Buffy: Season 2 - there will be spoilers

Okej, det här är alltså deluxe versionen av säsong två-inlägget på huvudbloggen. Det är så här det kommer att fungera hädanefter. Jag kommer lägga ut små nördiga inlägg på En boktoks tankar och sedan publicera en ännu nördigare version på den här bloggen - med avgörande spoilers. Så den som inte har sett serien kan läsa de censurerade inläggen och kanske bli intresserade och de som har set serien - och vill veta vad jag tycker i detalj - kan läsa det här inlägget.

Eftersom jag för närvarande är väldigt full av diverse hormoner så grät jag tills ögonen sved i vissa avsnitt. Jag syftar speciellt på "Innocence", där Angel förlorar sin själ och blir Angelus igen, och sista avsnittet "Becoming Part Two" där Angel får tillbaka sin själ lite för sent och Buffy måste döda mannen hon älskar för att rädda världen. Det var det värsta slut jag någonsin sett! (Vem försöker jag lura, den tragediälskande delen i mig njöt av slutet).

Jag har faktiskt aldrig tyckt om Angel förut. När jag var mindre och brukade se på Buffy på femman efter skolan så irriterade jag mig mest på honom, men nu så gör jag inte det. Nu så gillar jag honom faktiskt - kanske på grund av att hans perfekta timing när det gäller att dyka upp till Buffys försvar... och för att han är så gullig mot henne i "Surprise".
Jag fick ärligt talat hjärtesorg då han förvandlades till Angelus igen. Jag kände mig lika sviken och förvirrad som Buffy. Jag vill ju inte att Angel skulle dö och sättet han dör på är så hemskt att jag inte vill tänka på det. Kunde inte Willow bara ha misslyckats med att fixa tillbaka hans själ ... eller lyckats några minuter tidigare. Att låta den gråtande Angel - som inte kommer ihåg vad han har gjort - och den förtvivlade Buffy -som vet att hon måste döda honom för att rädda världen - kyssa varandra och säga att de älskar varandra innan hon dödar den ovetande Angel är bara grymt. Jag kunde inte sova i natt på grund av det.

Fast det fanns tillfällen då jag inte kände samma kärlek mot Angel. Av någon anledning så är det roligast att se Buffy ge Angel - eller Spike - stryk. Min favoritfightscen är nog den i "Halloween" då alla blir förvandlade till vad de är utklädda till och Buffy blir en hjälplös, rädd prinsessa och Spike tar tillfället i akt att göra sig av med henne, bara för att upptäcka att förbannelsen visst bröts just i tid. Jag älskar hur soldat-Xander slår sig loss och hur spök-Willow säger att han får skjuta vampyrerna (hon har ju sagt att han inte får skjuta barnen som blivit förvandlade till vampyrer tidigare) bara för att upptäcka att han håller i ett leksaksgevär igen. Spikes min när han hör sina "demonkompisar" säga att de vill hem till mamma just när han ska bita Buffy är priceless. Samma sak med Buffys "Honey, I'm home" innan hon slår ner honom.

Eller vänta. Jag gillar scenen där Buffy slåss med Angelus för första gången också. När hon inte riktigt kan finna styrkan att riktigt göra Angel illa, och hur han hånar henne när hon ligger på golvet och frågar om hon tänker ge upp redan - att han vet att hon vill ha mer. Aj aj. Så säger man inte till Buffy. Det var en av de gångerna som jag riktigt njöt av att se henne sopa banan med en vampyr.

Ja, jag är blodtörstig. Kanske har att göra med att jag själv aldrig ger utlopp för mina känslor.

Vad har vi mer? Just ja, Spike och Drusilla. Yay. Jag är ett stort Spike-fan. Jag var kär i Spike när jag var mindre och tror ni inte att det sitter kvar fortfarande? Spike kan mycket väl komma på pallplacering på min lista över favoritvampyrer. Edward, Eric och Spike. Han lyckas med att vara härligt ond, cool och kärleksfull på samma gång. Det är så sött när han tar hand om den svaga Drusilla (som verkligen skrämmer mig med sitt barnspråk) och det är ganska roligt att Spike utan själ nästan är lika kärleksfull som Angel med själ. Det ni.
Förutom det så är han en mästare på one-liners.

Andra höjdpunkter i säsongen:

• Avsnittet "Bewitched, Bothered & Bewildered" där Xander blir jagad av hela Sunnydales kvinnliga befolkning (varav de flesta är väldigt mordiska) efter att en kärlekstrollformel har slagit fel. Speciellt scenen där Drusilla räddar honom från Angel.
• I "What's My Line Part II" när Xander och Cordelia är inlåsta i källaren tillsammans och har sin "I hate you!"-fight, som slutar med heta kyssar till dramatisk musik.
• Hela "Passion" avsnittet där Angel försöker göra Buffy galen, dödar Jenny Calender och får Giles att gå bärsärk. Det finns vissa sekvenser som är humoristiskt bra, medan andra bara är rent av tragiska.
• När Spike lierar sig med Buffy mot Angel i "Becoming Part II". Speciellt Buffys min när Spike räddar henne från polisen, deras vaksamma blickar när de går bredvid varandra på väg till Buffys hus (vilket inte är så konstigt eftersom de har försökt att döda varandra mer än en gång tidigare) och den pinsamma tystnaden mellan Joyce och Spike medan de väntar på Buffy i vardagsrummet.