Christian Kane (*drool* Lindsey, halvgod advokat, i "Angel" och sångare) fyller 35 år idag.
Tobey Maguire (a.k.a Spiderman) fyller 34 år idag.
Drake Bell (jobbig Nickelodeon-kille från bla. "Drake & Josh") fyller 23 år idag.
Ed Westwick (Chuck i "Gossip Girl" och Heathcliff i kommande "Wuthering Heights") fyller 22 år idag.
Än en gång - L.A song från "Angel", med Christian Kane.
lördag 27 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
Första intrycket
Jag tycker att tv-krönikören i Aftonbladet var för hård mot stackars "Pushing Daisies". Jag såg första avsnittet i söndags och jag tyckte inte alls att det var lika hemskt dåligt. Jag tyckte att serien verkade... söt. Jag älskar allting som är lite konstigt ("Moulin Rouge", Tim Burton, ju konstigare desto bättre) och jag älskar berättarröster. Så det var två flugor i en smäll. Det var sockersött, lättsmält och glatt. Det behövs sådana serier också.
Sedan så har jag även börjat att följa "Bones" nu när serien går i repris från början klockan 18.00 alla vardagar på kanal 3. Det är bra, för jag är allergisk mot att följa serier sporadiskt. Det är sant... Om jag missar ett avsnitt av en serie så lägger jag ibland av att se på dem över huvudtaget. Ta till exempel "Dollhouse". Jag har fortfarande inte sett ett enda avsnitt eftersom jag glömde bort att spela in avsnitt 3. Då raderade jag de två första avsnitten och struntade i det helt. Det finns en anledning till varför jag nästan bara ser tv-serier på DVD. Jag klarar helt enkelt inte av att hoppa över avsnitt, missa avsnitt eller över huvudtaget vänta på nästa avsnitt.
Tillbaka till "Bones". Jag har sett något avsnitt sporadiskt (eftersom jag tänkte att det var en deckarserie, typ "CSI" eller "NCIS" som man kan hoppa in i när som helst!) och jag har tyckt om serien, men detta var innan Buffy-febern bet in. Så jag visste ju att David Boreanaz tidigare hade spelat Angel, men det var ingenting som jag tänkte på. Nu är det inte så... Varenda gång som Agent Booth dyker upp på skärmen så säger jag "Naw" följt av ett "... men jag vet ju att han inte är Angel". Fast det är svårt då Booth hela tiden har Angel-face! (dvs. fundersamt, sammanbitet, grubblande... brooding). Det bästa med "Bones" är ändå kemin mellan Brennan och Booth. Jag älskar när de grälar som ett gammalt gift par.
Sist, men inte minst, så har jag sett första avsnittet av "Privileged", en serie som jag inte tror att jag kommer att följa då jag är lite less på serier om snobbiga, bitchiga rika ungdomar. Det räcker med min re-run av "Veronica Mars" och "The O.C" (plus den stundande premiären av tredje säsongen av VM". Jag tyckte inte om någon av personerna i "Privileged" och vissa stunder så satt jag bara där helt ointresserad.
Sedan så har jag även börjat att följa "Bones" nu när serien går i repris från början klockan 18.00 alla vardagar på kanal 3. Det är bra, för jag är allergisk mot att följa serier sporadiskt. Det är sant... Om jag missar ett avsnitt av en serie så lägger jag ibland av att se på dem över huvudtaget. Ta till exempel "Dollhouse". Jag har fortfarande inte sett ett enda avsnitt eftersom jag glömde bort att spela in avsnitt 3. Då raderade jag de två första avsnitten och struntade i det helt. Det finns en anledning till varför jag nästan bara ser tv-serier på DVD. Jag klarar helt enkelt inte av att hoppa över avsnitt, missa avsnitt eller över huvudtaget vänta på nästa avsnitt.
Tillbaka till "Bones". Jag har sett något avsnitt sporadiskt (eftersom jag tänkte att det var en deckarserie, typ "CSI" eller "NCIS" som man kan hoppa in i när som helst!) och jag har tyckt om serien, men detta var innan Buffy-febern bet in. Så jag visste ju att David Boreanaz tidigare hade spelat Angel, men det var ingenting som jag tänkte på. Nu är det inte så... Varenda gång som Agent Booth dyker upp på skärmen så säger jag "Naw" följt av ett "... men jag vet ju att han inte är Angel". Fast det är svårt då Booth hela tiden har Angel-face! (dvs. fundersamt, sammanbitet, grubblande... brooding). Det bästa med "Bones" är ändå kemin mellan Brennan och Booth. Jag älskar när de grälar som ett gammalt gift par.
Sist, men inte minst, så har jag sett första avsnittet av "Privileged", en serie som jag inte tror att jag kommer att följa då jag är lite less på serier om snobbiga, bitchiga rika ungdomar. Det räcker med min re-run av "Veronica Mars" och "The O.C" (plus den stundande premiären av tredje säsongen av VM". Jag tyckte inte om någon av personerna i "Privileged" och vissa stunder så satt jag bara där helt ointresserad.
Grattis Joss!
Joss Whedon, en av många husgudar i mitt tonårsrum, fyller idag hela 45 år. Grattis, grattis, grattis till mannen bakom Buffyverse!
fredag 19 juni 2009
Veronica Mars säsong 2 - there will be spoilers!
Åh, andra säsongen. Full av Kendall Casablancas (Charisma Carpenter), ett gästinhopp av Joss Whedon, ännu mer 09ers/non-09ers våld, mer Mac, mindre Meg, en flyende Duncan, mer Don Lamb. En höjdare alltså.
Åh, Beaver.
Jag har jättesvårt att få rätsida på mina känslor för Beaver! Jag menar, hallå! Jag har sett andra säsongen en och en halv gång tidigare, av den där halva gången så är det just "Beaver är psycho"-scenen som har visats flest gånger (bara för att jag älskar när Logan kommer och räddar Veronica), men ändå så kan jag inte låta bli att falla för Beaver under de föregående 21 avsnitten! Ta bara hans och Macs förhållande. Varenda gång han ler mot henne så blir jag alldeles pirrig. (Kan bero på att han påminner lite - nanolite - om en kille som jag känner och som är riktigt riktigt charmig). Jag tycker synd om Beaver, därför kan jag förlåta honom för att mörda sju klasskamrater, en mekaniker, Woody och poliserna som var med honom plus att ha försökt ta död på Keith och Veronica, skjutit mot Logan och våldtagit Veronica.
Det kan jag förlåta. Cassidy "Beaver" Casablancas var sexuellt utnyttjad som barn, blir alltid hånad av sin bror och översedd av sin far och oönskad av sin mamma. Jag förstår att han hamnar fel i livet.
En som jag dock inte kan förlåta är förra säsongens mördare: Aaron Echolls. Varenda gång som han kommer upp på tv-rutan så vill jag strypa honom. Ett av mina favoritmoment i andra säsongen är när C.W skjuter honom på order av Duncan. Jag tycker faktiskt att det är ganska sött (och twisted) att Duncan beordrar familjens personliga smutsjobbare att ta död på hans systers mördare efter att Aaron har ljugit sig fri från alla anklagelser och är en fri man, trots mordet på Lilly Kane och mordförsöket på Veronica.
Absoluta Logan-moment: Sättet han tittar på Veronica under Alterna-Prom då han är jättefull och bekänner för henne hur mycket han älskar henne - och morgonen efter då hon säger att hon kanske känner likadant för honom... och han inte kommer ihåg ett ord av vad han har sagt... och just har haft sex med Kendall. Oops. Den blicken. Då hon går gråtande iväg och han tittar efter henne. Den blicken skulle jag kunna gifta mig med. Den där absolut krossade, skyldiga, självklandrande blicken. Jag älskar Logan, har jag nämnt det?
Detta för oss till första avsnittets stora "Varför Veronica, varför!?"-ögonblick. Varför gjorde Veronica slut med Logan och blev tillsammans med Duncan igen? Är det bara jag som tycker att Duncan och Veronica är ett av de tråkigaste paren någonsin? Jag som blev så glad att det var Logan som stod bakom den där dörren - och så dumpar hon honom senare. Okej, han var ingen mönsterkille, men han var ju hur söt som helst mot henne. Jag tycker att de passar så bra tillsammans. Nu så fick jag en hel säsong av "Logan och Veronica älskar fortfarande varandra, men är åtskilda fram till säsongsfinalen". Det är också bra.
Upplägg för en massa känsliga scener.
Tips: Ha en kudde närvarande när ni kollar på "Ahoy Mateys!", för det avsnittet innehåller två av de mest svårsedda scenerna någonsin. Jag klarar nästan inte av att se dem (mina nerver ni vet) för att jag tycker att de är så hemska. Den ena är när Veronica är och ska gräva upp lite information om Dr Griffith och plötsligt befinner sig mitt bland the Fighting Fitzpatricks, en grupp hänsynslösa irländare som har ett väldigt ont öga till Keith Mars. Det är så otroligt ... brutalt. Jag får kämpa för att inte blunda då Liam Fitzpatrick griper tag i Veronica, trycker ner henne mot ett biljardbord med ena handen mot hennes strupe och tänker tatuera sönder hennes ansikte. Trots de så har jag sett scenen minst 10 gånger. Varför? Jo, för att några sekunder senare så kommer Logan in med en pistol och räddar henne. Yay!
Den andra hemska scenen är den då PCHsarna spelar rysk roulette med Logans hand. Än en gång: Tänk på mina nerver!
Andra säsongen av VM är nästan, om inte, lika bra som första säsongen.
Åh, Beaver.
Jag har jättesvårt att få rätsida på mina känslor för Beaver! Jag menar, hallå! Jag har sett andra säsongen en och en halv gång tidigare, av den där halva gången så är det just "Beaver är psycho"-scenen som har visats flest gånger (bara för att jag älskar när Logan kommer och räddar Veronica), men ändå så kan jag inte låta bli att falla för Beaver under de föregående 21 avsnitten! Ta bara hans och Macs förhållande. Varenda gång han ler mot henne så blir jag alldeles pirrig. (Kan bero på att han påminner lite - nanolite - om en kille som jag känner och som är riktigt riktigt charmig). Jag tycker synd om Beaver, därför kan jag förlåta honom för att mörda sju klasskamrater, en mekaniker, Woody och poliserna som var med honom plus att ha försökt ta död på Keith och Veronica, skjutit mot Logan och våldtagit Veronica.
Det kan jag förlåta. Cassidy "Beaver" Casablancas var sexuellt utnyttjad som barn, blir alltid hånad av sin bror och översedd av sin far och oönskad av sin mamma. Jag förstår att han hamnar fel i livet.
En som jag dock inte kan förlåta är förra säsongens mördare: Aaron Echolls. Varenda gång som han kommer upp på tv-rutan så vill jag strypa honom. Ett av mina favoritmoment i andra säsongen är när C.W skjuter honom på order av Duncan. Jag tycker faktiskt att det är ganska sött (och twisted) att Duncan beordrar familjens personliga smutsjobbare att ta död på hans systers mördare efter att Aaron har ljugit sig fri från alla anklagelser och är en fri man, trots mordet på Lilly Kane och mordförsöket på Veronica.
Absoluta Logan-moment: Sättet han tittar på Veronica under Alterna-Prom då han är jättefull och bekänner för henne hur mycket han älskar henne - och morgonen efter då hon säger att hon kanske känner likadant för honom... och han inte kommer ihåg ett ord av vad han har sagt... och just har haft sex med Kendall. Oops. Den blicken. Då hon går gråtande iväg och han tittar efter henne. Den blicken skulle jag kunna gifta mig med. Den där absolut krossade, skyldiga, självklandrande blicken. Jag älskar Logan, har jag nämnt det?
Detta för oss till första avsnittets stora "Varför Veronica, varför!?"-ögonblick. Varför gjorde Veronica slut med Logan och blev tillsammans med Duncan igen? Är det bara jag som tycker att Duncan och Veronica är ett av de tråkigaste paren någonsin? Jag som blev så glad att det var Logan som stod bakom den där dörren - och så dumpar hon honom senare. Okej, han var ingen mönsterkille, men han var ju hur söt som helst mot henne. Jag tycker att de passar så bra tillsammans. Nu så fick jag en hel säsong av "Logan och Veronica älskar fortfarande varandra, men är åtskilda fram till säsongsfinalen". Det är också bra.
Upplägg för en massa känsliga scener.
Tips: Ha en kudde närvarande när ni kollar på "Ahoy Mateys!", för det avsnittet innehåller två av de mest svårsedda scenerna någonsin. Jag klarar nästan inte av att se dem (mina nerver ni vet) för att jag tycker att de är så hemska. Den ena är när Veronica är och ska gräva upp lite information om Dr Griffith och plötsligt befinner sig mitt bland the Fighting Fitzpatricks, en grupp hänsynslösa irländare som har ett väldigt ont öga till Keith Mars. Det är så otroligt ... brutalt. Jag får kämpa för att inte blunda då Liam Fitzpatrick griper tag i Veronica, trycker ner henne mot ett biljardbord med ena handen mot hennes strupe och tänker tatuera sönder hennes ansikte. Trots de så har jag sett scenen minst 10 gånger. Varför? Jo, för att några sekunder senare så kommer Logan in med en pistol och räddar henne. Yay!
Den andra hemska scenen är den då PCHsarna spelar rysk roulette med Logans hand. Än en gång: Tänk på mina nerver!
Andra säsongen av VM är nästan, om inte, lika bra som första säsongen.
söndag 14 juni 2009
Text för hearing impaired
Två anledningar till varför textning för döva inte alltid fungerar som det ska.
1. I ett av "Veronica Mars"-avsnitten som jag såg igår (alltså, i något av de tre första avsnitten i andra säsongen) så säger Veronica "Ciao" då hon avslutar ett samtal. Texten? "Veronica speaks Italian". Hur ska de hjälpa de döva? Hon kan ju säga vad som helst på italienska.
2. I första avsnittet så står det i texten att en motorcykel närmar sig - vilket är rätt då det är Weevil som kommer tillbaka och hämtar Veronica då han har lämnat henne ensam på en bensinmack efter ett gräl. MEN i ett senare avsnitt så står det helt plötsligt "Audible motorcycle" då det inte har någonting med handlingen att göra. PCH är inte där, Weevil är inte där, motorcykeln har ingenting med handlingen att göra, det är ingen ledtråd, ingenting. Ändå så tycker textarna att det är viktigt för de döva att veta att det är en motorcykel med i scenen? JAG hörde inte ens motorcykeln. Kanske jag är döv.
1. I ett av "Veronica Mars"-avsnitten som jag såg igår (alltså, i något av de tre första avsnitten i andra säsongen) så säger Veronica "Ciao" då hon avslutar ett samtal. Texten? "Veronica speaks Italian". Hur ska de hjälpa de döva? Hon kan ju säga vad som helst på italienska.
2. I första avsnittet så står det i texten att en motorcykel närmar sig - vilket är rätt då det är Weevil som kommer tillbaka och hämtar Veronica då han har lämnat henne ensam på en bensinmack efter ett gräl. MEN i ett senare avsnitt så står det helt plötsligt "Audible motorcycle" då det inte har någonting med handlingen att göra. PCH är inte där, Weevil är inte där, motorcykeln har ingenting med handlingen att göra, det är ingen ledtråd, ingenting. Ändå så tycker textarna att det är viktigt för de döva att veta att det är en motorcykel med i scenen? JAG hörde inte ens motorcykeln. Kanske jag är döv.
lördag 13 juni 2009
Veronica Mars säsong 1 - inga spoilers första halvan
"This is my school. If you go here, your parents are either millionaires, or your parents work for millionaires. Neptune, California, a town without a middle class. If you're in the second group, you get a job. Fast food, movie theaters, mini marts. Or you could be me. My after school job means tailing philandering spouses or investigating false injury claims."
Mina två vanligaste problem är hur jag ska börja ett inlägg och hur jag ska avsluta det. Allt däremellan brukar oftast bara flyta på. Nu så var det här inget direkt problem då jag redan innan jag började skriva inlägget hade bestämt i någon mörk vrå av min hjärna att detta inlägg skulle påbörjas med Veronicas första ord. För de beskriver så bra serien. Det handlar om hur Veronica löser diverse små mysterier - antingen så har hon eller hennes pappa blivit anlitad för att lösa dem eller så tar hon bara saken i enga händer. Allt medan hon kämpar mot den bitchiga sidan av staden (09ers, dvs. rika, privilegierade snorungar från den prestigefyllda postkoden 90909) och den eviga stiden mellan 09ers och non-09ers. Fast mest fokus läggs ändå på Lilly Kane-mordet som inträffade ett år innan.
Lilly Kane, Veronicas bästa vän och pojkväns lillasyster, mördades den 3 Oktober under Veronicas Sophmore-year. Veronicas pappa, Keith, som då var sheriff i Neptune anklagade Jake Kane, multibiljonär och kung över Neptune, för att ha mörkat någonting i mordutredningen. Han blev avsatt, utjagad från polisdepartementet och har sedan dess tagit sig fram som privatdetektiv medan den arrogante Don Lamb innehar hans plats som sheriff. Några veckor efter mordet så grep Lamb Abel Koontz, en fd. anställd åt familjen Kane, för mord - fast även om resten av Neptune är säker på att han var mördaren så har Veronica och hennes far fortsätt att forska i fallet. Veronica för att hon inte kan släppa taget och acceptera och Keith för att han vet att Abel inte kan ha gjort det - och ju mer de gräver fram desto klarare blir det att mördaren fortfarande går på fri fot.
Jag vet att Joss Whedon är ett fan av serien (han var själv med i ett avsnitt av andra säsongen, upptäckte jag nyss!) och det säger väl allting? Veronica är rolig, full med underbara karaktärer som verkligen utvecklas. Ingen är svart eller vit - jag känner empati för alla. Till och med de flesta av brottslingarna. Det är snabb dialog (dock inte "Gilmore Girls"-snabb) och det är kryddat med populärkulturella referenser. Ta bara avsnittet där Veronica arbetar under-cover och säger att hon heter Betty och kommer från Riverdale. Någon som förstår vad jag menar? Acke? Hans två rivaliserande "flickvänner" Betty och Veronica?
En annan sak som är bra med serien är att alla inte är picture perfect som i andra ungdomsserier. De är inte precis gråa som i svenska ungdomsfilmer (jag menar inget illa, bara att de flesta svenska skådespelare är utvalda för att de ser vanliga ut (och för att de kan det här med teater)), men de är inte lika Hollywood-aktiga, Barbie och Ken-iga. Ta bara seriens "hunkar": Logan, Duncan, Weevil och Wallace. Ingen av dem är någon Chad Michael Murray eller Chace Crawford, men ändå så är jag hopplöst attraherad i alla fall två av tidigare nämnda VM-pojkar. (Ja, jag pratar om Logan och Weevil - vad är det med bad boys?).
Jag har försökt att hålla mig så spoilerfri som möjligt, men nu är det tyvärr inte möjligt längre. Vanligtvis så spoilar jag hur mycket som helst, men nu så ville jag upplysa folk om vilken bra serie "Veronica Mars" är - eftersom det är så otroligt få som har sett serien! Men nu är den spoilerfria tiden slut och mina djupa detaljanalyser kommer in (eller fangirliga rantings). Det är dödsstraff att fortsätta läsa från och med nu och du inte har sett serien! För det är seriös Agatha Christie-varning på serien där ingenting är vad det ser ut att vara och vem som helst kan vara skurken/mördaren... och tro mig, det här är inte rätt sätt att knäcka Lilly Kanes mordgåta på!
SPOILER från och med nu.
Jag tänkte börja med att lista lite höjdpunkter under säsongen, eller bara en snabbgenomgång av vad jag tycker är bra - längre ner hittar ni en lista över mina favoritögonblick. Jag älskar alla Veronica vs. Lamb-ögonblick, alla Veronica & Weevil-konversationer, alla små tillbakablickar till Lilly&Duncan-tiden, alla scener som involverar både Weevil och Logan plus alla Veronica & Logan-scener. Det är bara några saker som jag tycker är otroligt bra.
Låt oss ta och diskutera seriens titelperson och hjältinna, den hårdkokta privatdeckaren Veronica a.k.a världens gulligaste Kristen Bell. Hon faller in under samma kategori som Buffy: "Tjejer som jag skulle vilja vara mer som, men aldrig vara" (för vem vill behöva slåss mot monster varenda natt och ha hela världens öde på sina axlar/ha fått sin bästa vän mördad och därefter blivit utfryst och hånad av alla ens föredetta vänner). Veronica är smart, snabbtänkt, rolig, sarkastisk och vet alltid hur man hanterar en situation. Om någon ger sig på Veronica så ger hon gärna tillbaka personligt. Veronica hjälper de svaga och stjälper de rika - fast är alltid rättvis. Ingen kommer undan med vad de har gjort. Ja, ni förstår nog vad jag menar.
Jag idoliserar i vilket fall som helst Veronica och hon har en speciell plats i mitt hjärta (tillsammans med nästan alla andra karaktärer i serien).
En annan karaktär som jag har samma förkärlek för är Logan Echolls. Logan som Veronica presenterade för tittarna med orden "Every school has an obligatory psychotic jackass. He's ours". Logan Echolls som är son till filmstjärnorna Aaron och Lynn Echolls och har mer pengar än vad han egentligen borde ha. Jag fick upp ögonen för honom redan i "Pilot" (duh, det var ju då han nämndes för första gången), men jag tänkte inte så mycket på honom under Veronicas psychotic jackass-tal, nej, det kom senare. Rättare sagt när han misshandlade hennes bil som hämnd för att hon hade planterat en bong i hans skåp. Där så började jag tänka "Wow, det här kan faktiskt vara en kille som jag kommer att älska att hata!".
Tänk så fel jag hade. Mer om honom snart.
I de första tre avsnitten så hade jag hur många möjliga ship som helst. Jag kunde se Veronica/Duncans relation blossa upp igen (särskilt när de åker bil till den där surfartävlingen tillsammans). Jag kunde se en möjlig Wallace/Veronica-romans, men som tur var så stannade det bara vid BFF, där de passar mycket bättre. Jag förstod att det skulle bli någonting mellan Troy och Veronica redan första gången de var med i samma scen. Jag hoppades allt vad jag kunde att det skulle bli lite Veronica/Weevil-love (vilket det fortfarande inte har blivit, men nu så är jag ju stenhård LoVe-shipper så det är nog bäst att de bara är vänner).
Ett par som jag dock aldrig hade kunnat tänka mig var Veronica/Logan. Aldrig att den tanken passerade, tänktes eller formulerades i mitt huvud. Fast nu i efterhand så är det så naturligt att det inte är sant. (Jag sitter bara och ser sexual tension varenda gång jag ser dem tillsammans numera).
De första avsnitten så är Logan bara en ... ja ett psychotic jackass, men sedan så börjar förändringarna ske. Vi får förklarat varför Logan är som han är. Dels så har Lillys död påverkat honom. Han älskade Lilly och anklagar både sig själv och Veronica för att han inte var tillsammans med Lilly den dagen. Dels så har han svåra problem hemma. Hans pappa slår honom och det bidrar till hans ... dumheter. Alla hans vänner dregglar efter hans mamma, så det är ju inte eller så lätt. Sedan när Aaron Echolls blir attackerad och skadad av en föredetta älskarinna på en fest och Lynn tar självmord några dagar senare - då är det väl självklart att han får all sympati i världen av mig!? Eller hur?
Logan är det perfekta exemplet på hur en karaktär i Veronicaverse utvecklas. Hans hatiska inställning mot Veronica beror på att Lilly gjorde slut tack vare att Veronica skvallrade till henne att hon hade sett Logan kyssa en annan tjej - vilket ledde till att han inte var med Lilly dagen hon dog och kunde skydda henne. Allt eftersom tiden går så kommer han bort från sin "scapegoat"-inställning och börjar faktiskt inse att han har fel. Han tyckte om Veronica förut och hon är fortfarande samma tjej innerst inne.
Weevil är en annan karaktär som jag tycker om och en karaktär som får alldeles för lite tid! Varför har Weevil aldrig något förhållande? Kan någon svara på det? Oops. Jag kom precis på svaret på min egen fråga, too bad. Så klart att han inte har något förhållande! Han älskade ju Lilly mer än allt annat.
Några andra guldkorn under säsongen:
Mina två vanligaste problem är hur jag ska börja ett inlägg och hur jag ska avsluta det. Allt däremellan brukar oftast bara flyta på. Nu så var det här inget direkt problem då jag redan innan jag började skriva inlägget hade bestämt i någon mörk vrå av min hjärna att detta inlägg skulle påbörjas med Veronicas första ord. För de beskriver så bra serien. Det handlar om hur Veronica löser diverse små mysterier - antingen så har hon eller hennes pappa blivit anlitad för att lösa dem eller så tar hon bara saken i enga händer. Allt medan hon kämpar mot den bitchiga sidan av staden (09ers, dvs. rika, privilegierade snorungar från den prestigefyllda postkoden 90909) och den eviga stiden mellan 09ers och non-09ers. Fast mest fokus läggs ändå på Lilly Kane-mordet som inträffade ett år innan.
Lilly Kane, Veronicas bästa vän och pojkväns lillasyster, mördades den 3 Oktober under Veronicas Sophmore-year. Veronicas pappa, Keith, som då var sheriff i Neptune anklagade Jake Kane, multibiljonär och kung över Neptune, för att ha mörkat någonting i mordutredningen. Han blev avsatt, utjagad från polisdepartementet och har sedan dess tagit sig fram som privatdetektiv medan den arrogante Don Lamb innehar hans plats som sheriff. Några veckor efter mordet så grep Lamb Abel Koontz, en fd. anställd åt familjen Kane, för mord - fast även om resten av Neptune är säker på att han var mördaren så har Veronica och hennes far fortsätt att forska i fallet. Veronica för att hon inte kan släppa taget och acceptera och Keith för att han vet att Abel inte kan ha gjort det - och ju mer de gräver fram desto klarare blir det att mördaren fortfarande går på fri fot.
Jag vet att Joss Whedon är ett fan av serien (han var själv med i ett avsnitt av andra säsongen, upptäckte jag nyss!) och det säger väl allting? Veronica är rolig, full med underbara karaktärer som verkligen utvecklas. Ingen är svart eller vit - jag känner empati för alla. Till och med de flesta av brottslingarna. Det är snabb dialog (dock inte "Gilmore Girls"-snabb) och det är kryddat med populärkulturella referenser. Ta bara avsnittet där Veronica arbetar under-cover och säger att hon heter Betty och kommer från Riverdale. Någon som förstår vad jag menar? Acke? Hans två rivaliserande "flickvänner" Betty och Veronica?
En annan sak som är bra med serien är att alla inte är picture perfect som i andra ungdomsserier. De är inte precis gråa som i svenska ungdomsfilmer (jag menar inget illa, bara att de flesta svenska skådespelare är utvalda för att de ser vanliga ut (och för att de kan det här med teater)), men de är inte lika Hollywood-aktiga, Barbie och Ken-iga. Ta bara seriens "hunkar": Logan, Duncan, Weevil och Wallace. Ingen av dem är någon Chad Michael Murray eller Chace Crawford, men ändå så är jag hopplöst attraherad i alla fall två av tidigare nämnda VM-pojkar. (Ja, jag pratar om Logan och Weevil - vad är det med bad boys?).
Jag har försökt att hålla mig så spoilerfri som möjligt, men nu är det tyvärr inte möjligt längre. Vanligtvis så spoilar jag hur mycket som helst, men nu så ville jag upplysa folk om vilken bra serie "Veronica Mars" är - eftersom det är så otroligt få som har sett serien! Men nu är den spoilerfria tiden slut och mina djupa detaljanalyser kommer in (eller fangirliga rantings). Det är dödsstraff att fortsätta läsa från och med nu och du inte har sett serien! För det är seriös Agatha Christie-varning på serien där ingenting är vad det ser ut att vara och vem som helst kan vara skurken/mördaren... och tro mig, det här är inte rätt sätt att knäcka Lilly Kanes mordgåta på!
SPOILER från och med nu.
Jag tänkte börja med att lista lite höjdpunkter under säsongen, eller bara en snabbgenomgång av vad jag tycker är bra - längre ner hittar ni en lista över mina favoritögonblick. Jag älskar alla Veronica vs. Lamb-ögonblick, alla Veronica & Weevil-konversationer, alla små tillbakablickar till Lilly&Duncan-tiden, alla scener som involverar både Weevil och Logan plus alla Veronica & Logan-scener. Det är bara några saker som jag tycker är otroligt bra.
Låt oss ta och diskutera seriens titelperson och hjältinna, den hårdkokta privatdeckaren Veronica a.k.a världens gulligaste Kristen Bell. Hon faller in under samma kategori som Buffy: "Tjejer som jag skulle vilja vara mer som, men aldrig vara" (för vem vill behöva slåss mot monster varenda natt och ha hela världens öde på sina axlar/ha fått sin bästa vän mördad och därefter blivit utfryst och hånad av alla ens föredetta vänner). Veronica är smart, snabbtänkt, rolig, sarkastisk och vet alltid hur man hanterar en situation. Om någon ger sig på Veronica så ger hon gärna tillbaka personligt. Veronica hjälper de svaga och stjälper de rika - fast är alltid rättvis. Ingen kommer undan med vad de har gjort. Ja, ni förstår nog vad jag menar.
Jag idoliserar i vilket fall som helst Veronica och hon har en speciell plats i mitt hjärta (tillsammans med nästan alla andra karaktärer i serien).
En annan karaktär som jag har samma förkärlek för är Logan Echolls. Logan som Veronica presenterade för tittarna med orden "Every school has an obligatory psychotic jackass. He's ours". Logan Echolls som är son till filmstjärnorna Aaron och Lynn Echolls och har mer pengar än vad han egentligen borde ha. Jag fick upp ögonen för honom redan i "Pilot" (duh, det var ju då han nämndes för första gången), men jag tänkte inte så mycket på honom under Veronicas psychotic jackass-tal, nej, det kom senare. Rättare sagt när han misshandlade hennes bil som hämnd för att hon hade planterat en bong i hans skåp. Där så började jag tänka "Wow, det här kan faktiskt vara en kille som jag kommer att älska att hata!".
Tänk så fel jag hade. Mer om honom snart.
I de första tre avsnitten så hade jag hur många möjliga ship som helst. Jag kunde se Veronica/Duncans relation blossa upp igen (särskilt när de åker bil till den där surfartävlingen tillsammans). Jag kunde se en möjlig Wallace/Veronica-romans, men som tur var så stannade det bara vid BFF, där de passar mycket bättre. Jag förstod att det skulle bli någonting mellan Troy och Veronica redan första gången de var med i samma scen. Jag hoppades allt vad jag kunde att det skulle bli lite Veronica/Weevil-love (vilket det fortfarande inte har blivit, men nu så är jag ju stenhård LoVe-shipper så det är nog bäst att de bara är vänner).
Ett par som jag dock aldrig hade kunnat tänka mig var Veronica/Logan. Aldrig att den tanken passerade, tänktes eller formulerades i mitt huvud. Fast nu i efterhand så är det så naturligt att det inte är sant. (Jag sitter bara och ser sexual tension varenda gång jag ser dem tillsammans numera).
De första avsnitten så är Logan bara en ... ja ett psychotic jackass, men sedan så börjar förändringarna ske. Vi får förklarat varför Logan är som han är. Dels så har Lillys död påverkat honom. Han älskade Lilly och anklagar både sig själv och Veronica för att han inte var tillsammans med Lilly den dagen. Dels så har han svåra problem hemma. Hans pappa slår honom och det bidrar till hans ... dumheter. Alla hans vänner dregglar efter hans mamma, så det är ju inte eller så lätt. Sedan när Aaron Echolls blir attackerad och skadad av en föredetta älskarinna på en fest och Lynn tar självmord några dagar senare - då är det väl självklart att han får all sympati i världen av mig!? Eller hur?
Logan är det perfekta exemplet på hur en karaktär i Veronicaverse utvecklas. Hans hatiska inställning mot Veronica beror på att Lilly gjorde slut tack vare att Veronica skvallrade till henne att hon hade sett Logan kyssa en annan tjej - vilket ledde till att han inte var med Lilly dagen hon dog och kunde skydda henne. Allt eftersom tiden går så kommer han bort från sin "scapegoat"-inställning och börjar faktiskt inse att han har fel. Han tyckte om Veronica förut och hon är fortfarande samma tjej innerst inne.
Weevil är en annan karaktär som jag tycker om och en karaktär som får alldeles för lite tid! Varför har Weevil aldrig något förhållande? Kan någon svara på det? Oops. Jag kom precis på svaret på min egen fråga, too bad. Så klart att han inte har något förhållande! Han älskade ju Lilly mer än allt annat.
Några andra guldkorn under säsongen:
- Logans sammanbrott på hotellet då han och Veronica undersöker den sista möjligheten att hans mamma fortfarande är vid liv och det visar sig att Lynn Echolls visst tog självmord. Jag har sett den scenen så många gånger att jag skulle kunna beskriva den utantill! Hur Logan vänder sig bort, böjer på sig och börjar snyfta för att sedan börja gråta och bli tröstad av en chockad, obekväm Veronica.
- När Logan räddar Veronica från Ben i "Weapons of Class Destruction". Hur många andra killar skulle kasta sig i sin bil, lämna skolan och köra genom halva staden för att rädda en tjej som han hatat i över ett år? Där så var det bestämt. Jag älskade Logan.
- Logan och Veronicas första kyss i samma avsnitt. Det måste vara den mest perfekta tv-kyssen någonsin! (Eller en av dem i alla fall). I vanliga fall så känner jag inte särskilt mycket vid tv-kyssar, men den är perfekt. Jämför med Spike och Buffys första kyss i "Once More With Feeling". Vad är det med två föredetta svorna fiender som kysser varandra? Varför blir det alltid bättre?
- En scen som ALLTID får mig att gråta är den där Jake Kane springer ut ur sin bil efter att Aaron Echolls är gripen (och överkörd), rasande och skriker åt honom där han ligger fastspänd på ambulansbåren att Aaron mördade hans lilla flicka och att han ska döda honom för det. Den scenen är hemsk.
- På tal om hemska scener, i säsongsfinalen när Veronica ligger i frysboxen... jag har aldrig sett någon spela ångest så verkligt som Kristen Bell. JAG får ångest av de där scenerna då Aaron Echolls försöker bränna Veronica levande och hon skriker "Dad! Dad!" i panik.
fredag 12 juni 2009
Dead Guys With Bombs - gissa vilket avsnitt
Jag hittade den här musiksnutten från ett Buffy-avsnitt. Kan ni gissa vilket det är om jag säger att stycket heter "Dead Guys With Bombs" av Christophe Beck... Om man lyssnar på musiken så finns det bara ett alternativ. Det måste vara "The Zeppo" (vilket det förstås är).
Jag älskar scenen som det här stycket spelas i dvs. scenen där Xander springer omkring i skolan och letar efter en bomb, omedveten om att hans vänner försöker att stänga Hellmouth och avvärja världens undergång i biblioteket.
Jag älskar scenen som det här stycket spelas i dvs. scenen där Xander springer omkring i skolan och letar efter en bomb, omedveten om att hans vänner försöker att stänga Hellmouth och avvärja världens undergång i biblioteket.
Minnesvärda soundtrackögonblick
Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera båda bloggarna på senaste tiden, särskilt nu vid skolavslutningstider. Till den här så är det bland annat en kommentar (ni vet i Buffy/Angel-anda) om första säsongen av "Gilmore Girls", citat från samma säsong, en kommentar om första säsongen av "Veronica Mars" + citat från samma säsong och även ett inlägg om Star's Hollow. Nu är det talan om något helt annat. Nämligen soundtrack, komponerade soundtrack. Ni vet, filmmusikaktiga som ledmotivet till Harry Potter, "Sagan om Ringen" eller "Pirates of the Caribbean".
Jag har suttit och klickat mig fram på Youtube och lyssnat på ett tjugotal soundtrack från Buffy och det här är de som jag kommer ihåg allra bäst.
"Remembering Jenny" av Christophe Beck från "Passion":
Varför? För att det är otroligt vackert, är spelad i ett av mina absoluta favoritavsnitt (alla tv-serier, alla tider inräknat) och det har satt sig. Plus att scenen som den är spelad i är riktigt vacker den också.
"Angel Waits" av Christophe Beck från "Passion":
Det är det här soundtracket som inleder "Passion", med en voice-over från Angelus och en massa klipp där Angelus är en riktigt creepy stalker. Visst passar det ihop fint med Angelus? Jag kommer aldrig att glömma det. Direkt jag lyssnar på de där inledande tonerna så tänker jag på de där sekunderna då Angelus glider genom den dansande folkhopen på the Bronze och hela tiden håller blicken på en dansande Buffy.
"Sacrifice" av Christophe Beck från "The Gift":
Varför? För att jag förknippar det med ett av seriens mest sorgliga ögonblick, musiken är vacker och passar verkligen ihop med resten av stämningen! Musiken är stämningen. Serien kunde ha slutat efter "The Gift" och jag hade varit nöjd (men jag skulle får allt i världen inte vilja ge upp de sista två säsongerna av Buffy!).
"Close Your Eyes" av Christophe Beck från "Becoming" (med flera):
Det här stycket är även känt som the Buffy and Angel Love Theme eftersom det är spelat vid ALLA sorgliga Buffy/Angel-tillfällen efter det här. Den är bland annat med i "Angel" (serien, inte avsnittet) i "I'll Remember You". Ännu ett vackert stycke som är spelad vid en av de sorgligaste tv-ögonblicken någonsin!
Sist, men inte minst - "The Final Fight" av Rob Duncan från "Chosen":
Kunde serien haft en bättre avslutning? Det här stycket ger mig gåshud varenda gång jag lyssnar på det. Jag tänker på den där otroligt bra scenen där Buffy ställer sig upp efter att blivit allvarligt skadad, trotsar the First och fortsätter att slakta über-vamps som att ingenting hade hänt.
Jag har suttit och klickat mig fram på Youtube och lyssnat på ett tjugotal soundtrack från Buffy och det här är de som jag kommer ihåg allra bäst.
"Remembering Jenny" av Christophe Beck från "Passion":
Varför? För att det är otroligt vackert, är spelad i ett av mina absoluta favoritavsnitt (alla tv-serier, alla tider inräknat) och det har satt sig. Plus att scenen som den är spelad i är riktigt vacker den också.
"Angel Waits" av Christophe Beck från "Passion":
Det är det här soundtracket som inleder "Passion", med en voice-over från Angelus och en massa klipp där Angelus är en riktigt creepy stalker. Visst passar det ihop fint med Angelus? Jag kommer aldrig att glömma det. Direkt jag lyssnar på de där inledande tonerna så tänker jag på de där sekunderna då Angelus glider genom den dansande folkhopen på the Bronze och hela tiden håller blicken på en dansande Buffy.
"Sacrifice" av Christophe Beck från "The Gift":
Varför? För att jag förknippar det med ett av seriens mest sorgliga ögonblick, musiken är vacker och passar verkligen ihop med resten av stämningen! Musiken är stämningen. Serien kunde ha slutat efter "The Gift" och jag hade varit nöjd (men jag skulle får allt i världen inte vilja ge upp de sista två säsongerna av Buffy!).
"Close Your Eyes" av Christophe Beck från "Becoming" (med flera):
Det här stycket är även känt som the Buffy and Angel Love Theme eftersom det är spelat vid ALLA sorgliga Buffy/Angel-tillfällen efter det här. Den är bland annat med i "Angel" (serien, inte avsnittet) i "I'll Remember You". Ännu ett vackert stycke som är spelad vid en av de sorgligaste tv-ögonblicken någonsin!
Sist, men inte minst - "The Final Fight" av Rob Duncan från "Chosen":
Kunde serien haft en bättre avslutning? Det här stycket ger mig gåshud varenda gång jag lyssnar på det. Jag tänker på den där otroligt bra scenen där Buffy ställer sig upp efter att blivit allvarligt skadad, trotsar the First och fortsätter att slakta über-vamps som att ingenting hade hänt.
måndag 8 juni 2009
Andrews kärleksliv leder hit
Hm, intressant. Jag googlade på "Andrew Wells homosexuell Warren Spike Xander kärlek? " (fråga mig inte varför, jag var väääldigt uttråkad och lite nyfiken då han verkar ha en crush i alla tre) och en av de första träffarna var den här bloggen. Intressant. När någonsin har jag komponerat ihop denna mening?
söndag 7 juni 2009
Dagens video: Sånger från Buffy
Som jag sagt tidigare så har jag letat förgäves efter vissa musikklipp från "Buffy the Vampire Slayer", men jag har aldrig hittat dem... förrän nu! I ett ljudklipp (dock ingen bild) så finns tre av låtarna som jag har letat efter + Angels väldigt ... dåliga... version av Mandy.
Första sången är från "Restless" där Willow, Xander och Giles seperat blir jagade och mördade i sina drömmar av the First Slayer. Det är ett riktigt absurt avsnitt, riktigt riktigt knäppt, men av alla snurriga saker som händer så är nog ändå det här den bästa av dem. Giles sjunger på the Bronze, när han plötsligt får en idé. Lyssna på texten!
Andra sången är Angels karaokeförsök med Barry Manilows Mandy från första avsnittet i andra säsongen av "Angel".
Tredje sången, min favorit, är från "Once More With Feeling"-tiden, men inte från avsnittet. I stället så är det med i ett Anya-centrerat avsnitt av sjunde säsongen, "Selfless", som är riktigt sorgligt och det blir bara ännu sorgligare av att höra Anya glädjas åt hennes stundande äktenskap. Varje gång jag hör det där "Stand aside - here comes the bride!" så börjar jag alltid snyfta.
Fjärde sången är ett av Giles små akustiska trubadurframträdande, ensam i hemmet.
Första sången är från "Restless" där Willow, Xander och Giles seperat blir jagade och mördade i sina drömmar av the First Slayer. Det är ett riktigt absurt avsnitt, riktigt riktigt knäppt, men av alla snurriga saker som händer så är nog ändå det här den bästa av dem. Giles sjunger på the Bronze, när han plötsligt får en idé. Lyssna på texten!
Andra sången är Angels karaokeförsök med Barry Manilows Mandy från första avsnittet i andra säsongen av "Angel".
Tredje sången, min favorit, är från "Once More With Feeling"-tiden, men inte från avsnittet. I stället så är det med i ett Anya-centrerat avsnitt av sjunde säsongen, "Selfless", som är riktigt sorgligt och det blir bara ännu sorgligare av att höra Anya glädjas åt hennes stundande äktenskap. Varje gång jag hör det där "Stand aside - here comes the bride!" så börjar jag alltid snyfta.
Fjärde sången är ett av Giles små akustiska trubadurframträdande, ensam i hemmet.
lördag 6 juni 2009
Dagens födelsedagsbarn 6/6
På Sveriges nationaldag så fyller följande kändisar år:
Jason Isaacs (Lucius Malfoy) fyller 46 år idag.
Danny Strong (Jonathan i BtVS & Doyle i "Gilmore Girls") fyller 35 år idag.
Jason Isaacs (Lucius Malfoy) fyller 46 år idag.
Danny Strong (Jonathan i BtVS & Doyle i "Gilmore Girls") fyller 35 år idag.
torsdag 4 juni 2009
Dagens video: The Destroying of Kathryn
OBS! Om ni INTE har sett "Cruel Intentions" ("En djävulsk romans" på svenska) - se upp! För slutet kommer att avslöjas här nedanför - inte bara avslöjas, visas - och det är ett ganska oförutsett slut, så ni är varnade. Jag menar allvar, det förstör ganska mycket om man har sett slutet innan man ser resten av filmen.
Vad gillar jag med det här slutet?
Vad gillar jag med det här slutet?
1. Jo, först och främst så gillar jag hela rollbesättningen. Jag älskar SMG som Kathryn, Ryan Phillippe som Sebastian, Reese Witherspoon som Annette och Selma Blair som Cecile. (Lite extra kärlek till SMG som klarade av att få mig att glömma Buffy helt).
2. Som titeln säger - jag älskar hur Annette och Cecile (med lite post mortum-hjälp från Sebastian) sätter Kathryn på plats, publikt, och hur alla till slut ser Kathryn för vad hon egentligen är - en manipulerande bitch som leker med andras liv och försökt förstöra Cecile & Annettes liv.
3. Jag älskar Annette och Kathryns samtal i badrummet innan minnesstunden. Höjdpunkter?
- Annettes "Annette Hargrove", då Kathryn mycket väl vet vem hon är, men Annette egentligen inte borde veta att Kathryn vet - och efterföljande frågor... som båda två redan vet svaret på, men låtsas som att de inte har någon aning om.
- När Annette slänger Kathryns falska replik "Sometimes when I feel like I can't go on, I turn to Jesus and he helps me through it" i ansiktet på henne och Kathryns oroliga blick efteråt innan hon får tillbaka självsäkerheten.
- Det väldigt Buffy-iga, sarkastiska "Looking forward to it... Freak".
4. Kathryns blick och reaktion när folk börjar gå ut från minnesstuden och hennes väldigt opassande tal då alla vet sanningen om henne.
5. Det blir bara ännu bättre då de spelar Bittersweet Symphony, en av mina favoritlåtar.
6. Inzoomningen på Sebastians leende när Kathryns rykte är förstört. Från andra sidan graven så vann han över henne. Hon hade sitt finger i spelet när Sebastian dog (dock inte med flit) och spelade med Sebastians rädsla att förlora sitt goda rykte.
7. SMGs tårar. Seriöst. Hur orättvist kan det bli? Förutom att vara hur söt som helst så blir SMG bara SÖTARE när hon gråter medan andra människor (med andra ord, jag) ser ut som russin när de gråer.
8. Annettes biltur i Sebastians bil (som Katryn ville ha) medan hon tänker tillbaka på de bra stunderna de hade tillsammans.
tisdag 2 juni 2009
Dagens födelsedagsbarn 2/6 + Dagens video
Lasse Hallström (svensk regissör som bla. har gjort "Ciderhusreglerna") fyller 63 år idag.
Wentworth Miller (Michael i "Prison Break" och Gage Petronizi i "Go Fish") fyller 37 år idag.
Zachary Quinto (a.k.a Sylar, psykotisk massmördare tillika fangirlobjekt, från "Heroes") fyller 32 år idag.
Justin Long (nörd i diverse filmer) fyller 31 år idag.
För att hedra min favorit Zachary, som trots allt verkar vara en riktigt sympatisk person i verkliga livet (han är bla BFF med Kristen Belle, vilket verkligen får honom att stiga i mina ögon), så blir "Dagens video" Sylarinspirerad.
Vad är bättre än att blanda ihop två favoriter - "Heroes" och min favoritlåt från den tecknade "Anastasia"-filmen. OBS! Om ni inte har sett "Heroes" och tänker göra det, se upp för den här videon efter 1:45. Då avslöjas twisten i "Five Years Gone", och eftersom det är mitt favoritavsnitt dels på grund av twisten så vill jag inte att någon ska bli spoilad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)