Angel säsong tre: There Will Be Spoilers

Tredje säsongen av ”Angel” vad kan man säga om den? Jag vet faktiskt inte, har lite svårt att bestämma mig. Första halvan av säsongen tyckte jag om, men sedan... – och de tre sista avsnitten irriterade mig till vansinne. Varför? Stanna kvar och ni kommer att få svaret.

Jag ska börja den här ”genomgången” i ett annat hörn, nämligen Freds. Fred måste vara den gulligaste tv-karaktären som någonsin uppfunnits. Kan man göra annat än att älska Fred? Med ett sött yttre, ett sött inre, ett lika sött skratt, lite knäpphet, en stor aptit och en vilja för att hjälpa till när det behövs så har hon vunnit mitt hjärta… och Wesleys… och Gunns. Gunn och Fred är ett sött par, men jag kan inte få in dem i min ”perfekta par i Buffyverse”-mall, mest för att jag hellre skulle vilja se Fred tillsammans med Wesley. Det kanske är lite favorisering då jag tycker mer om Wesley än Gunn, men tycker inte ni det också? På något sätt så känns det som att Fred skulle passa bättre med Wes.
En av de gulligaste gesterna någonsin måste ändå vara den där gesten som Angel gör i början av säsongen, då han hela tiden puffar upp hennes glasögon så att de inte glider ner på nästippen. Inte konstigt att Fred kärade ned sig i Angel innan hon och Gunn blev ett par.

Det här är även säsongen där en av seriens största överraskningar inträffar, Darla är gravid… och pappan är Angel. Eller rättare sagt, det skulle varit en stor överraskning om jag inte hade läst det där diskussionsinlägget på IMDb som jag sa att jag inte skulle läsa, men ändå gjorde. Varför kan jag inte hålla mig borta?

Jag har faktiskt börjat tycka riktigt mycket om Darla och det ändrades inte i och med hennes comeback i Angel-gänget. Darla och Angels barn är mänskligt och dess själ påverkar henne till den grad att hon börjar kunna känna känslor och ånger över vad hon har gjort. Hon älskar barnet och är rädd för den dagen då barnet kommer att komma ut och lämna henne själlös igen – och oförmögen att älska det på samma sätt. Hon är rädd att hon kommer att skada det och vill inte förvandlas till ett monster igen. När det sedan visar sig att vampyrer - som egentligen inte kan få barn – inte är gjorda för en födsel och barnet börjar att dö så tar Darla sitt eget liv och dustar sig själv, för att barnet ska kunna komma ut.

Och ut kommer Connor, den karaktär som jag tycker bäst och sämst om i hela serien. ”Huh?” tänker säkert ni. Hur kan det komma sig? Jo, för baby-Connor är otroligt söt och för så mycket bra med sig. Scenerna mellan den nyblivna pappan och hans son får mina ögon att tåras varje gång. När Angel planerar hela Connors liv och ser fram emot att få se honom spela hockey (för att det spelas inomhus och på kvällstid) och lära sig gå så känns det i hjärtat. När Connor blir kidnappad, ja då krossades mitt hjärta också. Angels sorg och ilska var min sorg och ilska. Så går det några avsnitt – och enter tonåriga Connor. Tonåriga, irriterande Connor som försöker döda Angel. Angel som älskar Connor mer än någonting annat. Fy Connor! Jag önskar att någon skulle använda en magisk ritual för att förvandla dig till bebisformat igen.

Anledningen till hela Connor-hatar-Angel-och-vill-döda-honom-handlingen heter Holtz. Ni vet, Holtz. Vi har stött på honom i andra säsongen också. Han var vampyrjägaren som jagade Darla och Angelus igenom hela Europa för att hämna sin döda familj. Någongång under 1700-talet så slöt han en pakt med en demon och inkapslades med hjälp av magi i 250 år... och nu så är han tillbaka. Det jag hatar med Holtz är att han är så otroligt inkapabel att förstå hela Angel/Angelus-dealen. Angel är inte Angelus mer än vad Fred är. Ja, Angel har Angelus minnen, men det är ungefär där det slutar. Herregud, de har inte ens samma röst, sätt att prata eller minspel.

Jag har tidigare sagt att vissa scener ur förra säsongen är direkta omtagningar av scener ur Buffy, t.ex. scenen där Angel vaknar efter att haft sex med Darla. I denna säsong så fanns det också med en sådan homage, nämligen när Sahajan ska återuppväcka Holtz. Scenen börjar med att en helt vanlig, häckkantad, publik plats zoomas in. Sedan så går det nedåt och nedåt, genom häcken, tills man kommer till en helig, ockult plats. Där så försöker en demon återuppväcka någon genom att säga en ”ramsa”. Låter det bekant? Låter orden ”sleepers sleep” och ett upprepande av ordet ”arise” bekant? Det kan nämligen stämma in på både Holtz uppväckning i ”Offspring” och the Masters uppstigning i ”Welcome to the Hellmouth” (BS01E01). Jag har googlat i alla möjliga kombination, men ändå inte hittat en hemsida där någon har uppmärksammat det här. Är jag den enda som ser likheten?

En annan ganska rolig– kanske slumpmässig – likhet mellan tredje säsongen av ”Angel” och den parallella sjätte säsongen av ”Buffy the Vampire Slayer” är kameraövervakning. Wolfram & Hart övervakar Angels hotell och the Trio övervakar Scoobiesarnas alla standardställen. Har det ett större sammanhang eller hände det bara av en slump?

En annan sak som jag har tänkt på. Det kan inte vara så roligt att vara gammal kompis till Angel. Det betyder oftast att du kommer att sluta med en påle genom hjärtat. Låt oss ta en titt. Darla – Angel dödade och har försökt att döda.
Drusilla – Angel och Buffy har försökt att döda.
Spike – Angel och Buffy har försökt att döda.
Penn – Angel dödade
I säsongens första avsnitt, ”Heartthrob” så dyker två andra gamla vänner upp. James (som ser ut som Penn) och Elizabeth – vilka båda två slutar som stoft innan avsnittet är slut.

Säsongsavslutningen var ärligt talat den sämsta som jag någonsin har sett. Jag blev bara irriterad och ärligt talat inte särskilt sugen på att se fjärde säsongen. Cordelia gör en massa konstiga magiska saker, som att ha ett samtal med en lysande spegelbild av henne själv som berättar för henne att hennes hjärta tillhör Angel. Det hela slutar med att hon fryser tiden på en motorväg och blir "a higher being" och svävar iväg, glittrande och med ett vitt sken, till en annan dimension. Angel då? Jo, Angel är naiv och litar på Holtz, vilket gör att han kliver direkt i hans fälla. Connor tror att Angel har dödat Holtz och för att hämnas så sänker han ner sin far i Stilla Havet, inpackad i en ouppbrytbar järnkista... och där slutar säsongen.

Andra guldkorn från säsongen:

• En scen som jag började gråta till (ganska ovanliga i "Angel", som visst inte har samma gråtpotential som BtVS) fann man i "Heartthrob" där en vampyr säger att han ska döda kvinnan som Angel älskar, varpå han svarar att det är omöjligt, då kvinnan han älskar redan är död. Allting som påminner om Buffys död = stort gråtmoment.
• I ett av mina favoritavsnitt, någonsin, "Carpe Noctum" så byter en gammal, kvinnogalen man kropp med Angel (á la "Who Are You?"), vilket leder till en hel del missuppfattningar. Cordelia tjatar på "Angel" att han måste berätta för Fred att han inte känner samma sak för henne, vilket får den falska "Angel" att tro att han är bög och att Wesley är Fred. "Angels" samtal med Wesley är värt att se.
• I "Fredless" där Cordelia och Wesley försöker förklara Buffy och Angels förhållande till Fred genom att spela upp ett väldigt överdrivet drama.
• Scenerna i "Billy" där Wesley förvandlas till ett kvinnohatande, våldsbenäget psyko som vill slå in Freds huvud med en yxa. Jag har aldrig varit så rädd och känt sådana obehagskänslor någonsin under ett Buffy/Angel-avsnitt! Det slår till och med psykiskt sjuka Buffy från "Normal Again"!
• Doyle dyker upp i en kort tillbakablick i "Birthday".
• Alla söta scener som Angel har med bebis-Connor.
  

Favoritavsnitt: ”Heartthrob”, ”Carpe Noctum”, ”Billy”, ”Quickening”, “Dad”, “Birthday”,

Favoritcitat: Angel S02E19 - S02E22

Gunn: What do you see?
Cordelia: Moo...
Wesley: Moo? Some sort of cow monster?

Angel: I mean, walking I get, but Power Walking? Why not just run for a shorter time? Weird. Plus, one of them hit him.
Cordelia: [gasps] A power walker did that?
Wesley: Apparently she felt I disrespected the Haklar's culture by killing it.
Cordelia: This town sucks.

Lorne: [to Landok] Landok, is that you?
Angel: [to Lorne] You know him?
Lorne: Yeah. But just because I know his name, it doesn't mean you can't knock him unconcious. Please continue.
Landok: Can it really be you? Krevlornswath of the Deathwok Clan.
Lorne: It's clearly rabid. Do your thing, Angel.
Angel: Krevlornswath?
Cordelia: Of the Deathwok Clan?
(från “Belonging”, S02E19)

Lorne: Just remember, keep your heads down. Xenophobia, kind of a watchword where I'm from.
Gunn: I don't get it. Why they afraid of Xena? I mean, I think she's kinda fly.
Wesley: "Xenophobia". - fear of foreigners.

Gavin Park: I represent Wolfram & Hart.
Angel: I'm already bored.
(från “Over the Rainbow”, S02E20)

[Angel has a reflection and is looking at his hair in a mirror]
Angel: [pushes down hair] Okay, this is because of goin' through the portal, right?

[still looking at his hair]
Angel: I don't get it.
Wesley: Well, the Host knows this world. We need to ascertain...
Angel: No, I mean why didn't anybody tell me about this?*

Angel: [to the Pylean Children] ... And the scroll was just tipping off his fingertips. And his eyes... The fighting was fierce! Whack! I chopped off the evil lawyer-beast's hand, and he screamed and he screamed... and then I left.
Lorne: Well, you're just the regular Hans Christian Tarantino, aren't you?
(från “Through the Looking Glass”, S02E21)

Cordelia: [to Groosalugg and Angel] Stop the fight. Don't hurt him! Stop! I love him! I love him!
Angel: You love me?
Cordelia: Not you, dumb-ass! Him! I love him!
Angel: Oh.
(från “No Place Like Plrtz Glrb”, S02E22)

* Angels uppstående hår är en av de saker som Spike alltid använder som motargument när någon pratar om Angel. Buffybot "Angel's lame. His hair goes straight up and he's bloody stupid".

Favoritcitat: Angel S02E17

Mitt favoritavsnitt där Harmony kommer till L.A och söker upp Cordelia som glatt bjuder hem sin gamla vän. Under natten så vaknar Cordelia av att Harmony sitter på hennes säng och eftersom hon inte vet att Harmony är en vampyr så drar hon andra slutsatser.

Cordelia: [Harmony, now a vampire sneaks into Cordelia's room] Harmony, what are you doing in my...
Harmony: Nothing.
Cordelia: Harmony...?
Harmony: I'm sorry. I... thought I could... control myself... I thought I could resist these urges...
Cordelia: Urges...?
Harmony: You have no idea how hard it is to stay away from you. I mean, seeing you there, looking so... so luscious.
Cordelia: Oh...
[Cordelia takes a moment, then suddenly it dawns on her that Harmony is a lesbian]
Cordelia: Ohh! You're a...
Harmony: [Harmony turns back barely able to look at her] I should have told you. I was scared... Scared that if you found out... what I was... , you'd kill me.
Cordelia: Oh, no! Harmony... God, you really think I'm that narrow-minded? I don't care about that.
Harmony: [squinting] You... You don't?
Cordelia: No. Not as long as you're happy.
Harmony: [Harmony snorts, bitterly] Happy, what's that? The last time I remember being truly happy was back in school with you.
[disgusted]
Harmony: Now, here I am, taking advantage of you.
Cordelia: No. It's just... It's just that I had no idea that you... , you know... thought of me... that way.
Harmony: I don't! I swear. I just... Well, I haven't had any for a while and... Forget it.
[she gets up and moves to the door]
Harmony: This is stupid. I'll just go back to the couch. I'm sorry really.
Cordelia: Don't be. If you want to stay and talk...
Harmony: No, I'd better... You know, I'd appreciate it if you didn't, mention this to anyone.
Cordelia: It's our secret.

På morgonen så ringer Cordelia till Sunnydale för att skälla ut Willow för att ingen har hört av sig och meddelat henne att hennes bästa vän har blivit lesbisk.

Cordelia: [on the phone] How come you guys didn't tell me about Harmony? Sunnydale's that far away, you couldn't afford a little phone call?
Willow: [on the phone] Harmony? What about Harmony?
Cordelia: [on the phone] She's here, in L.A.
Willow: [on the phone] Yikes. Big yikes! What happened? Did she come after you?
Cordelia: [on the phone] Geeyeah. She practically attacked me in my bedroom last night.
Willow: [on the phone] Your bedroom? How did she...?
Cordelia: [on the phone] While I was sleeping. Good thing I woke up, too. She was ready to jump me right there. But, I think she got the message that I don't go for that sort of stuff when I shot her down.
Willow: [on the phone] You wounded her?
Cordelia: [on the phone] She'll get over it. I never should have invited her to stay with me.
Willow: [on the phone] Say what?
Cordelia: [on the phone] Yeah, I know. Awkward much?
Willow: [on the phone] Cordelia! Okay. We're all clear on the fact that Harmony is a vampire, right?

Cordelia: Ohhh! Harmony's a vampire? That's why she- Oh, my God, I'm so embarrassed. All this time, I thought she was a great big lesbo...!
[long pause while Willow says something]
Cordelia: Oh, yeah? Really? Well that's... great. Good for you!

Gunn: Now we're saving a vampire from vampires? I got two words for that: Nuh and uh!
(från “Disharmony”, S02E17)

Favoritcitat: Angel S02E09 - S02E16

Wesley: [about Wolfram & Hart] It's true. They can't really be trusted.
Darla: I don't trust them. But I know a thing or two about mind games.
[to Angel]
Darla: So do you. We've played them together for over a century.
Cordelia: Yes, but you were just soulless, blood-sucking demons. They're lawyers.
Angel: [to Darla] She's right. We were amateurs.

Angel: Well, he said I had to take the plunge.
Darla: Into an empty pool?
Angel: Sure. 'Cause if you had water, you get all wet and miss out on all that skull-crushing.

Angel: [about to jump into an empty pool] I'm either coming back with a cure, or you're gonna see something kinda funny.

[To Darla]
Angel: I'm not gonna leave you. Every moment you have left, I'm gonna be by your side. You never have to be alone again.
(från “The Trial”, S02E09)

Wesley: Someone made Darla drink?
Angel: It was "her".
Cordelia: Okay, way too many pronouns here. Who's "her"?
Angel: Drusilla.
Cordelia: Drusilla's here?
Wesley: Good lord.
Gunn: Who's Drusilla?
Wesley: Angel? Angel?
Gunn: Am I right in guessing this Drusilla's got a set of teeth?

Wesley: And you just walked away?
Angel: No, I walked to my car and then I drove away.
(från “Reunion”, S02E10)

Cordelia: Darla. It's all about Darla. One thing you can say about Angel, at least he's consistent. It's always some little blonde driving him over the edge.

Drusilla: [talking about Lindsey] He's got cow eyes, - big and black. Moo...

Wesley: Well, how is a man supposed to run a business if his employees won't follow directives?
Gunn: Was one of his directives, "Hire a pansy-ass British guy?".
Wesley: My ass is not pansy
(från “Redefinition”, S02E11)

Lilah: So, what if this guy's actually as good as he says and actually kills Angel?
Lindsey: Boo-hoo. Let me wipe away the tears with my plastic hand!

Anne Steele: Hey, guy I ran over.
Angel: Hey, girl who ran over me.

Angel: What did Lindsey say about me?
Anne Steele: That you were a bad man.
Angel: Bad man?
Anne Steele: A psychotic vampire who cut of his hand, harassed his firm and is borderline schizophrenic. - I was giving you the short version.
(från “Blood Money”, S02E12)

[About Lorne]
Angel: Oh, you know, he's a demon. You better do what he says, or he might... talk your ears off.

Angel: Two hundred highly intelligent law school graduates workin' full-time drivin' me crazy. Why the hell is everyone so surprised that it's working? But, no. It's, "Angel, why are you so cranky? Angel, you should lighten up. You should smile. You should wear a nice plaid."
(från “Happy Anniversary”, S02E13)

Wesley: You couldn't stop him?
Cordelia: Hello! Gunn, stubborn, synonyms.

Cordelia: Hey, Gunn graduated with a major in Dumb Planning from Angel University. He sat at the feet of the master, and learned well, how to plan dumbly.
(från “The Thin Dead Line”, S02E14)

[After having sex with Angel and discovering that he hasn’t lost his soul]
Darla: I don't understand. Was I...? Was it... not good? Well, I don't accept that. You cannot tell me that wasn't perfect. Not only have I been around for four hundred years, but I used to do this professionally and that was perfect!

Lorne: I think I'm speaking for everyone when I say, if all you're gonna do is switch back to brood mode, we'd rather have you evil. Then, at least, leather pants.

Angel: [about Cordelia] Guys, guys, d-does it make sense that sh-she would go there in the middle of the night, without calling either one of you?
Gunn, Wesley: They owe us money.
Angel: Oh, let's go.
(från “Epiphany”, S02E16)

Favoritcitat: Angel S02E01 - S02E0

Angel: There are three things I don't do: tan, date, and sing in public.

Cordelia: [knock at the door] Who is it?
Gunn: Gunn.
Wesley: What was that?
Cordelia: Something about a gun. What if it's a demon with a gun?

Angel: The food getting any better?
Faith: You know, it's not that different from what I grew up on. It's a little one-note, eating the same thing every day.
Angel: I wonder what that's like.

Faith: Bad day. One the girls in the yard tried to build a rep by throwing down with me. She had low self-esteem, and a homemade knife, so...
Angel: Oh. Is she... you know... alive?
(från “Judgement”, S02E01)

Cordelia: It's kinda like a puzzle. The 'who died horribly 'cause Angel screwed up 50 years ago' game?

Wes: I've been accused of a great many things in my time, but paranoid has never been one of them...unless people have been saying it behind my back.
(från “Are You Know or Have You Ever Been?”, S02E02)

Cordelia: I can't get this bandage to... Stop moving!
Angel: I'm not.
Cordelia: Well, then stop breathing
Angel: I don't breathe.
Cordelia: Then stop flexing your manly boob-muscles or whatever.

Angel: Do you know how hard it is to think straight with a re-bar through your torso?
Cordelia: Actually, I do. Benefits of a Sunnydale education.

Cordelia: There's something. She's got a vibe, I'm getting a vibe. She's vibey.

Angel: The time I've lived, I've seen some horrors, scary behavior, and a couple of fashion trends I constantly pray to forget.
(från “Untouched”, S02E04)

Angel: It was Darla. She's back. And she's human now. But, you know, I know her scent.
Wesley: Angel, you can't just, sniff a person and know...
Angel: [sniffing Wesley] You had sex last night with a bleached blonde.
Wesley: Good lord! How'd you...
Cordelia: That's unbelievable! I didn't think you ever had sex.

[to Angel]
Cordelia: Oh, you must be all worn out from sleeping for the last three days. It's like living with the world's oldest teenager.
[to Wesley]
Cordelia: He can't be having a growth spurt at two hundred and forty eight, could he?

Angelus: Convents. They're just a big cookie jar.
(från “Dear Boy”, S02E05)

Gunn: Wait, are you saying... Is he gonna sing? Oh, God, is Angel gonna sing?

Cordelia: Right. This is Angel. "Oh, no, I can't do anything fun tonight. I have to count my past sins, then alphabetize them. Oh, by the way, I'm thinking of snapping on Friday".

Cordelia: Angel! Gunn! What happened?
Angel: He got hit.
Cordelia: By who? The swami? Swamis don't hit, swamis "swam".
(från “Guise Will Be Guise, S02E06)

Angel: Come on, guys. We're a detective agency. We investigate things. That's what we're good at.
Cordelia: That's what we suck at. Let's face it, unless there's a website called "www.oh-by-the-way-we-have-Darla-stashed-here.com", we're pretty much out of luck.

Angel: Well, if you're lonely, Dru, why don't you make yourself a playmate?
Drusilla: I could! I could pick the wisest and bravest knight in all the land and make him mine forever with a kiss.
Spike: [walking past] Bloody... watch where you're going!
Darla: Or you could just take the first drooling idiot that comes along.

Angel: We need to narrow it down further. Keep looking.
Cordelia: And my sister's living in Unit Three Nineteen.
Angel: You don't have a sister.
Cordelia: Sure I do. My older, way older, like, four hundred-years-older, blonde sister, Darla. No last name. I've been desperately trying to find her because Mom and Dad are in the coma. Sue, the property manager, was very helpful.
(från “Darla”, S02E07)

Angel säsong 2: There Will Be Spoilers

För att sammanfatta säsongen med några ord: Lorne, Darla, flashbacks & karaoke. Det är väl en intressant blandning, eller hur?

Det här är säsongen där Gunn kommer in i gänget på Angel Investigations och får en plats i the Credits. Vad kan man säga om Gunn. Jo, jag gillade honom mer i första säsongen då han inte var med så mycket. Missförstå mig inte! Jag tycker om Gunn, men han var inte en sådan stor favorit som jag trodde han skulle bli. Av Angel Investigations-medlemmarna så är han nog den som jag tycker sämst om. Angel och Cordelia är ju gamla favoriter, Wesley är detsamma och Doyle (har fortfarande inte kunnat släppa att han bara fick NIO avsnitt!) var fenomenal! Fast Gunn har sina stunder, ögonblick då jag inte kan göra annat än att älska honom med hela mitt hjärta.

Innan jag börjar den här sammanfattningen så måste jag bara nämna en sak som jag är besviken på: saknaden av Buffy-referenser. Det fanns så många ställen där de kunde ha fått in lite Buffy. Till exempel så nämner de inte Spike alls. Hallå? Spike får ett kort inhopp i "Darla" där han finns med i flashbacks (förresten så är det nästan samma flashbacks som i ett av mina favoritavsnitt, "Fool for Love" - BS05E07, men mer om det senare). Sedan så har vi "Blood Money" där Chantarelle/Lily, som har synts två gånger tidigare i Buffy och numera bär Buffys alias Anne Steele, dyker upp. Varför nämner de ingenting om Sunnydale eller Buffy? Där har de världens chans! Angel och "Anne" har hur många scener som helst tillsammans, i en av dem så borde väl hon i alla fall kunna säga någonting som visar länken mellan dem? Anne och Angel har ju faktiskt mötts en gång tidigare, i "Lie to Me" (BS02E0x). Anne har blivit biten av Spike, räddad av Buffy två gånger och varit till helvetet tillsammans med henne. Det borde väl kommit upp?

Fast i det avsnittet så fick jag ändå en fin Buffy-referens. Anne driver ett hem där ungdomar på rymmen kan komma och känna sig trygga - en fin gärning med tanke på att Anne själv har bott på gatan och som sagt hamnade i helvetet då hon sökte skydd hos en liknande organisation som utnyttjade ungdomar. Det värmer i hjärtat.

Andra säsongen börjar riktigt macho. Cordy och Wesley lyckas med en audition respektive ragg på krogen, men måste gå därifrån efter att deras sökare piper. Nästa klipp; Angel, Cordy och Wesley sveper in på ett gym, säger några one-liners, slår sönder en spegel, speed-slaying och sveper sedan ut. Och jag älskar. Jag har en svaghet för one-liners och ju mer cheesy det är desto bättre!

I förra säsongsfinalen så återvände Darla, vid liv och mänsklig, genom en magisk ritual som Wolfram & Hart utförde. Vad blir följderna? Fler Darla-flashbacks, mer wicked Darla, mer plågad Darla, mycket mer plågad Angel och en väldigt förälskad Lindsey. Darla är drop dead gorgeous kan jag medge (alla i Buffyverse verkar vara det, både kvinnor som män - men jag klagar inte!), men i början så blev jag rätt irriterad på alla mindgames och drömmanipulerande som hon ägnade sig åt. Lämna Angels huvud i fred. Det blev bättre i "Dear Boy" - en favorit - där Angel ser Darla och blir besatt av att hitta henne, medan Gunn, Wes och Cordy tror att han har blivit galen. Darla spelar hjälplös, gift kvinna och får Kate Lockley att tro att Angel försöker skada henne. Jag älskar Angel/Darla-scener! Fast i början så störde jag mig på att Angel ägnade så mycket tid att "brood" över Darla, annars har det ju alltid varit Buffys plats! Fast, om Buffy får älska både Spike & Angel så måste ju han få älska både Darla & Buffy.
Tycker så synd om Darla. När hon till slut har bestämt sig att finna ro och dö som människa så kommer jädra Wolfram & Hart in i bilden.

Åh, Lindsey! Kan den killen bli snyggare? Jag verkar visst falla för den typen, den grå-skaliga typen. Killar som inte är helt igenom goda eller onda. Lindsey är helt klart den mänskligaste på Wolfram & Hart - och som om inte good looks, attityd, en ond hand (ett av seriens bästa tal hittills!) och en kärlek till Darla räcker, nej. Lindsey är även en otroligt duktig sångare och gitarrist som ser riktigt snygg ut i flanellskjortor!

Jag är jättedålig på att planera och strukturera sådana här inlägg, så från och med nu så kommer jag bara att ösa på. Okej? Vi börjar med... Lorne, Caritas och karaoke! Woho!
Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg Angel sjunga Mandy. O-M-G. Jag höll på att kikna av försök att hålla tillbaka mina fnissningsattacker så jag faktiskt hörde vad han sjöng. Det är så otroligt olikt honom och man ser hur obekväm han är. Fast det är inte bara dålig karaoke i andra säsongen av "Angel", långt ifrån. Darla sjunger en gripande version av Ill Wind, Lindsey sjunger och spelar gitarr till L.A, Wesley, Gunn och Cordy sjunger en falsk version av We Are the Champions... och vi ska inte ens nämna Lorne! Några av säsongens bästa scener innehåller den gröna sånggalna demonen. Rest in Peace Andy Hallett!

Pyleaavsnitten (de tre sista där Wes, Gunn, Angel och Lorne har färdats till Lornes hemdimension för att rädda Cordelia) är så skruvad att nästan varenda scen är helt oförsägelsebar. Några exempel: Gänget förs inför dimensionens härskare och tror att de kommer att få slåss för sina liv - bara för att upptäcka att de visst har krönt Cordelia till prinsessa och hon nu "styr" dimensionen. Det absolut bästa med Pylea är att vi får se Lornes danstokiga bror, Numfar a.k.a Joss Whedon i hemlig cameoroll och lite utav ett prank på hans cast. Vi får även träffa Winifred, "Fred", för första gången och eftersom jag är masochist och gillar att plåga mig själv så har jag spoilat resten av serien och vet att hon kommer att vara en viktig karaktär.

En av de bästa Pyleascenerna är den där gänget gör lite research i ett bibliotek och det är djurbilder på böckerna. Wesley utbrister förtjust ”A hart!” efter att ha sett en bild av en hjort, för att sedan kolla på de andra böckerna där det i tur och ordning är ”wolf”, ”ram”… and hart.
Wolfram & Hart nästlar sig in överallt och är världens största cliff-hanger.

Andra guldkorn:
- I "Judgement" när Angel hälsar på Faith i fängelset och har en jättesöt dialog med henne. Hon ser så hälsosam ut och ser ut att äntligen må lite bättre.
- I "First Impressions" då Angel vägrar ta på sig en rosa motorcykelhjälm och måste övertalas av Wesley.
- Alla scener i "Guise Will Be Guise" där Wesley låtsas vara Angel - och slutscenerna där Angel är riktigt sur över att Wesley får så mycket uppmärksamhet i tidningarna. Joss Whedon har en gång sagt att han älskar att se Angel "petty" och jag kan bara hålla med. Mer petty-Angel till folket!
- "The Trial" är full av bra scener. Scenen där Darla får veta att hon är döende är en av dem och scenen där Angel får reda på samma sak. Scenen där Darla försöker få en väldigt tafatt, ny vampyr att sire henne hör också dit. Allra bäst är scenen där Darla äntligen förstår vad Angel går igenom och varför han gör det och beslutar sig att möta sitt slut och dö som människa... vilket hon dock inte gör tack vare Lindsey och Drusilla.
- I "Blood Money" där Angel visar en riktigt pinsam film där Cordelia tränar på att säga "mm, milk" till en reklam och där Wesley strippar.
- I "Happy Anniversary" så finns det en fight-scen där Lorne avväpnar en attackerande demon genom att sjunga en väldigt hög ton. Det är ju också ett sätt!
- Varenda minut av "Disharmony". Harmony dyker upp och Willow har en gästroll, behöver jag säga mer?
- Bästa scen: 20 sista sekunderna av "No Place Like Glrb Pltz" där gänget glatt återvänder hem, bara för att mötas av en sörjande Willow i foajén. Angel vet direkt vad det handlar om. "It's Buffy". Vilket för mig tillbaka till den största gråtarstunden ever - Buffys död.

Btw, jag har börjat prata som Joss Whedon. Eller, jag tänker som honom. För det första så sker 75 % av all tankeverksamhet i mitt huvud på engelska (rättare sagt svengelska) och det är inte vilken engelska som helst. En av de första tankarna som dök upp när jag började att se på andra säsongen var - ordagrant: "Cordy has börjat bli less teeny and more womany". Förstår någon vad jag menar?

Favoritavsnitt: "Are You Now or Have You Ever Been?", "Dear Boy", "Guise Will Be Guise", "The Trial", "Disharmony", "Dead End" - och Pyleadelen, som dock inte riktigt kvalificerar sig pga längd.

Säg det med en sång: Part III

mDags för lite "Once More With Feeling"! Woho. Än en gång - varför har de tagit bort alla scener från Youtube? Nu finns det bara låtarna där.

Going Through the Motions



I've Got a Theory / Bunnies / When We're Together



I'll Never Tell



Rest in Peace (fan video)



Standing



Walk Through the Fire



Something to Sing About



Where Do We Go From Here?

Säg det med en sång: Part II

I förra inlägget så gick jag igenom ett karaoke-solo, en överraskningssång och ett spontant sånganfall från "Gilmore Girls". Denna gång så ska vi förflytta oss till Buffyverse och kolla på lite sånger därifrån. Musikalen räknas inte. Den tar vi senare. Dessa sångstunder inträffade inte under "Once More With Feeling". Eftersom jag har tre och en halv säsong kvar att se av "Angel" så kan jag ha missat några sånger, de borde ju besöka karaokebaren Caritas i alla fall någon gång under de 80-90 avsnitten, så jag får väl göra ett kompleteringsinlägg senare.

"Lovers Walk", S03E08 från "Buffy the Vampire Slayer": Spike sjunger Sex Pistols My Way i bilen.




"Where the Wild Things Are", S04E18 av "Buffy the Vampire Slayer": Giles sjunger Behind Blue Eyes på en espressobar. Klicka på avsnittets namn om du vill se scenen - dock på tyska. Här nedanför är bara sången, med bilder till.



"Judgement", S02E01 av "Angel": Angel sjunger Mandy på en karaokebar. Dock dålig kvalitet på klippet.



"Dear Boy" (tror jag), S02E05 av "Angel": Angel sjunger än en gång karaoke, Everybody Have Fun Tonight.



Tyvärr så fanns inte klippet där Willow tvingas sjunga opera - eller sjunga och sjunga - med på youtube. Jag hittade det i alla fall inte. Jag kunde inte heller hitta scenen där Buffy är påverkad av en trollformel och är jättepeppad och dansar runt i köket och sjunger Macho Man. Jag kunde inte heller hitta ett klipp på när Giles sitter hemma i sitt kök och sjunger. Varför saknar youtube så otroligt många bra Buffy-scener, när de har typ varenda "O.C"-scen som finns?

Säg det med en sång: Part I

Jag har precis insett att det sjungs i nästan alla mina favoritserier. "Buffy the Vampire Slayer" är full av sång, från ett helt musikalavsnitt till Giles små trudelutter här och där. I "Angel" så sjungs det karaoke hit och dit. I andra serier, så som "Gilmore Girls" och "Veronica Mars" är det också karaoke-time. Jag bjuder på... the Best of Tv-karaoke... och lite annat som har med musik att göra.

"Lorelai? Lorelai?", S07E20 av "Gilmore Girls": Lorelai sjunger I Will Always Love You till Rory... och Luke...



"Bon Voyage", S07E22 av "Gilmore Girls": Richard och Emily sjunger en sång till Rory på hennes examensdag från Yale.




Extrapaket - "Say Goodnight, Gracie", S03E20 av "Gilmore Girls": Lorelai sjunger Wind Beneath My Wings till Rory. Ingen riktig sångscen, men det är värt väntan.

Favoritcitat: Angel S01E18 - S01E22

[to Wesley about Angel]
Cordelia: You can always tell when he's happy. His scowl is slightly less scowly.

[About Faith]
Wesley: If there's even a chance she could be reasoned with...
Angel: There was. Last year, I had a shot at saving her. I was pulling her back from the brink when some British guy kidnapped her and made damn sure that she'd never trust another living soul.
Cordelia: Angel, it's not Wesley's fault that some British guy ruined your- Oh, wait.
(från "Five by Five", S01E18)

Kendrick: This girl supposedly has some kinda supernatural powers.
Kate Lockley: Really?
Kendrick: Come on, Kate. Everybody knows you've gone all Scully. Any time one of these weird cases crosses anyone's desk, you're always there. What's goin' on with you?
Kate Lockley: Scully is the skeptic.
Kendrick: Huh?
Kate Lockley: Mulder's the believer. Scully's the skeptic.
Kendrick: Scully's the chick, right?
Kate Lockley: Yes. But she's not the one that wants to believe.
Kendrick: And you wanna believe?
Kate Lockley: Oh, I already believe. That's the problem.

Faith: I gotta be the first slayer in history to be sponsored by a vampire.

Lee Mercer: This is getting ridiculous. The first assassin kills the second assassin sent to kill the first assassin, who didn't assassinate anyone until we hired the second assassin to assassinate her.

Faith: Are you saying I got to apologize?
Angel: Think you can?
Faith: I don't know. How do you say, "Gee, really sorry that I tortured you nearly to death"?
Angel: Well, first off I think I'd leave off the "Gee"...

Buffy: She tried to kill you.
Angel: That was just - That was just a cry for help.
Buffy: A cry for help is when you say "help" in a loud voice.

Buffy: You hit me!
Angel: Not to go all schoolyard on you, but you hit me first.
(från "Sanctuary", S01E19)

Gunn: Whoo! Whoo! My God! They told me it was true, but I didn't believe 'em. Damn. Here it is! Evil white folks really do have a Mecca. Now, now, now girls, don't get all riled up.
[screams]
Gunn: Did you just step on my foot? Was that my foot you just stepped on? Are you assaulting me up in this haven of justice? Somebody get me a lawyer, 'cause my civil rights have seriously been violated. Oh, I get it, I get it. Y'all can cater to the demon, cater to the dead man, but what about the black man?
(från "Blind Date", S01E21)

Angel: Cordelia, I'm gonna fix this. Promise. I'm gonna get you back. I need you back.

Wesley: [researching Angel's destiny] Uh, oops. I may have made a tiny mistake. Uh, the word "shanshu" that I said meant you were going to die? Actually, I think it means you're going to live.
Cordelia: Okay, as tiny mistakes go, that's not one!

[About Angel]
Cordelia: Typical. I hook up with the only person in history who ever came to LA to get older.
(från "To Shanshu in L.A", S01E22)

Favoritcitat: Angel S01E07 - S01E17

Cordelia: I was thinking that, uh, maybe I haven't been entirely fair to you. Maybe you don't actually have zero potential.
Doyle: Wow, Cordelia. Thanks.
(från "The Bachelor Party", S01E07)

Cordelia: Batten down the hatches. Here comes Hurricane Buffy.
Doyle: You think? Maybe he's over her.
Cordelia: You have so much to learn, little Irish man.

Buffy: Oh, boy, I was really jonesing for another heartbreaking sewer talk.

Cordelia: [about Buffy and Angel] Let me explain the lore here, okay? They suffer, they fight, that's business as usual. They get groiny with one another, the world as we know it falls apart.
(från "I Will Remember You", S01E08 - ett avsnitt där inget av mina favoritcitat verkar finnas på IMDb eller Wikiquote, och jag är för lat för att skriva av dem från tv:n)

Doyle: When the chips are down, and you're at the end of your rope you need someone that you can count on. And that's what you'll find here - someone who'll go all the way, who'll protect you no matter what. So don't lose hope. Come on over to our offices and you'll see that there's still heroes in this world.

Doyle: One of us has been drinkin', and I'm sad to say it isn't me.

Angel: It's all the same thing. Fight the good fight, whichever way you can.
Doyle: Tell you what, you fight, and I'll keep score.
(från "Hero", S01E09)

Cordelia: Wait! Ahh! A vision! I'm having a vision. A demon, a creepy, little - You! It's definitely you. You're in great, great...
Barney: Danger?
Cordelia: Pain!
[knees him between the legs]
(från "Parting Gifts", S01E10)

[to Angel, in the middle of talking about something else]
Cordelia: And wow, you look half dead. Which, for someone who's completely dead, would be kind of neat.

Cordelia: Great news, sports fans. There's been another killing. Okay, well, maybe not so great news for the, you know, dead person...
(från "Somnambulist", S01E11)

Wilson: This is a private club. Featured word: private.
Angel: Hey, you don't talk to me, I'll kick your ass. Featured word: ass.

Wesley: Hello. I was just in the neighborhood, patrolling with my new Bavarian fighting axe when I suddenly thought, "Perhaps Cordelia has had a vision." Perhaps you need my help in the battle against evil.*
(från "Expecting", S01E12)
* Världens sämsta bortförklaring

Angel: I've got two modes with people: bite and avoid.
(från "She", S01E13)

[About Liam]
Bar maid: Oh, his lies sound pretty when the stars are out, but he forgets every promise he's made when the sun comes up again.
Darla: That wouldn't really be a problem for me, actually.
(från "The Prodigal", S01E15)

Cordelia: "Demons, Demons, Demons." Wow. They put a lot of thought into that title.
Wesley: It's a demon database. What would you call it?
Cordelia: I don't know. How 'bout...”Demon Database"?

Cordelia: Why isn't Wolfram & Hart in here?
Wesley: Mm, because they're lawyers, not demons.
Cordelia: Fine line you ask me.
(från "The Ring", S01E16)

Cordelia: Well, judging by the outfit, I guess it's safe to come in. Evil Angel never would have worn those pants.

Angel: I'm not what you think.
Rebecca: You're not? Because... no reflection, dark private office, instantly knowing those letters weren't written in blood... I guess what I would think is "vampire".

Rebecca: This is real. You're real. Do you drink blood?
Angel: Yeah. But not human.
Rebecca: You're not a killer.
Angel: I gave that up.
Rebecca: Well, there's a support group for everything in this town, I guess.
(från "Eternity", S01E17)

Fan videos: Buffy

Här är några favoritfilmer som jag har råkat på under mina många timmar av youtubeklickande. Mitt internet är fortfarande jättekonstigt, vilket leder till att jag inte kan se fullständiga youtubefilmer, men det jag har sett av de här filmerna är så bra att jag gissar att de saknade 40-50 sekunderna är lika bra.

Först: "Used To" - Buffy/Xander/Willow/Giles
Om hur de ser tillbaka i de sista säsongerna på hur nära varann de brukade stå under high school-tiden. Måste bara säga att jag älskar slutsekunderna! För exakt den scenen ur "Chosen" är ju en återspegling av den där scenen i "The Harvest".



Ännu mer tårar: "When You're Gone" - Buffy/Angel, Anya/Xander, Willow/Tara
En video som jag hittade för ett tag sedan och som sedan togs bort pga dumma rättigheter. Nu är den tillbaka, i sämre kvalitet och med italiensk undertext, men fortfarande lika bra! Handlar såklart om Buffy, Xander och Willow efter att deras andra hälft har dött. Det hade varit ÄNNU bättre om de hade klämt in lite Giles/Jenny också.




Mycket Spike: "Behind Blue Eyes" - Spike
Det här var videon som fick mig att börja förknippa den här versionen med Spike - och huh så bra den är!




Mean Girls: Buffy style
En omgjord "Mean Girls"-trailer - med Buffy som Regina, Tara som Karen, Anya som Gretchen, Faith som Janis, Xander som Damian, Oz som Aaron och Willow som Cady.

Och till slut - ännu mer tårar: Joyce, Tara, Jenny & Anya
En film över hur Giles, Willow, Xander och Buffy minns sina saknade och om hur de dog.

Favoritcitat: Angel S01E01 - S01E06

[About Angel's cellar]
Doyle: Well, I like the place. Not much with the view, but it's got a nice Batcave sort of an air to it.

Cordelia: I finally get invited to a nice place … with no mirrors and lots of curtains. Hey, you're a vampire!
Russell: What? No, I'm not.
Cordelia: Are too!
Russell: I don't know what you're talking about.
Cordelia: I'm from Sunnydale. We had our own Hellmouth.

Angel: Why would a woman I've never met even talk to me?
Doyle: Have you looked in the mirror lately? No, I guess you really haven't, no.

Cordelia: So, um, are you still... "Grrr"?
Angel: Yeah, there's not actually a cure for that
(från "City of...", S01E01)

Cordelia: Demons. Is there anything more disgusting?
Doyle: You think so?
Cordelia: Come on. Okay, look at this one. This demon wears a wreath of intestines around its head. I mean, honestly, what kind of statement is this thing trying to make?

Kate: Well, I'll tell you what, I can go wherever I want, oh, and you can go to Hell!
Angel: Been there, done that.

Cordelia: Yeah, like high school. It's easy to date there. I mean, we all had so much in common. Being monster food every other week, for instance.

Cordelia: Well, a couple hundred years ago, the only thing you had to worry about was a hangover. Today, 'cause of your curse thingy, you can't sleep with anyone or else you might feel a moment of true happiness and lose your soul, become evil - again - and kill everyone.
Angel: Thanks, Cordelia. I always appreciate your perspective.
Cordelia: No problem. Hey, the last thing I want is to show up at the office and find that I'm working for a homicidal monster.

Cordelia: That is so high school. "Cordelia wears bras. Ooo, she has girl parts."
(från "Lonely Hearts", S01E02)

Spike: Do you two need to be alone or can we get on with the ouchy part?

Spike: [as Rachel] How can I thank you, you mysterious black-clad hunk of a night thing?
Spike: [as Angel] No need, little lady, your tears of gratitude are enough for me. You see, I was once a badass vampire, but love and a pesky curse defanged me. And now, I'm just a big, fluffy puppy with bad teeth. No, not the hair. Never the hair.
Spike: [as Rachel] But there must be some way I can show my appreciation?
Spike: [as Angel] No, helping those in need's my job, and workin' up a load of sexual tension and prancing away like a magnificent poof is truly thanks enough.
Spike: [as Rachel] I understand. I have a nephew who's gay, so...
Spike: [as Angel] Say no more. Evil's still afoot. And I'm almost out of that nancy-boy hair-gel I like so much. Quickly, to the Angel-mobile, away.

Spike: Speakin' of little Buff, I ran into her recently. Your name didn't come up. Although, she has been awful busy jumpin' the bones of the very first lunkhead who came along. Good-lookin' fella. Used her shamelessly. She is cute when she's hurting.

Angel: Oz.
Oz: Angel.
Angel: Nice surprise.
Oz: Thanks.
Angel: Staying Long?
Oz: Few Days.
[long pause]
Doyle: [to Cordelia] They always like this?
Oz: No, we're usually laconic.

Spike: It's called addiction, Angel. We all have them. I believe yours is named Slutty the Vampire Slayer.

Spike: To coin a popular Sunnydale phrase, "Duh."
(från "In the Dark", S01E03)

[To Doyle]
Cordelia: You're a lot smarter than you look. Of course, you look like a retard.

Angel: [when Doyle and Cordy suggest they all go to the bank in broad daylight] You guys go on. I think I'll stay here and not burst into flames.

Cordelia: What is stalking nowadays, like, the third most popular sport among me?

Cordelia: It's just so unfair. I mean, this poor girl, she hooks up with a doctor. That should be a good thing. You should be able to call home and say, "Mom, guess what? I met a doctor." Not, "Guess what? I met a psycho. He's stalking me and, oh, by the way, his hands and feet come off and he's not even in the circus."
(från "I Fall to Pieces", S01E04)

Cordelia: I am not giving up this apartment.
Angel: It's haunted.
Cordelia: It's rent-controlled.

[to the ghost]
Cordelia: I think you're gonna pack your little ghost bags and get the hell out of my house.

Kate Lockley: Well, see, the thing about detectives is they have résumés and business licenses and last names. Pop stars and Popes, those are the one-name guys.
Angel: You got me. I'm a Pope.

Doyle: [answering the phone] Angel investigations. We... hope you're helpless.

Cordelia: I'm not a sniveling, whiny, little cry-Buffy. I'm the nastiest girl in Sunnydale history. I take crap from no one.
(från "Rm w/a Vu", S01E05)

Doyle: Angel, man. You've gotta snap out of this!
Cordy: Right now. It's time for you to get all vampy. Grrrr. Kate needs you.
Angel: Uh uh, I don't want to. You both withdraw when I go vamp. I feel you judge me.
Cordy: We won't judge you! Will we? ... Give it a try.
Angel: [shakes head] Closeness is too important to me now.
(från "Sense and Sensitivity", S01E06)

OMG-MOMENT!

Dagens ögonblick som fick mig att säga det väldigt amerikansk high-school-esquea "O M G!" var när jag rotade runt lite på IMDb och upptäckte att Gunn, Charles Gunn, min nya favorit i "Angel" är döpt efter... Sean Gunn, dvs. världens bästa Kirk, min stora idol, som befinner sig där på min piedestal. Den jag tillber morgon och kväll. Samma piedestal som jag för tillfället har satt Buffy på, samma piedestal som styrs av Lorelai Gilmore.
Inget Stars Hollow utan Kirk.

Angel säsong 1: There Will Be Spoilers

Nu har jag sett klart första säsongen av "Angel" och det är tur att jag har fyra - fortfarande obetalda - säsonger här hemma för säsongsfinalen slutade verkligen med en cliff-hanger. Hur kan man återintroducera Darla i serien bara sådär. Nu blev jag ju nyfiken. Hur ska Darla kunna göra någon större skada mot Angel? Jag menar, hon älskar ju honom - fast hon kanske är lite pissed off efter att han dödade henne i avsnittet "Angel" (S01E07 av Buffy). Lite ironiskt egentligen att "The Beast" återuppväcks i säsongsfinalen - samtidigt som the Big Bad i nästa säsong av Buffy kommer att vara Glory a.k.a "The Beast". Speciellt då de inte har någonting med varandra att göra.

Lite mer om själva serien först. Känns fel att börja med att utvärdera säsongsfinalen innan jag har sagt någonting om serien. Min första känsla när jag satt mig ner och såg första avsnittet var: "Angel" är "Buffy...." (orkar inte skriva hela namnet) för män.
"Angel" är mer macho. Det är mer deckaraktigt. Musiken är mer macho. Fastän känslorna finns där - i hög grad längre fram i serien - så är det ändå mer action. Mer manliga oneliners.
Fast, det är ju klart. Seriens huvudkaraktär är ju en man - eller vampyr om man ska vara exakt, men - och inte en tonårig kvinna. "Angel" har witty dialog, men inte på samma sätt som "Buffy" hade. Det är som att Joss Whedon har velat dra ett streck mellan de båda serierna. Themet är helt annorlunda, bra även om jag föredrar Nerf Herds Buffy Theme. Det finns ingen klar Big Bad som målet är att ta ner. Då och då så "slår blixten ner" a.k.a snabba flashar från tidigare scener syns och handlingen byter scen.

På samma sätt så känns det som att "Buffy..." är mer uti female power än vad "Angel" är - än en gång, not surprised. Jag ska nog sluta att jämföra de två serierna och istället bara prata om den det här inlägget gäller... med början på ... tada, karaktärerna.

Angel är Angel. Det var så länge sedan jag såg honom i en större roll i "Buffy" att jag nästan hade glömt bort hur attraktiv... och lång... och manlig David Boreanaz är. Efter 4 säsonger med Spike så har min Angel-love överskuggats väldigt mycket, men nu slog den ut igen med full kraft. Angel är cool. Woho. Och kan få mig att börja gråta med en uttryckslös blick som ändå säger så otroligt mycket.

På samma sätt så kommer Cordelia alltid att vara Cordelia. Jag förstår inte hur de har klarat sig utan henne i Scooby-gänget. Ja, de har Anya som säger allt vad hon tänker, men Anya är ändå inte Cordy. Inte ytliga - men ändå djupa - Cordelia Chase. Mina favoritcitat från denna säsong har kommit från henne, de flesta i alla fall..

En ny karaktär som introducerades i första avsnittet var Doyle. Irländska Allen Francis Doyle. Med charmig dialekt, wit, blå ögon och allt som pekar mot att han kommer att vara en ny favorit. Lite Xander-ish. Vad gör Joss Whedon och Co då? Jo, när jag börjar gilla honom som mest... då tar de död på honom. Efter NIO avsnitt! Jag vet att Joss alltid har velat ta död på en viktig karaktär som syns i the Credits när ingen annar det, men ändå. Jag grät. Och grät. Och fortsatte att gråta varenda gång som den sörjande Cordelia eller Angel nämnde honom.
Wesley kommer in och tar hans plats... och ja, Wesley är fortfarande Wesley.

Doyles död var inte säsongens första gråtmoment. Det första kom i "The Bachelor Party" där Doyle kommer på Angel med att sitta och titta på en bild av Buffy. Det andra, ja det andra var hela det efterföljande avsnittet, "I Will Remember You", där Buffy och Angel får en sista romantisk stund tillsammans... och vilken stund! Angel blir människa och helt plötsligt så slår alla deras drömmar in. De är ute i solskenet, de har sex, de myser i sängen tillsammans och äter glass. Allt tills Angel inser att han inte kan skydda Buffy längre... och när han hör talas om en Army of Darkness som ska komma - och någonting som Oraklen kallar "The End of Days" (vilket ironiskt nog är avsnittet där Angel och Buffy kysser varandra för sista gången) - och bestämmer sig för att bli vampyr igen för att kunna hjälpa och för att Buffy inte ska behöva dö. Enda haken. Buffy och Angels perfekta dag kommer att göras ogjord. Den kommer inte att ha inträffat... och Buffy kommer inte ha några minnen av den. Allt jag kan säga är: Slutscenen. Slutscenen var en gråtscen i klass med slutet av "Becoming: Part II". När Buffy klamrar sig fast vid Angel och gång på gång upprepar "There's not enough time" medan Angel gråter mot hennes axel - det är bara så hjärtskärande!

Säsongen saknar en Big Bad och jag vet inte om det alltid kommer att vara så för Angel Inc eller om det kommer att komma in en nästa säsong, men denna säsong så kom advokatfirman från helvetet in i bilden. Wolfram & Hart, en manipulerande samling advokater som strider å demonernas och de övernaturliga varelsernas sida och praktiskt taget gör så att de kommer iväg med allt, till Angels förtvivlan. Fastän de ska föreställa the Black Hats så kan jag inte låta bli att tycka om dem. Lee Mercer, Lilah Morgan och Lindsey McDonald - som är man - lyser faktiskt upp serien lite med sin ... ja, potentiall. Mest så tycker jag om Lindsey. Okej, jag erkänner jag är väldigt attraherad av Lindsey - som faktiskt var god i ett avsnitt innan han, till min förtvivlan, återvände till Wolfram & Hart. En sak som jag undrar: Varför har alla advokater initialerna LM? Är det en slump?

Några andra bra avsnitt som är värt att nämna är "Sanctuary", det andra Faith-avsnittet. I det första så försöker hon döda Angel, i det andra så har hon ångrat sina val och söker förlåtelse. Angel försöker få henne att inse att hon måste jobba för att bli av med skulden och har nästan lyckats få henne stabilare när Buffy sveper in och skakar om allting. Det är så otroligt känsloladdat. Faith/Angel - fullt av förståelse, tröst, tillit och terapi. Faith/Buffy - fullt av vrede, längtan efter förlåtelse, dåligt samvete och självhat. Buffy/Angel - fullt av instängda känslor, avundsjuka, längtan och oförståelse.

Ett annat avsnitt, som faktiskt inte är så bra som jag trodde att det skulle vara, med ett gästspel från Sunnydale är "In the Dark", där Spike dyker upp. Om man bortser från teasern och några riktigt uppskattade Spike-scener så tyckte jag faktiskt inte om avsnittet. Det enda som var bra var egentligen Spike - och att man fick se Oz igen!

Oj, det här inlägget kommer att bli långt, men det är mest på grund av... ja... att det finns så mycket jag vill kommentera. Jag vill skriva en lång hyllning över "Eternity" som visade Cordelias dåliga teaterskådespeleri och som brought us Angelus. Angelus = bra tv.
Jag vill prata om "Sense and Sensitivity", avsnittet där Angel blir jättekänslig och kramig och helt olik sig själv. Jag vill prata om "The Prodigal" där man får veta mer om Angels bakgrund.

Andra guldkorn:

• I första avsnittet då Cordelia chockar en noggrannt utklädd vampyr genom att helt plötsligt avslöja honom - på grund av avsaknad av speglar i hans hus. Hennes förklaring till varför hon vet ("I'm from Sunnydale. We had our own Hellmouth") är så typiskt Buffyverse.
• Såklart, Spikes scen där han hånar Angel på taket, "I was once a badass vampire, but love and a pesky curse defanged me".
• Doyles reklamfilm, som bara blir så otroligt sorglig andra gången den visas efter hans död.
• Cordelia går på audition, men bryter ihop pga sorgen efter Doyle, i "Parting Gifts".
• Ordleken i "Sanctuary" som påminner om den som Willow sa i tredje säsongens "Gingerbread" ("It's a doodle. I do doodles, you do doodles too"). Får jag bjuda på mitt absoluta favoritcitat från första säsongen, levererad av Lee Mercer: “This is getting ridiculous. The first assassin kills the second assassin sent to kill the first assassin, who didn't assassinate anyone until we hired the second assassin to assassinate her.”
• Cordelia är ensam med Angelus gamla polare Penn på kontoret - och inser som vanligt försent att hennes sällskap är den de jagar. Förresten, är det bara jag som tycker att Penn borde fått en större roll? Ja, jag vet att jag har en sak för snygga vampyrer med attityd, men damn. Han påminde lite om ett av mina fangirlobjekt, Sebastian Valmont från "Cruel Intentions" (starring Buffy). Penn gör "Somnambulist" värd att se många många gånger.
• Angel och Wesleys dans i "She".
• I slutet av "Eternity" när Angel lämnas fastkedjad i sin säng av Wesley och Cordelia som en säkerhetsåtgärd då han förvandlats till Angelus den föregående kvällen efter att ha blivit drogad med happy pills.
• I "War Zone" där Angel gång på gång har försökt att slå ner en järndörr och ta sig ut ur ett rum så att han kan rädda ett gäng ungdomar från vampyrer och till slut har lyckats slå hål i väggen, sträckt sig ut och famlat efter dörrhandtaget - och dörren öppnas av Wesley som undrar varför Angel inte använde sin mobil. Ooops.
• Jag gillar Buffy crossovers, som till exempel i "Blind Date" där Cordelia behöver hjälp att kryptera några filer och ringer till Willow för råd. Willow i sin tur är verkligen inne i matchen då hon har spenderat hela dagen med att kryptera hemliga filer - dvs. Initiativetdiskarna som Adam planterade hos Scoobiesarna.
• Bäst ändå: En blivande favorit, Gunn, försöker avleda uppmärksamhet från Angel hos Wolfram & Hart genom att försöka vända allting till... ja. "My God! They told me it was true, but I didn't believe 'em. Damn. Here it is! Evil white folks really do have a Mecca"

Jag tänkte sluta det här inlägget med en sak som jag älskar. När man ser folk skymta förbi, folk man känner igen någonannanstans ifrån. Som till exempel när Kirk dyker upp i "She" eller när Vinne van Lowe är med i "Expecting". Min favorit var ändå när slemmige, helvetesdemonen Ken från "Anne" (Buffy, S03E01) dyker upp som to-good-to-be-true demonen Richard i "The Bachelor Party". Jag visste att det var någonting lurt med den killen!

SMG, 32 år!

Min namne, Sarah Michelle Gellar, som gör mig stolt att heta Sara(h), fyller idag 32 år. Yay. Grattis SMG och jag hoppas verkligen att hon inte har lika otur som Buffy när det gäller födelsedagar. Buffys födelsedagsfiranden slutar ju som sagt oftast i kaos.

Fyller 17 år - hennes pojkvän blir ond och vill döda henne och hennes vänner.

Fyller 18 år - hon förlorar sina slayer powers och tvingas kämpa en strid på liv och död med en galen vampyr.

Fyller 19 år - hennes mentor förvandlas till en demon.

Fyller 20 år - hennes lillasyster upptäcker att hon inte är mänsklig i botten och blir nästan dödad av en galen gudinna.

Fyller 21 år - hon och hennes vänner blir instängda i ett hus av en förbannelse, tillsammans med en mordisk demon.

Jag hoppas att Sarah Michelle Prinze får en lugnare kväll.

Qué? Joss, anti-feministisk?

Jag var precis inne på IMDb och på diskussionsforumet för "Angel" så är ett ämne som heter "Joss Whedon - Anti-feminist" högst upp. Jag har inte läst ämnet, eftersom jag inte vill bli spoilad, men jag har skummat igenom orginalinlägget lite snabbt och jag blev chockad. Hur kan någon säga att Joss är anti-feministisk? Han är en av de starkaste manliga feministerna jag någonsin har stött på. Har ni sett Buffy? Vet ni att anledningen till att Buffy existerar är för att Joss ville ha fler kvinnor som kan ta vara på sig själv i populärkultur? Att han ville göra en stark kvinnlig förebild?

Det står bland annat i inlägget att "Buffy is the only female character that does any major fighting, but that's because she was born with powers- if she hadn't been born a slayer, she wouldn't fight half as well as she does when she is one. Not to mention the fact that hers is a particularly weak character. "
Ehm. Enda kvinnliga karaktären som har "major fighting". Har du missat hela sjunde säsongen? Har den som skrev detta missat att Faith existerar? Och varför är Buffy svag? Buffy är inte svag, hon är mänsklig. Jag skulle inte vilja se en känslolös kvinna slåss. Jag vill ha den riktiga varan, och det är vad Buffy är.
Jag är en av de gnälligaste människorna jag vet - och jag känner igen mig i Buffy. Jag är miss tycka-synd-om-mig-själv och tvärtemot mig så har Buffy verkligen anledning att tycka synd om sig själv.

"Anya was a vengence demon, but she was shallow, like Cordelia, and she did a little fighting as a human, but he strength came from her demon self. ".
Hallå? Har allting med kroppstyrka att göra? Och vad gör det om de är ytliga? 99 % av alla jag känner, tjejer som killar, är ytliga. Anya är egentligen inte ytlig, hon är bara... speciell. Anya visar verkligen hur stark hon är när hon väljer att bli människa igen istället för att ta en lättare väg som demon. Hon visar hur stark hon är när hon inte flyr i slutstriden utan stannar för att slåss. Hon visar hur stark hon är då hon dödar übervamps utan att ha vare sig magiska skills eller slayer strength. Fast det kanske inte räknas för den som skrev inlägget.

"Now to Dawn. What a laugh her character was. Possibly the whiniest character he ever thought of, aside from Conner, but at least he was useful in battle. Dawn would need her big sister there to save her. "
Ehm. Ehm. Ehm. Har någon tänkt på att Dawn är 14 - 16 år under seriens gång? Alla behandlar Dawn som ett barn, med all rätt. Dawn är ett barn. Med egna erfarenheter - då jag har en av världens mest hormonmonsteriga 15-åriga lillasyster - kan jag säga att det är en period då speciellt tjejer gnäller om allt. Och om jag inte minns fel så dödar Dawn en vampyr i "All the Way" och en hel drös übervamps i "Chosen".

För att avsluta med ett citat: "I just don't see why everyone makes a big deal about Joss Whedon being a feminist when he clearly sticks to old fashioned gender roles."
Vad är en feminist? Vilka könsroller finns det som kunde ha blivit brutna? Jo, javisst, en kille kunde ha varit den ytliga kläder-skor-hår-personen, men let's face it. Det är vanligtvis en tjejsak. Jag är ingen kläder-skor-hår-person, vilket ibland håller på att få mig att gråta av tristess. Varför då? Jo, för att vissa av mina vänner (läs: ungefär varenda en av dem som har dubbla X-kromosomer) gillar att prata smink, hårprodukter och kläder de skulle vilja beställa från internet. Så jag låter dem prata om det, medan jag istället drömmer mig bort till Buffyverse.

Inläggen nedanför fortsätter samma person med att säga att Willows vampyrdödande inte räknas då hon använde magi och att hon är lika svag utan dem, påpeka att Faith och Buffy bara är svaga tjejer utan sina slayer-powers och att alla tjejer i Buffyverse har varit damsels in distress någongång. "Gäsp" säger jag bara. (Fast, egentligen så kokar det i mina blodådror).

1. Ja, Willow har tagit hjälp av magi, men hon har även bidragit mycket till striderna. Mer än t.ex. Xander eller Oz... och vad har "magi - inte riktigt styrka" med det hela att göra? Willows styrka är hennes magi, ja, men vad gör det? Vilket tar mig till irritationsmoment två (eller hundratvå)...

2. Ja, Buffy och Faith har vissa fördelar, men duh! Ja, de är hot chicks with super powers (för att citera Faith), men det gör väl inte dem till sämre symboler för girl power? Serien försöker ju trots allt vara realistisk (så realistiskt det nu går att vara i en värld full av magi, demoner, vampyrer och andra other worldly stuff). Vampyrerna och demonerna har superstyrka. Ja, tjejer brukar oftast visas som svaga på filmer, men för att Buffy & Faith skulle kunna ta sig an dem så skulle de vara tvungna att vara supersuperstarka - typ body builder starka. Hur realistisk är det med SMG som supersuperstark på naturlig väg?
Och det är inte bara tjejerna. De enda som har vunnit en fist fight med en vampyr/demon under seriens gång är Buffy, Faith, Kendra, the Potentials, Spike och Angel. Varav alla har superkrafter. När har ni någonsin sett Xander vinna mot en vampyr på grund av styrka? ... okej, Robin Wood har gjort det, men han är tränad sedan barnsben för att döda vampyrer så jag räknar bort honom.
Och, btw, Tara. Tara dödar en demon med ett yxhugg, utan superkrafter eller magi. Det ni.

3. Den sista punkten, som verkligen får mig att undra om personen som skrev denna åsikt verkligen har sett ett enda Buffy-avsnitt, damsel in distress-situationen. Min spontana kommentar: "Vem har INTE varit damsel in distress i något avsnitt?". Jag har sett 14 avsnitt av "Angel" och han har redan varit i damsel in distress-situationen minst tre gånger, för att inte tala om alla gånger som Buffy har fått rädda Angel. Willow har varit kidnappad, Giles har varit kidnappad och torterad, Spike har VERKLIGEN varit kidnappad och torterad, Oz har varit tillfångatagen (kan någon säga "New Moon Rising"?) och Buffyverse ultimata damsel in distress måste väl ändå vara Xander? Om man lever i Buffyverse så får man finna sig i att åtminstone någongång bli utsatt för lite damsel in distress-ing.

Angel

Jag har precis sett mitt första "Angel"-avsnitt någonsin. Jag tror aldrig att jag har börjat att se en serie på DVD förut som jag inte har haft en aning om hur den är. Alla tv-serier jag har köpt har jag antingen följt på tv hel- eller halvhjärtat, men "Angel" var en ny upplevelse.

Det syns att Joss Whedon har försökt skilja "Angel" från "Buffy the Vampire Slayer". (eller kort och gott, "Buffy"). Angel har ett helt annorlunda theme - fast Buffys är bättre. Då och då så kommer det flashande bilder och de är i en helt annan scen. Musiken är mer deckarserie. Dialogen är mer deckarserie - och Angel är riktigt cool.

Ni vet inte hur glad jag var att få se Angel igen. Han är så cool. Eftersom jag har sett 4 säsonger utan honom nyligen så hade jag nästan glömt bort honom, glömt bort varför jag älskar honom. Jag älskar hur han lyckas vara cool och plågad på samma gång. Jag älskar hans mörka ögon, hans breda axlar och hans ... längd.

På samma sätt så var jag överlycklig över att få se Cordy igen. Jag har verkligen saknat henne. Det finns ingen annan karaktär i Buffyverse som kan fylla hennes plats. Ja, Anya tar över lite av hennes "jag säger exakt vad jag tycker utan att tänka till"-het, men annars.

Fastän jag inte är Buffy-upphetsad så kan jag lugnt säga att jag gillar "Angel".

Dagens födelsedagsbarn 9/4

Hugh Hefner (playboy-mogul med fler flickvänner än vad han behöver) fyller 83 år idag.
Cynthia Nixon (Miranda Hobbes i "Sex and the City") fyller 43 år idag.
Leighton Meester (Blair Waldorf i "Gossip Girl" och Carrie Bishop i "Veronica Mars") fyller 23 år idag.
Kristen Stewart (Bella i "Twilight") fyller 19 år idag.
Elle Fanning (Dakota Fannings lillasyster som har spelat hennes yngre motsvarighet i flera filmer) fyller 11 år idag.

The Ultimate Buffy-Guide: 40 avsnitt du måste se (spoilers)

Jag har gjort en liten lista över mina favoritavsnitt under åren. Från början så var det meningen att inlägget skulle heta "25 avsnitt du måste se", men den titeln var ute ur leken redan innan jag hade sett klart femte säsongen. Jag försökte hamna på "40 avsnitt du måste se", men det gick inte så bra.
Luta dig tillbaka och njut (eller oroas över min besatthet)! Inläggen kommer i kronologisk ordning.

1. "Angel", S01E07
Avsnittet där Angel får en något större roll, där det avslöjas att han är en vampyr och där hela förbannelse-dealen avslöjas. Det är även startskottet på Buffy och Angels förhållande med deras första kyss - och de första två gångerna som Angel räddar henne... och faktiskt dödar en person (Darla) som har haft stor betydelse i hans liv för Buffys skull.

2. "Prophecy Girl", S01E12
Den första säsongsfinalen där Buffy avslutar sina affärer med The Master en gång för alla. En av mina favoritscener, alla kategorier, är med i detta avsnitt, nämligen scenen där Buffy tjuvlyssnar på ett samtal som Giles och Angel har och får reda på att hon enligt en mystisk bok kommer att dö nästa kväll. Sedan så har vi just förstås Buffys första "död" och hennes powerwalk och fight i balklänningen.

3. "School Hard", S02E03
Avsnittet där Spike och Dru anländer och gör livet i Sunnydale intressantare. Jag älskar det här avsnittets teaser, det är säkert ett av de top10 bästa genom seriens gång. Hur Snyder hotar Buffy och en-strulig-tjej-vars-namn-jag-inte-kommer-ihåg-men-som-slutar-som-mat-till-Dru med relegering om de inte anordnar en perfekt Parents-Teacher-kväll och Xander uttalar de katastrofala orden "så länge ingenting händer", klippt till hur Spike anländer i sin bil, med skinnrock, stövlar och vamp-face.
Bästa scen: Spike spanar in Buffy på the Bronze.

4. "Halloween", S02E06
Avsnittet där Ethan Rayne utför lite magi så att alla förvandlas till sina Halloweenkostymer. Willow blir ett (sexigt) spöke, Xander blir en soldat och Buffy blir en hjälplös, gnällig prinsessa. Willow är den enda i trion som har sina minnen kvar och försöker få de andra att förstå vad som händer. Om jag skulle ha gjort en lista över de 10 bästa Buffyavsnitten så kan jag lova att "Halloween" skulle ha varit med. Det finns inget avsnitt som jag skrattar till lika mycket, även efter fem repriser, som detta. Favoritögonblick? När Cordy försöker övertala Buffy att Angel är en god vampyr eller när Buffy förvandlas tillbaka till sig själv just när Spike tänker döda henne. Det finns inget roligare än att se Spike misslyckas med att döda Buffy.

5. "What's My Line: Part II", S02E10
Avsnittet där vi för första gången får möta en annan Slayer, denna gång Kendra som kommer att vara död innan säsongen är slut. Detta är även avsnittet där Angel blir kidnappad av Spike för att återställa Drusilla och där Xander och Cordy slåss mot maskmannen och kysser varandra efter att ha blivit instängda i Buffys källare tillsammans.

6. "Surprise", S02E13
Det här var ett av avsnitten som nästan åkte bort i min rensning av den här listan - men i sista stund så bestämde jag mig för att de 42 bästa avsnitten duger lika bra som ett jämt tiotal.
Buffys första födelsedagsfirande och i äkta Buffy-tradition så slutar det i katastrof. Spike och Dru sätter ihop den ostoppbara demonen The Judge, Angel och Buffy är så söta mot varandra att mina ögon tåras och det hela slutar med ett katastrofalt ligg, vilket leder oss till nästa avsnitt...

7. "Innocence", S02E14
The End of Angel as we know him. Angel förlorar sin själ och Angelus kommer fram och leker. Jag kan inte välja en scen jag tycker om, det finns för många ögonblick som har etsat sig fast på min näthinna. Några exempel? Scenen i skolkorridoren då alla förstår att Angel inte är sig själv längre och han kysser Buffy innan han slänger in henne i väggen. Scenen där Angelus återförenas med Spike och Dru efter så många år. Scenen där Angelus och Buffy slåss för första gången och ett av mina favoritpowermoments under seriens gång: Scooby-gängets utgång från hissen, med en raketkastare, in i Sunnydales galleria.

8. "Bewitched, Bothered and Bewildered", S02E16
Andra säsongen var full av höjdaravsnitt, som detta Valentin-inspirerade avsnitt där Xander försöker använda sig av en kärleksformel för att få Cordelia att älska honom. En formel som slår slint och får alla kvinnor i Sunnydale att bli mordiskt förälskade i honom. Även Drusilla.

9. "Passion", S02E17
Ännu ett av mina absoluta favoritavsnitt. Angelus monolog i första akten är så otroligt bra! Hela första akten är otrolig. Sedan så har vi ju förstås de andra delarna. Jennys försök att fly undan Angelus. Angelus som mördar Jenny. Angelus som leende ser på medan Buffy och Willow bryter ihop av nyheterna om Jennys död. Giles bärsärkargång. Och Buffy som räddar honom. Den där scenen då han skriker till henne att det var hans strid och hon klipper till honom och håller om honom gråtande är så otroligt hjärtskärande.

10. "Becoming: Part II", S02E22
Andra säsongsfinalen som är med på denna lista, första gången som Spike slåss på Buffys sida och den första gången som jag har legat vaken en hel natt och inte kunnat sova på grund av hur en tv-serie slutade. Jag var förstörd efter slutet. Jag är det fortfarande. Varenda gång.

11. "Beauty and the Beasts", S03E04
Avsnittet där Angel kommer tillbaka och där scenen som jag har tjatat så mycket om äger rum. Ni vet, scenen där den halvnakna Angel säger sitt första ord sedan han kom tillbaka, faller ner på knä och kramar Buffy gråtande.

12. "Band Candy", S03E06
Andra gången som Ethan Rayne lurar sig in på den här listan, denna gång med förtrollade chockladkakor som förvandlar vuxna till...tonåringar. Unga Giles och unga Joyce verkar ju komma överens... ehm, ganska bra... och vilken stil och attityd de hade!

13. "Lovers Walk", S03E08
Avsnittet där Spike återvänder till Sunnydale för att hitta ett sätt att få Drusilla att återvända till honom, kidnappar Willow och Xander - och lättar på sitt hjärta för alla som vill höra på. Favoritscenen är den där Buffy är i biblioteket och pratar med Joyce i telefonen, bara för att drabbas av panik då hon hör Spike prata i köket bakom Joyce - klippt till hur Spike sitter och dricker varm choklad och berättar om hur svårt han har tagit Drusillas dumpning.

14. "Amends", S03E10
Avsnittet där The First Evil visar sig för första gången (sedan tar den ett break på tre säsonger) och försöker få Angel att döda Buffy och förlora sin själ igen. Min absoluta Angel-Buffy-scen är den där Angel tänker ta livet av sig ("meet the dawn" för att använda en Sookie-fras) och Buffy försöker hindra honom. Den scenen, där de lirkar, skriker åt varandra, gråter och slåss för att få den andra att förstå är ... fantastisk.

15. "The Zeppo", S03E13
Avsnittet där Xander hamnar i problem och där Scooby-gänget än en gång står inför en apokalyps - och desperat försöker hålla Xander därifrån. Ett av de roligaste avsnitten, speciellt delarna där någon säger "Xander är i alla fall trygg", klippt till hur Xander är i riktigt trubbel. Slutscenen där han springer omkring på Sunnydale High, letandes efter en bomb och med ett zombiegäng efter sig, medan en strid för mänsklighetens överlevnad utkämpas bara några meter bort (utan att han har en endaste aning om det) får mig alltid att kikna av skratt.

16. "Doppelgangland", S03E16
Om "The Zeppo" är Xanders avsnitt så är detta Willows. Anyas andra avsnitt i serien. Den onda Vampire Willow från "The Wish" har kommit till Sunnydale vilket leder till en hel rad förväxlingar. Egentligen så finns det fyra Willows med i detta avsnitt. Vanliga Willow, Vampire Willow, Vanliga Willow som låtsas vara Vampire Willow och Vampire Willow som låtsas vara Vanliga Willow. Hilarious är det första ord som dyker upp i min hjärna.

17. "The Prom", S03E20
Avsnittet där Buffy och Angel gör slut och där Buffy får pris som Class Protector - och en sista dans med Angel. Plus att grunden till Xander och Anyas förhållande läggs i detta avsnitt.

18. "The Harsh Light of Day", S04E03
Spike is back, bättre än någonsin, i jakt på en magisk ring som ska skydda vampyren som bär den mot allt de inte tål - så som vigvatten, kors, pålar och solljus. Första gången vi får se Harmony som vampyr. Min favoritscen är den där Spike, som hela tiden har pratat om hur viktigt det är att Buffy inte får reda på att han är tillbaka i Sunnydale, träffar henne på ett party.
19. "Pangs", S04E08
Avsnittet där Spike för första gången kastas in i Scooby-gängets sfär och även avsnittet där Angel gör sitt första gästinhopp. Alla scener med Spike i det här avsnittet är suveräna, samma sak med Angel-scenerna, men min favorit är nog ändå den där Buffy retar upp en indianande så att den förvandlas till en björn och Spike ropar "A bear! You made a bear! Undo it! Undo it!". I vilken annan tv-serie kan man hitta sådana repliker?

20. "Something Blue", S04E09
Första gången man får se Spike och Buffy kyssa varandra - och första och enda gången man får se Buffy visa sin kärlek öppet och prata om den. Dock så handlar det ju om en trollformel som har gått snett den här gången, men ändå. En smakbit av vad sjätte säsongen har att erbjuda - Spuffykyssar. Jag älskar att se på medan Buffy och Spike planerar sitt bröllop.

21. "Hush", S04E10
Avsnittet utan dialog där några creepy, hjärttagande monster stjäl allas röster. Det är ett av de hemskaste Buffy-avsnitten någonsin. Dels för att "The Gentlemen" är så otroligt läskiga och dels för att det är obehagligt att se på hur folk blir attackerade utan att kunna tillkalla någons uppmärksamhet.

22. "The Real Me", S05E02
Det första avsnittet som Dawn är med i, eller hon syntes ju i 20 sekunder i slutet av säsongspremiären, men det räknas inte. Jag älskar den där känslan som man får första gången man ser det här avsnittet. Den där "WTF"-känslan över att Buffy helt plötsligt oförklarligt har en lillasyster. Och det fruktansvärda "Harmony-gänget" är inte att underskatta!

23. "Out of My Mind", S05E04
Avsnittet där Spike till slut inser att han inte försöker döda Buffy för att han hatar henne, utan för att han älskar henne. Jag älskar hans dröm i slutet. Första gången jag såg det så höll jag på att ramla ur soffan då jag trodde att det verkligen hände, men tyvärr så var det ju bara i Spikes fantasi.

24. "Fool for Love", S05E07
Det ultimata Spike-avsnittet där man får se honom gå från William, den känsliga 1800-tals poeten, till dagens Spike. Allt medan han gång på gång håller på att avslöja sina känslor för Buffy. Min favoritSpike? 70-tals, Billy Idol-kopian som dödar Robin Woods mamma och stjäl hennes rock a.k.a rocken som Spike alltid har på sig.

25. "Crush", S05E14
Avsnittet där Drusilla återvänder till Sunnydale och där Buffy äntligen får reda på att Spike älskar henne - och får panik. Stackars Spike. Det var här jag nästan började hata Buffy för att hon var så otrevlig mot Spike, men det är ju klart. Om man får reda på att ens ärkefiende är kär i en så är det nog ingenting man kan acceptera på en gång.

26. "The Body", S05E16
Avsnittet där Joyce dör och ett av de mest psykiskt tunga avsnitten någonsin. Helt utan känslomusik, med insomningar och långa scener utan klipp. Det känns... tungt. Det finns få Buffy-avsnitt som jag har gråtit så mycket till som jag gjorde när Giles anländer till Buffys hus och hon ropar åt honom att de inte får röra kroppen och sedan bryter ihop i hans famn.

27. "Intervention", S05E18
Buffy-bot gör sin entre! Och vilken entre... Ännu ett förväxlingsdrama där Scooby-gänget tror att det är Buffy som har sex med Spike på kyrkogården när det egentligen är glada Buffybot.

28. "The Gift", S05E22
Avsnittet där Buffy dör för andra gången och ja, ett av de mest tårframkallande avsnitten någonsin. Jag tycker om nästan varenda minut av det här avsnittet, från Xander och Anyas sexstund och frieri i källaren till Spikes bestörta min då han inser att han misslyckades med att skydda Dawn som han hade lovat Buffy... Och förstås, slutscenen där alla står och ser på Buffys kropp och man riktigt ser sorgen. Det var tur att jag redan hade sett en större del av sjätte säsongen och visste att Buffy inte var definitely dead.

29. "Bargaining: Part I", S06E01
Avsnittet där Buffy inte är tillbaka ännu. Eftersom det egentligen är ett dubbelavsnitt så vet jag inte riktigt om Buffy hinner komma tillbaka i Part I eller om det är i Part II. I alla fall, det är Gråtfest 2009 varenda gång jag ser på det här avsnittet. Hur Scooby-gänget försöker klara sig utan Buffy och hur Buffybot har fått ta hennes plats utåt sett.

30. "Life Serial", S06E05
Början på en av de bästa skivorna någonsin. "Life Serial", "All the Way" (som nästan kom med på listan), "Once More With Feeling" och "Tabula Rasa" på samma disc. Avsnittet där nördtrion har en tävling vem som kan irritera Buffy mest. Jag älskar-älskar-älskar Andrew, Warren och Jonathan i början av säsongen. Om inte Warren hade blivit så maktgalen så hade de varit perfekta. Tidloopen där Buffy försöker sälja en mumiehand om och om och om igen är så otroligt rolig att se.

31. "Once More With Feeling", S06E07
Måste jag ge en förklaring? Musikalernas musikal. Jag har hela OMWF på repetoaren i duschen. Walk Through the Fire och I Have a Theory är de jag oftast går och sjunger på, men på sista tiden så har Going Through the Motions, Where Do We Go From Here? och Rest in Peace blivit allt vanligare. En vän till mig har sagt att om hon måste höra mig sjunga "If my heart could beat, it would break my chest" en gång till så kommer hon att säga upp bekantskapen med mig.

32. "Tabula Rasa", S06E08
Ännu ett förväxlingsdrama. Avsnittet där hela Scooby-gänget tappar minnet och försöker komma på vad de har för någon relation med varandra. Xander tror att han kallas för Alex och är tillsammans med Willow, som tycker att sitt namn är löjligt. Spike, eller "Randy, tror att han är Giles son och Giles och Anya (som inte kan uttala sitt namn rätt) tror att de är förlovade. Buffy hittar inget identitetskort och döper om sig själv till Joan... Och sedan kommer vampyrerna.

33. "Hell's Bells", S06E16
Anya och Xanders bröllop, med ett av de mest hjärtskärande sluten. Det gör ont i bröstet av att behöva se Anya gå ensam och sårad nerför altargången efter att Xander har lämnat henne. Avsnittets början är komisk och kärleksfull - och slutar i spillror. Varför, varför, varför kan inte bara Xander förklara allting bättre när han lämnar henne? Isåfall så kunde de ju haft en andra chans. Nu får jag se mitt favoritpar gå och älska varandra på skilda håll i en hel säsong!

34. "Entropy", S06E18
Anya försöker få någon att önska Xander någonting otrevligt, men hittar ingen som inte fortfarande tycker om honom - förrän hon stöter på Spike. Det ena leder till det andra och plötsligt så polerar Spike och Anya borden - medan Willow, Xander, Buffy, Dawn och nördtrion ser live-showen över den gömda övervakningskameran. Buffy blir sårad. Xander blir sårad. Anya blir förkrossad och Spike har än en gång lyckats förstöra sina chanser.

35. "Selfless", S07E05
Ett Anya-avsnitt. Anya har gjort comeback som brutal hämnddemon, men har dåligt samvete och medan Buffy härdar sig inför det svåra hon har framför sig - att döda sin vän - så ser Anya tillbaka över sitt 1000 åriga liv. Från vikingatiden då hon var svenska Aud (och har en otroligt rolig dialog på otroligt dålig svenska - grammatiken är rätt, men uttalet fel) till ett nytt "Once More With Feeling"-nummer där hon sjunger om hur mycket hon älskar Xander.

36. "Conversations with Dead People", S07E07
Jag älskar det här avsnittet på grund av dess ... annorlundahet. (Är det ens ett ord?). Det är inte som andra Buffy-avsnitt. För det första så är inte Xander med. För det andra så har ingen av Scoobiesarna någon scen med varandra. Det är fyra skilda handlingar. Buffy träffar en gammal klasskamrat, som just vaknat upp som vampyr, på en kyrkogård. Dawn terroriseras av någonting hemma, någonting som hon tror håller Joyce borta från henne. Willow får ett meddelande från andra sidan, från Tara - och nördtrion återvänder... Eller Jonathan och Andrew återvänder. Jag älskar låten som spelas i det här avsnittet, Blue med Angie Hart.

37. "First Date", S07E14
Robin Woods identitet avslöjas, Xander lyckas än en gång attrahera en mordisk demontjej och Wood får reda på vem det var som mördade hans mamma. Jag älskar teasern. Love is in the air. Där Spike och Buffy berättar att de har tagit ut Spikes chip och får det låta som att det bara "råkades" hända, allt medan Giles flippar.

38. "Storyteller", S07E16
Ännu ett annorlunda Buffy-avsnitt med fokus på Andrew. Andrew filmar en dokumentär, Buffy the Slayer of Vampyres, om vad som händer i kampen mot the First och gör karaktärsbeskrivningar, bakgrundsförklaringar och lyckas göra allting löjligt underhållande. Favoritscen? Antingen den där Andrew ska förklara vad de hotas av och har ritat upp en ganska dålig bild på en wipeboardtavla eller scenen där Andrew gör presentationer vid frukosten och allting plötsligt blir i slowmotion, med Spike i bar överkropp och Buffy i äkta schampooreklamshårkastande.

39. "Lies My Parents Told Me", S07E17
Lite utav en fortsättning på "Fool for Love". Vi möter än en gång 70s-Spike, William pre-vampyr och William post-vampyr. Vi får se Spikes mamma och får se honom göra en "Lestat".
Avsnittet går ut på att ta reda på vad det är som the First använder för att trigga Spike - samtidigt som Robin Wood planerar att hämnas sin mor och döda Spike, med Giles hjälp.
Slutscenen, där Buffy slänger ut Giles ur sitt liv, får mig alltid att gråta - trots att jag tycker att hon gör rätt.

40. "Chosen", S07E22
Seriefinalen. The End. El fin. Slutet. Det finns för mycket för att kunna beskriva det. Saker som jag tycker om? Jag tycker om Angels barnslighet gentemot Spike. När han blir sur för att Spike har en själ nu, eftersom han ju hade en själ först. Och sedan när Spike visar sig vara lika barnslig tillbaka. Vi får ju inte glömma slutstriden, eller scenen där Buffy ställer sig upp igen, skadad, i slow motion och fortsätter att döda übervamps. Eller hennes tal. Eller hennes scen mot the First. Eller Spikes död. Eller scenen där Giles, Willow, Xander och Buffy skiljs åt innan slutstriden. Eller Anyas död. Eller...

"The Wish" (S03E09) kom nästan med på listan, men åkte bort i slutredigeringen. Det är helt enkelt för hemskt för att vara med. Jag avskyr vissa saker i det avsnittet. Allting egentligen. Jag blir nästan illamående ibland då jag ser det. Varför? Det vet jag inte, kanske för att Willow och Xander är sadistiska vampyrer, Buffy är hårdkokt vampyrjägare, Angel är torterad, Xander dödar Cordelia, Oz dödar Willow och Buffy bryr sig inte det minsta när Angel blir dödad. Dock så är det Anyas första avsnitt, så tummen upp för det.
Av samma anledning så är inte heller "Normal Again" (S06E17) med på listan, trots att jag tycker om det avsnittet. Jag mår psykiskt dåligt efter att jag har sett det, så därför så fick det hoppa av listan.
"Him" (S07E06) och "Gone" (S06E11) var även de två avsnitt som inte riktigt räckte hela vägen fram. "The Replacement" (S05E03) var också med in i det sista.