Buffy säsong 5 - there will be spoilers

Åh! Äntligen! Femte säsongen av Buffy var en riktig kanonsäsong, i klass med andra säsongen som hittills varit överlägsen. Det var skratt, sorg, en massa kärlek - dock mest olycklig - och drama. Säsongen hade till och med en ny bitchig Big Bad. Det är ju de som är de bästa Buffy-skurkarna. De coola med attityd. Inget ont om The Master, han var faktiskt en favorit med sin Voldemort utstyrsel. The Mayor var även han en intressant filur, men sedan så hade han ju den dåliga smaken att alliera sig med Faith (som jag som sagt inte tål). Adam var en gäspning, men säsongens Big Bad - den oövervinnerliga helvetesguden Glory var nästan i klass med min favorit-Big-Bad-trio: Spike, Drusilla & Angelus. Ingenting kan slå dem.

En annan skimrande höjdpunkt är att det är i den här säsongen som Spike, till sin egen plåga och förvåning, upptäcker att han är galet förälskad i Buffy. Vilket visar ännu en underbar sida av Spike. Han måste ju vara en väldigt unik vampyr. Även utan själ så lyckas han nästan vara mer romantisk än Angel med själ.

Jag kände på mig att serien hade nått en vändpunkt efter sin nedgång (säsong fyra) redan i första avsnittet, "Buffy vs. Dracula" där ingen annan än vampyrernas vampyr Dracula dyker upp i Sunnydale för att försöka förföra Buffy och göra henne till sin fjärde brud. Scoobygänget blir helt till sig av stjärnglansen och pratar mer om hans dialekt, hans kläder och hans blick än om hur de ska ta död på honom. (Avsnittets höjdpunkt är när Xander hånar Dracula för hans accent och senare förskräckt söker skydd bakom Buffy då han får veta att Dracula verkligen är den han utger sig för att vara...).

Säsongen har även ett underbart Xander-avsnitt. Varför är de ofta säsongernas höjdpunkter? I andra säsongen så hade vi ju "Bewitched, Bothered and Bewildered" där en kärleksformel går fel och alla kvinnor blir hjälplöst förälskade i Xander och i tredje säsongen fanns "The Zeppo" som jag räknar som ett av de bästa avsnitten någonsin. I den här säsongen så är det "The Replacement". Buffy och Scooby-gänget slåss mot en demon på en soptipp när Xander blir träffad av en mystisk ljusstråle och blir utslagen. Vännerna hjälper honom hem... tror de. Nästa morgon så vaknar Xander upp på soptippen och beger sig hem, där det redan finns en annan Xander. Xander-avsnitt är lika med många skratt.

Säsongens höjdpunkt: Spikes förälskelse. Det börjar i "Out of My Mind" där han har en het sexdröm om Buffy och vaknar panikslagen med ett förtvivlat "Oh God no... Please no!". Sedan fortsätter det igenom några avsnitt där han blygt hälsar på Buffy, dyker upp på kyrkogårdar för att rädda henne när hon egentligen inte vill ha någon hjälp, försöker vara så god som möjligt och bryter sig in i hennes rum och luktar på hennes tröjor när hon inte är hemma. Förälskelsen hade en nackdel - Buffy! Jag har alltid gillat henne jättemycket, men när hon är taskig mot Spike (vilket inte är så konstigt egentligen eftersom de alltid har varit bittra fiender) så blev jag mer och mer fientlig mot henne. Hur kan man såra Spike? Och när hon får veta att han älskar henne, kan inte hon vara åtminstone lite trevlig då? Där står ju stackarn och förklarar sina känslor och hon vill inte ens lyssna!

Min favoritperson i säsongen är ganska oväntad, nämligen Buffy Bot. Ni vet, Spikes robot som han beställt efter att Buffy har uttryckt en önskan att aldrig mer se honom. Roboten som ser ut exakt som Buffy, som är programmerad att älska Spike och ha hett sex med honom och som är full av konstiga fakta om Buffys vänner (T.ex. Anya "Ex-demon, Dates Xander, Likes money").

Det är i den här säsongen som Dawn Summers introduceras. Buffys "syster" som plötsligt dyker upp som en chock för tittarna, men utan att någon av karaktärerna reagerar. Jag har faktiskt sett det första riktiga avsnittet med Dawn förut och ni ska veta hur förvirrad jag var! Jag menar, jag hade sett nästan varenda avsnitt av första och tredje säsongen och en del från andra och fjärde säsongen - och ingenstans så nämns det att Buffy har en syster. Buffy har alltid varit enda barnet och helt plötsligt så beter sig alla som att hon alltid har haft en syster och pratar om hur de minns saker från Dawns barndom. Min spontana kommentar var: "What!?".
Nu vet jag ju hur det ligger till, att Dawn skapades av några munkar och de skapade ett helt falskt liv - med minnen - för att göra henne till Buffys lillasyster så att hon alltid skulle stå under dråparens beskydd. Det hemska med Dawn är att hon ibland påminner så mycket om min lillasyster att jag nästan blir rädd. Tänk om min syster också egentligen är en nyckel till en demonportal?

På tal om familjen Summers, det här är även säsongen då två av familjemedlemmarna dör - egentligen båda orginalmedlemmarna. Joyce får en hjärntumör och dör i en av seriens hemskaste avsnitt, "The Body", där all känslomusik är borttagen. Det är så naket och så mycket smärta att jag får ont i hjärtat av att se det. Speciellt Anyas break down då ingen kan förklara till henne varför människor dör och varför Joyce aldrig kommer tillbaka. Det kan inte vara lätt att vara tvungen att möta döden efter 1100 år som demon.
I seriens säsongsfinal, "The Gift" (som jag ska prata om senare), så dör Buffy för andra gången. På riktigt denna gång. Och den scenen, alltså, jag kan inte prata om den, men jag ska försöka skriva lite utan att börja gråta igen. Seriöst, det avsnittet. Jag hade aldrig gråtit så mycket till en tv-serie som när jag såg Spike titta upp på Buffy och lugnt deklarera att han vet att hon aldrig kommer att älska honom, men det toppades tjugo minuter senare med Buffys död. Det är så hemskt med voice-overn och inzoomningen på alla hennes vänner som samlas runt hennes kropp. Willow som klamrar sig fast vid Tara, Giles som ser plågad ut, Dawn som står en bit bort och ser förtvivlad ut och Xander, som bär på den skadade Anya, som ser helt nollställd ut. Värst är ändå Spikes reaktion. Hur han bryter ihop, gömmer ansiktet och gråter (på det där skakande, hetsiga sättet) utan att bry sig om att solstrålarna nästan nuddar honom.
Jag måste bara säga att Buffy fick den perfekta gravstenen! Speciellt de två sista raderna.

BUFFY ANNE SUMMERS
1981-2001
BELOVED SISTER
DEVOTED FRIEND
SHE SAVED THE WORLD
A LOT

Andra höjdpunkter:

• I "The Real Me" när Harmony har samlat ihop ett "farligt" vampyrgäng för att döda Buffy, far till hennes hus och kastar in en lapp med ett dödshot (och en stor smiley) genom hennes vardagsrumsfönster. Bara för att hånas av Xander i dörren. Kanske vore bäst att kolla att Buffy verkligen var hemma först.
• Hela "Fool For Love" - ett riktigt Spike-avsnitt som visar en stor del av hans liv. Från den känsliga, tafatten poeten William till dagens Spike. En scen jag älskar är den där Buffy, ovetande, nobbar Spike med exakt samma ord som hans kärlek på 1800-talet gjorde och han gråter i gränden bakom the Bronze för att sedan besluta sig för att skjuta Buffy. Bara för att komma dit, hitta henne gråtande och istället försöka trösta henne.
• Scenen i "Shadow" där Riley kommer på Spike i Buffys rum där han stjäl underkläder och luktar på hennes kläder. Stalker?
• I "Triangle" då Spike tränar på att be om förlåtelse till Buffy framför en skyltdocka i blondperuk och hennes kläder och det slutar med att han slår ner den och måste börja om från början med sin ursäkt.
• Hela "Crush" där Drusilla återvänder och Spike gång på gång försöker få Buffy att förstå att han verkligen älskar henne.
• Hela "Intervention" där Buffy åker bort, lagom tills Spike får sin Buffy Bot. Såklart så tror Scooby-gänget att det verkligen är Buffy och när Xander och Anya ser Buffy ha sex med Spike så samlas hela gänget för att tala förstånd med henne. Den riktiga Buffy uppskattar verkligen inte Spikes leksak.

Jag MÅSTE ha sjätte säsongen av Buffy. Dels för att jag inte kan vänta på att få henne levande igen, dels för att jag vill se mer av henne och Spike och dels för att jag vill se "Once More, With Feeling" igen.