Buffy säsong 6 - there will be spoilers

Vad kan man säga om sjätte säsongen av Buffy? Ja, den känns inte som den vanliga average Buffy-säsongen. Serien har blivit mörkare, karaktärerna ställs inför sina svåraste prövningar hittills - utan att knappt blanda in något övernaturligt. Det här är säsongen då Buffy återuppväcks och försöker återanpassa sig till ett liv på jorden efter att ha spenderat 147 dagar (Spike höll koll) i himlen. Det är även säsongen då Giles lämnar Sunnydale, då Xander och Anya ska gifta sig, då Dawn känner sig väldigt förbisedd, då Willow blir beroende av svartkonst, säsongen då Tara dör och då Buffy och Spike inleder ett väldigt destruktivt förhållande - för båda inblandade.
Vart ska man börja?

Som vanligt så kan jag börja med att ta upp vinjetten. Jag saknar Anthony Stewart Head, men det återuppvägs av en massa finfina bilder på Spike. (Han lyckas alltid att se så otroligt cool ut i vinjetten). Av någon anledning så älskar jag det faktum att de hade tagit med ett klipp av de två Xanderna i vinjetten. Det värmde mitt hjärta, utan att jag egentligen vet varför. Kanske har jag en crush i Xander också? (Efter säsongsfinalen skulle det inte vara så konstigt).

Jag vet inte om det bara var fel på mina tårkanaler, eller om sjätte säsongen verkligen är sorgligare än de andra - men de första åtta avsnitten så grät jag nästan oavbrutet. Det första dubbelavsnittet ("Bargaining: Part I" och "Bargaining: Part II") så rann tårarna hela tiden, men det är klart. Första halvan handlar nästan enbart om hur mycket de saknar Buffy och stackars Buffybot (som satts ihop igen för att ge sken av att Buffy fortfarande lever så att the Bad Guys inte tar över staden) vet inte vad hon har gjort för något fel när Spike inte längre älskar henne, eller ens vill titta på henne. Stackars Buffybot!

Det är så otroligt mycket som är bra i de där två första avsnitten. Giles ger sig av, för första gången, Dawn sover med den nedstängda Buffyboten på natten, Spike är nästan manisk i att hålla sitt sista löfte till Buffy: att inte låta Dawn bli skadad - och Buffy som vaknar instängd i sin kista, levande begravd, precis som hon alltid haft mardrömmar om.

Den här säsongen är väldigt mycket mörkare än de andra. Säsongens Big Bad är antingen Warren (ni vet, han som byggde Buffybot) eller Willow. Jag vet inte hur jag ska avgöra det. The Big Bad brukar oftast vara den som vill förinta världen i säsongsfinalen, och i denna säsong så är det Willow, som är hög på svartkonst och galen av sorg efter att Warren skjutit Tara, men Willow är bara "ond" i de sista tre avsnitten, medan Warren är ond i... de sista 10 avsnitten.
Det är lite svårt att veta om det verkligen finns en Big Bad i denna säsong. The Master, The Mayor, Adam, Glory - och till och med Angelus och Drusilla (däremot så vet jag inte om Spike egentligen räknas som the Big Bad då han ju hjälpte Buffy i slutet) - är det ju självklart att de var "onda". De ville förstöra världen i sin egen vinning. Willow vill förstöra den för att få slut på allas plågor... och Warren är bara en vanlig kille som förvrids då han får lite makt.

Det känns som att det är dags att säga någonting om Spike. Jag har hållit tyst om honom ganska länge nu. Jag kan inte bestämma mig om jag gillar eller ogillar Buffy och Spikes förhållande - eller affär kanske är ett bättre ord. Den är så destruktiv att det nästan gör ont att se på dem, men samtidigt så är jag överlycklig över alla de tillfällen då Spike har lite mindre kläder på sig... och han är faktiskt i bar överkropp nästan hela säsongen!
Det är ganska hemskt egentligen. Spike älskar Buffy och ser deras one night stands (i plural, väldigt mycket plural) som en chans att få henne fast egentligen så vet han att han lurar sig själv. Hon älskar honom inte.
Samtidigt så blir Buffy bara förvirrad och äcklad över sig själv. Hon förstår inte varför hon låter Spike göra så mot henne och varför hon utnyttjar honom - och faktiskt sårar honom.

En sak som gör mig väldigt fundersam är Dawn. Större delen av säsongen så känner hon sig förbisedd och börjar därför snatta, som ett rop på hjälp. Hon tycker att ingen har tid med henne och att alla bar ger sig av. Buffy verkar helst vilja lämna livet och återvända till himlen, plus att med två jobb och en hemlig affär så har hon inte mycket tid för sin syster. Tara och Willow pluggar, Anya och Xander jobbar och Giles har begett sig tillbaka till England. Jag förstår om hon känner sig ensam, MEN har hon inga egna vänner? Dawn pratar alltid om Janice, varför umgås hon inte med henne istället då? Har hon bara en vän?

Det absolut bästa avsnittet i säsongen var antingen "Once More With Feeling" eller "Tabula Rasa", fast just nu så lutar det nog mer mot det första. Jag älskar OMWF, jag har fått alla sångerna på hjärnan och jag har börjat sjunga Walk Through the Fire i duschen. Tro inte att en glad musikal kom utan några tårar. Jag blev tårögd då Spike sjöng Rest in Peace (bara för att jag sympatiserade så mycket med honom) och jag grät riktigt mycket när Giles sjöng Standing in the Way till Buffy och säger att han önskar att han kunde ta hennes fars plats. Naw, jag har alltid sett deras relation som en slags far-dotter-relation, så det är så sött. Jag tror inte att Buffy älskar någon mer än vad hon älskar Giles. Möjligtvis Dawn, eller Angel, eller Willow och Xander ...

Vad är "Tabula Rasa" då? Jo, det är avsnittet då Scooby-gänget, Spike, Dawn och Giles är inne på The Magic Box och har ett möte och Willow råkas radera allas minnen. När de vaknar upp har de inget minne om vem de är, vilka de andra är eller var de befinner sig. Med hjälp av id-kort, märkningar i kläder, nycklar osv så lyckas de i alla fall bilda sig en vag uppfattning om vilka de är. Fast, det betyder inte att de har rätt. Spike antar att han är Giles son, eftersom båda är brittiska, och tror att han heter Randy Giles (eftersom han stulna kostym var märkt "Randy"). Giles tror att han är förlovad med Anya. Willow och Xander tror att de är tillsammans. Dawn och Buffy (eller "Joan" som hon har döpt sig själv till) räknar ut att de är systrar eftersom de stör sig så otroligt mycket på varandra... och sedan kommer vampyrerna.

Det mest oroväckande avsnittet under hela seriens gång är helst klart "Normal Again" då en demon sticker Buffy och hon börjar få syner att hon är på ett mentalsjukhus och läkare försöker intala henne att Sunnydale bara finns i hennes hjärna. Är det mycket blod? Nej. Är det andra äckliga saker? Nej. Ändå så lämnar avsnittet en äckelkänsla hos mig, en känsla av någonting orent, någonting sjukt. Jag tror att det beror på att det får mig att fundera. Tänk om Sunnydale inte existerar (alltså i serien) utan att allting bara är Buffys fantasi? Buffy berättar att hon faktiskt suttit inspärrad på mentalsjukhus i några veckor innan hon flyttade till Sunnydale, att hennes föräldrar skrev in henne då hon började prata om vampyrer under sin första tid som the Slayer. Det är en så otroligt disturbing tanke!
Som tur var så har vi ju "Angel". Buffy kan väl ändå inte ha drömt ihop hans serie också?

Andra höjdpunkter:

• I "After Life" då Spike kommer in i huset, ser Buffy uppe i trappan, avfärdar henne som Buffybot och sedan inser att det verkligen är den riktiga Buffy, som han älskar. Jag blir tårögd (eller mer tårögd då mina ögon redan var fuktiga innan) av att se alla känslor som han visar efter varandra. Misstro, lättnad, glädje, kärlek.
• I "All the Way" då Dawn har parkerat i skogen med en kille för att ... ja, hångla och upptäcker att han är en vampyr. Tur för henne så dyker Buffy, Spike och Giles upp på patrull just då, fast hennes storasyster tar inte så lätt på hennes lilla romans med en vampyr. Det känns så hypokritiskt när Buffy skäller ut Dawn för att hångla med en vampyr, då hon själv har haft/kommer att ha en romans med två.
• Jag älskar älskar älskar sexscenen i "Wrecked" och "Smashed"! Det är ett av de enda minnena jag har från sjätte säsongen. Jag vet att jag har sett Xander och Anyas bröllop, när Tara blir skjuten, när Buffy är på mentalsjukhus och just ja, den sexscenen då Spike och Buffy bokstavligen talat river ett hus under tiden som de håller på.
• "Gone" har två roliga scener. Den första är när Xander kommer på Spike att ragga på Buffy och han utbrister att de enda tjejer Spike någonsin kommer att få är de som är galna (som Drusilla) eller korkade (som Harmony) och Buffy tar illa upp. Den andra är avsnittets slutstrid då Buffy (som är osynlig) slåss mot nördtrion (som är osynliga).
• "Two to Go": Jag älskar Giles comeback! Jag blev överlycklig och om klockan inte varit kvart i två på natten så skulle jag ha skrikit högt av lycka.
• Jag tror inte någon Big Bad har blivit stoppad på ett bättre sätt än i "Grave". Okej, jag gillade slutet på säsong två, då Buffy måste döda Angel, och jag var jätteglad under Buffys slutstrid med The Master, men det faktum att det är Xander som hindrar jordens undergång går inte att slå. Hur hindrar han den? Genom att berätta för Willow om hur mycket han älskar henne. Att han kommer att fortsätta älska henne även om hon dödar alla och att han helst vill dö tillsammans med henne.