster pussycat, kill kill."
(ur “Passion”, S02E17)
Xander: "Something weird is going on." Isn't that our school motto?
(ur “I Only Have Eyes For You”, S02E19)
[Cordelia thinks Xander has turned into a fish monster]
Cordelia: I want you to know that I still care about you, no matter what you look like. And-and we can still date. Or-or not. I mean, I understand if you wanna see other fish. I'll do everything I can to make your quality of life better, whether that means little bath toys or whatever.
(ur “Go Fish”, S02E20)
Xander: Calvary's here. Calvary's a frightened guy with a rock, but it's here.
(ur “Becoming Part II”, S02E22)
Cordelia: Darn, I have cheerleader practice tonight. Boy, I wish I knew you were gonna be digging up dead people sooner. I would've canceled.
Xander: Y'know, this might go a lot faster if you femmes actually picked up a shovel, too.
Giles: Hear, hear.
Buffy: Sorry, but I'm an old-fashioned gal. I was raised to believe that men dig up the corpses and the women have the babies.
(båda ur “Some Assembly Required”, S02E02)
Willow: She couldn't have dressed up like Xena?
(ur “Halloween”, S02E06, avsnittet där Buffy blir en hjälplös prinsessa då en förbannelse gör att alla blir förvandlade till det de var utklädda till)
Xander: Giles lived for school. He's actually still bitter that there were only twelve grades.
Buffy: He probably sat in math class thinking, "There should be more math. This could be mathier."
Willow: Come on. You don't think he ever got restless as a kid?
Buffy: Are you kidding? His diapers were tweed.
(ur “The Dark Age”, S02E08)
Xander: Angel's our friend... except I don't like him.
[Efter att hon fått veta att Spike tänker döda Angel]
Buffy: You can attack me, you can send assassins after me, that's fine. But nobody messes with my boyfriend.
(båda ur ”What’s My Line? Part II”, S02E10)
Giles: A true creature of evil can survive the process. No human ever has.
Xander: What's the problem? We send Cordy to fight this guy and we go for pizza.
(ur “Surprise”, S02E13)
Cordelia: This is great. There's an unkillable demon in town, Angel's joined *his* team, the Slayer's a basket case, I'd say we've hit bottom.
Xander: I have a plan.
Cordelia: Oh no, here's a lower place.
(ur ”Innocence”, S02E14)
Buffy: Anybody besides Larry fit our werewolf profile?
Willow: There is one name that keeps getting spit out. Aggressive behavior, run-ins with authorities, about a screenful of violent incidents.
Buffy: Okay, most of those were not my fault.
(ur ”Phases", S02E15)
[After finding a letter from Angelus]
Buffy: When I woke up, I found a picture he'd left me on my pillow.
Xander: A visit from the pointed-tooth fairy.
Xander: If Giles wants to go after the, uh, fiend that murdered his girlfriend I say, "Faster pussycat, kill kill."
(ur “Passion”, S02E17)
Xander: "Something weird is going on." Isn't that our school motto?
(ur “I Only Have Eyes For You”, S02E19)
[Cordelia thinks Xander has turned into a fish monster]
Cordelia: I want you to know that I still care about you, no matter what you look like. And-and we can still date. Or-or not. I mean, I understand if you wanna see other fish. I'll do everything I can to make your quality of life better, whether that means little bath toys or whatever.
(ur “Go Fish”, S02E20)
Xander: Calvary's here. Calvary's a frightened guy with a rock, but it's here.
(ur “Becoming Part II”, S02E22)
Buffy: Season 2 - there will be spoilers
Okej, det här är alltså deluxe versionen av säsong två-inlägget på huvudbloggen. Det är så här det kommer att fungera hädanefter. Jag kommer lägga ut små nördiga inlägg på En boktoks tankar och sedan publicera en ännu nördigare version på den här bloggen - med avgörande spoilers. Så den som inte har sett serien kan läsa de censurerade inläggen och kanske bli intresserade och de som har set serien - och vill veta vad jag tycker i detalj - kan läsa det här inlägget.
Eftersom jag för närvarande är väldigt full av diverse hormoner så grät jag tills ögonen sved i vissa avsnitt. Jag syftar speciellt på "Innocence", där Angel förlorar sin själ och blir Angelus igen, och sista avsnittet "Becoming Part Two" där Angel får tillbaka sin själ lite för sent och Buffy måste döda mannen hon älskar för att rädda världen. Det var det värsta slut jag någonsin sett! (Vem försöker jag lura, den tragediälskande delen i mig njöt av slutet).
Jag har faktiskt aldrig tyckt om Angel förut. När jag var mindre och brukade se på Buffy på femman efter skolan så irriterade jag mig mest på honom, men nu så gör jag inte det. Nu så gillar jag honom faktiskt - kanske på grund av att hans perfekta timing när det gäller att dyka upp till Buffys försvar... och för att han är så gullig mot henne i "Surprise".
Jag fick ärligt talat hjärtesorg då han förvandlades till Angelus igen. Jag kände mig lika sviken och förvirrad som Buffy. Jag vill ju inte att Angel skulle dö och sättet han dör på är så hemskt att jag inte vill tänka på det. Kunde inte Willow bara ha misslyckats med att fixa tillbaka hans själ ... eller lyckats några minuter tidigare. Att låta den gråtande Angel - som inte kommer ihåg vad han har gjort - och den förtvivlade Buffy -som vet att hon måste döda honom för att rädda världen - kyssa varandra och säga att de älskar varandra innan hon dödar den ovetande Angel är bara grymt. Jag kunde inte sova i natt på grund av det.
Fast det fanns tillfällen då jag inte kände samma kärlek mot Angel. Av någon anledning så är det roligast att se Buffy ge Angel - eller Spike - stryk. Min favoritfightscen är nog den i "Halloween" då alla blir förvandlade till vad de är utklädda till och Buffy blir en hjälplös, rädd prinsessa och Spike tar tillfället i akt att göra sig av med henne, bara för att upptäcka att förbannelsen visst bröts just i tid. Jag älskar hur soldat-Xander slår sig loss och hur spök-Willow säger att han får skjuta vampyrerna (hon har ju sagt att han inte får skjuta barnen som blivit förvandlade till vampyrer tidigare) bara för att upptäcka att han håller i ett leksaksgevär igen. Spikes min när han hör sina "demonkompisar" säga att de vill hem till mamma just när han ska bita Buffy är priceless. Samma sak med Buffys "Honey, I'm home" innan hon slår ner honom.
Eller vänta. Jag gillar scenen där Buffy slåss med Angelus för första gången också. När hon inte riktigt kan finna styrkan att riktigt göra Angel illa, och hur han hånar henne när hon ligger på golvet och frågar om hon tänker ge upp redan - att han vet att hon vill ha mer. Aj aj. Så säger man inte till Buffy. Det var en av de gångerna som jag riktigt njöt av att se henne sopa banan med en vampyr.
Ja, jag är blodtörstig. Kanske har att göra med att jag själv aldrig ger utlopp för mina känslor.
Vad har vi mer? Just ja, Spike och Drusilla. Yay. Jag är ett stort Spike-fan. Jag var kär i Spike när jag var mindre och tror ni inte att det sitter kvar fortfarande? Spike kan mycket väl komma på pallplacering på min lista över favoritvampyrer. Edward, Eric och Spike. Han lyckas med att vara härligt ond, cool och kärleksfull på samma gång. Det är så sött när han tar hand om den svaga Drusilla (som verkligen skrämmer mig med sitt barnspråk) och det är ganska roligt att Spike utan själ nästan är lika kärleksfull som Angel med själ. Det ni.
Förutom det så är han en mästare på one-liners.
Andra höjdpunkter i säsongen:
Eftersom jag för närvarande är väldigt full av diverse hormoner så grät jag tills ögonen sved i vissa avsnitt. Jag syftar speciellt på "Innocence", där Angel förlorar sin själ och blir Angelus igen, och sista avsnittet "Becoming Part Two" där Angel får tillbaka sin själ lite för sent och Buffy måste döda mannen hon älskar för att rädda världen. Det var det värsta slut jag någonsin sett! (Vem försöker jag lura, den tragediälskande delen i mig njöt av slutet).
Jag har faktiskt aldrig tyckt om Angel förut. När jag var mindre och brukade se på Buffy på femman efter skolan så irriterade jag mig mest på honom, men nu så gör jag inte det. Nu så gillar jag honom faktiskt - kanske på grund av att hans perfekta timing när det gäller att dyka upp till Buffys försvar... och för att han är så gullig mot henne i "Surprise".
Jag fick ärligt talat hjärtesorg då han förvandlades till Angelus igen. Jag kände mig lika sviken och förvirrad som Buffy. Jag vill ju inte att Angel skulle dö och sättet han dör på är så hemskt att jag inte vill tänka på det. Kunde inte Willow bara ha misslyckats med att fixa tillbaka hans själ ... eller lyckats några minuter tidigare. Att låta den gråtande Angel - som inte kommer ihåg vad han har gjort - och den förtvivlade Buffy -som vet att hon måste döda honom för att rädda världen - kyssa varandra och säga att de älskar varandra innan hon dödar den ovetande Angel är bara grymt. Jag kunde inte sova i natt på grund av det.
Fast det fanns tillfällen då jag inte kände samma kärlek mot Angel. Av någon anledning så är det roligast att se Buffy ge Angel - eller Spike - stryk. Min favoritfightscen är nog den i "Halloween" då alla blir förvandlade till vad de är utklädda till och Buffy blir en hjälplös, rädd prinsessa och Spike tar tillfället i akt att göra sig av med henne, bara för att upptäcka att förbannelsen visst bröts just i tid. Jag älskar hur soldat-Xander slår sig loss och hur spök-Willow säger att han får skjuta vampyrerna (hon har ju sagt att han inte får skjuta barnen som blivit förvandlade till vampyrer tidigare) bara för att upptäcka att han håller i ett leksaksgevär igen. Spikes min när han hör sina "demonkompisar" säga att de vill hem till mamma just när han ska bita Buffy är priceless. Samma sak med Buffys "Honey, I'm home" innan hon slår ner honom.
Eller vänta. Jag gillar scenen där Buffy slåss med Angelus för första gången också. När hon inte riktigt kan finna styrkan att riktigt göra Angel illa, och hur han hånar henne när hon ligger på golvet och frågar om hon tänker ge upp redan - att han vet att hon vill ha mer. Aj aj. Så säger man inte till Buffy. Det var en av de gångerna som jag riktigt njöt av att se henne sopa banan med en vampyr.
Ja, jag är blodtörstig. Kanske har att göra med att jag själv aldrig ger utlopp för mina känslor.
Vad har vi mer? Just ja, Spike och Drusilla. Yay. Jag är ett stort Spike-fan. Jag var kär i Spike när jag var mindre och tror ni inte att det sitter kvar fortfarande? Spike kan mycket väl komma på pallplacering på min lista över favoritvampyrer. Edward, Eric och Spike. Han lyckas med att vara härligt ond, cool och kärleksfull på samma gång. Det är så sött när han tar hand om den svaga Drusilla (som verkligen skrämmer mig med sitt barnspråk) och det är ganska roligt att Spike utan själ nästan är lika kärleksfull som Angel med själ. Det ni.
Förutom det så är han en mästare på one-liners.
Andra höjdpunkter i säsongen:
- Avsnittet "Bewitched, Bothered & Bewildered" där Xander blir jagad av hela Sunnydales kvinnliga befolkning (varav de flesta är väldigt mordiska) efter att en kärlekstrollformel har slagit fel. Speciellt scenen där Drusilla räddar honom från Angel.
- I "What's My Line Part II" när Xander och Cordelia är inlåsta i källaren tillsammans och har sin "I hate you!"-fight, som slutar med heta kyssar till dramatisk musik.
- Hela "Passion" avsnittet där Angel försöker göra Buffy galen, dödar Jenny Calender och får Giles att gå bärsärk. Det finns vissa sekvenser som är humoristiskt bra, medan andra bara är rent av tragiska.
- När Spike lierar sig med Buffy mot Angel i "Becoming Part II". Speciellt Buffys min när Spike räddar henne från polisen, deras vaksamma blickar när de går bredvid varandra på väg till Buffys hus (vilket inte är så konstigt eftersom de har försökt att döda varandra mer än en gång tidigare) och den pinsamma tystnaden mellan Joyce och Spike medan de väntar på Buffy i vardagsrummet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)