tisdag 13 januari 2009

3 tecken på att jag har sett lite väl mycket på Buffy:

1. I natt så hade jag diverse drömmar om Buffy och Angel. En del var bara stressande (sådana där drömmar du får när du har tänkt lite väl mycket på någonting) medan en del borde ha fått egna avsnitt i serien. I en dröm så knäböjde Angel och höll om Buffy - gråtande - som han gör i slutet av "Beauty and the Beasts" (bästa scenen hittills i den här säsongen) när The Master plötsligt kom upp bakifrån och sköt Buffy i ryggen med ett gevär. Angel tog upp Buffy i famnen och skulle ta henne till sjukhuset när plötsligt alla möjliga vampyrer hoppade fram och sa att han inte fick rädda the Slayer, att hon måste dö. Självklart så försökte Angel slå ner dem, men med Buffy i famnen så gick det inte så bra. De andra vampyrerna skulle just döda dem båda när... Spike kommer in, ser den skadade Buffy och voila! Går över på Team Buffy och tar hand om vampyrerna så att Angel kan ta Buffy till sjukhuset.

2. Jag ägnade hela gårdagen åt att tänka på den där scenen med den gråtande, knäböjande, Buffy-kramande Angel.

3. Jag har även haft den scenen ekande i huvudet. Angels första ord och enda ord: "Buffy...".

För övrigt så är jag riktigtriktigt glad idag. För Spike kommer tillbaka, yay! Jag råkades läsa lite vad nästa avsnitt handlar om och medan jag snabbt skummade igenom så såg jag det magiska ordet: Spike. Nu är jag riktigt nöjd.

Inga kommentarer: