Jag ska börja den här ”genomgången” i ett annat hörn, nämligen Freds. Fred måste vara den gulligaste tv-karaktären som någonsin uppfunnits. Kan man göra annat än att älska Fred? Med ett sött yttre, ett sött inre, ett lika sött skratt, lite knäpphet, en stor aptit och en vilja för att hjälpa till när det behövs så har hon vunnit mitt hjärta… och Wesleys… och Gunns. Gunn och Fred är ett sött par, men jag kan inte få in dem i min ”perfekta par i Buffyverse”-mall, mest för att jag hellre skulle vilja se Fred tillsammans med Wesley. Det kanske är lite favorisering då jag tycker mer om Wesley än Gunn, men tycker inte ni det också? På något sätt så känns det som att Fred skulle passa bättre med Wes.
En av de gulligaste gesterna någonsin måste ändå vara den där gesten som Angel gör i början av säsongen, då han hela tiden puffar upp hennes glasögon så att de inte glider ner på nästippen. Inte konstigt att Fred kärade ned sig i Angel innan hon och Gunn blev ett par.
Det här är även säsongen där en av seriens största överraskningar inträffar, Darla är gravid… och pappan är Angel. Eller rättare sagt, det skulle varit en stor överraskning om jag inte hade läst det där diskussionsinlägget på IMDb som jag sa att jag inte skulle läsa, men ändå gjorde. Varför kan jag inte hålla mig borta?
Jag har faktiskt börjat tycka riktigt mycket om Darla och det ändrades inte i och med hennes comeback i Angel-gänget. Darla och Angels barn är mänskligt och dess själ påverkar henne till den grad att hon börjar kunna känna känslor och ånger över vad hon har gjort. Hon älskar barnet och är rädd för den dagen då barnet kommer att komma ut och lämna henne själlös igen – och oförmögen att älska det på samma sätt. Hon är rädd att hon kommer att skada det och vill inte förvandlas till ett monster igen. När det sedan visar sig att vampyrer - som egentligen inte kan få barn – inte är gjorda för en födsel och barnet börjar att dö så tar Darla sitt eget liv och dustar sig själv, för att barnet ska kunna komma ut.
Och ut kommer Connor, den karaktär som jag tycker bäst och sämst om i hela serien. ”Huh?” tänker säkert ni. Hur kan det komma sig? Jo, för baby-Connor är otroligt söt och för så mycket bra med sig. Scenerna mellan den nyblivna pappan och hans son får mina ögon att tåras varje gång. När Angel planerar hela Connors liv och ser fram emot att få se honom spela hockey (för att det spelas inomhus och på kvällstid) och lära sig gå så känns det i hjärtat. När Connor blir kidnappad, ja då krossades mitt hjärta också. Angels sorg och ilska var min sorg och ilska. Så går det några avsnitt – och enter tonåriga Connor. Tonåriga, irriterande Connor som försöker döda Angel. Angel som älskar Connor mer än någonting annat. Fy Connor! Jag önskar att någon skulle använda en magisk ritual för att förvandla dig till bebisformat igen.
Anledningen till hela Connor-hatar-Angel-och-vill-döda-honom-handlingen heter Holtz. Ni vet, Holtz. Vi har stött på honom i andra säsongen också. Han var vampyrjägaren som jagade Darla och Angelus igenom hela Europa för att hämna sin döda familj. Någongång under 1700-talet så slöt han en pakt med en demon och inkapslades med hjälp av magi i 250 år... och nu så är han tillbaka. Det jag hatar med Holtz är att han är så otroligt inkapabel att förstå hela Angel/Angelus-dealen. Angel är inte Angelus mer än vad Fred är. Ja, Angel har Angelus minnen, men det är ungefär där det slutar. Herregud, de har inte ens samma röst, sätt att prata eller minspel.
Jag har tidigare sagt att vissa scener ur förra säsongen är direkta omtagningar av scener ur Buffy, t.ex. scenen där Angel vaknar efter att haft sex med Darla. I denna säsong så fanns det också med en sådan homage, nämligen när Sahajan ska återuppväcka Holtz. Scenen börjar med att en helt vanlig, häckkantad, publik plats zoomas in. Sedan så går det nedåt och nedåt, genom häcken, tills man kommer till en helig, ockult plats. Där så försöker en demon återuppväcka någon genom att säga en ”ramsa”. Låter det bekant? Låter orden ”sleepers sleep” och ett upprepande av ordet ”arise” bekant? Det kan nämligen stämma in på både Holtz uppväckning i ”Offspring” och the Masters uppstigning i ”Welcome to the Hellmouth” (BS01E01). Jag har googlat i alla möjliga kombination, men ändå inte hittat en hemsida där någon har uppmärksammat det här. Är jag den enda som ser likheten?
En annan ganska rolig– kanske slumpmässig – likhet mellan tredje säsongen av ”Angel” och den parallella sjätte säsongen av ”Buffy the Vampire Slayer” är kameraövervakning. Wolfram & Hart övervakar Angels hotell och the Trio övervakar Scoobiesarnas alla standardställen. Har det ett större sammanhang eller hände det bara av en slump?
En annan sak som jag har tänkt på. Det kan inte vara så roligt att vara gammal kompis till Angel. Det betyder oftast att du kommer att sluta med en påle genom hjärtat. Låt oss ta en titt. Darla – Angel dödade och har försökt att döda.
Drusilla – Angel och Buffy har försökt att döda.
Spike – Angel och Buffy har försökt att döda.
Penn – Angel dödade
I säsongens första avsnitt, ”Heartthrob” så dyker två andra gamla vänner upp. James (som ser ut som Penn) och Elizabeth – vilka båda två slutar som stoft innan avsnittet är slut.
Säsongsavslutningen var ärligt talat den sämsta som jag någonsin har sett. Jag blev bara irriterad och ärligt talat inte särskilt sugen på att se fjärde säsongen. Cordelia gör en massa konstiga magiska saker, som att ha ett samtal med en lysande spegelbild av henne själv som berättar för henne att hennes hjärta tillhör Angel. Det hela slutar med att hon fryser tiden på en motorväg och blir "a higher being" och svävar iväg, glittrande och med ett vitt sken, till en annan dimension. Angel då? Jo, Angel är naiv och litar på Holtz, vilket gör att han kliver direkt i hans fälla. Connor tror att Angel har dödat Holtz och för att hämnas så sänker han ner sin far i Stilla Havet, inpackad i en ouppbrytbar järnkista... och där slutar säsongen.
Andra guldkorn från säsongen:
- En scen som jag började gråta till (ganska ovanliga i "Angel", som visst inte har samma gråtpotential som BtVS) fann man i "Heartthrob" där en vampyr säger att han ska döda kvinnan som Angel älskar, varpå han svarar att det är omöjligt, då kvinnan han älskar redan är död. Allting som påminner om Buffys död = stort gråtmoment.
- I ett av mina favoritavsnitt, någonsin, "Carpe Noctum" så byter en gammal, kvinnogalen man kropp med Angel (á la "Who Are You?"), vilket leder till en hel del missuppfattningar. Cordelia tjatar på "Angel" att han måste berätta för Fred att han inte känner samma sak för henne, vilket får den falska "Angel" att tro att han är bög och att Wesley är Fred. "Angels" samtal med Wesley är värt att se.
- I "Fredless" där Cordelia och Wesley försöker förklara Buffy och Angels förhållande till Fred genom att spela upp ett väldigt överdrivet drama.
- Scenerna i "Billy" där Wesley förvandlas till ett kvinnohatande, våldsbenäget psyko som vill slå in Freds huvud med en yxa. Jag har aldrig varit så rädd och känt sådana obehagskänslor någonsin under ett Buffy/Angel-avsnitt! Det slår till och med psykiskt sjuka Buffy från "Normal Again"!
- Doyle dyker upp i en kort tillbakablick i "Birthday".
- Alla söta scener som Angel har med bebis-Connor.
Favoritavsnitt: ”Heartthrob”, ”Carpe Noctum”, ”Billy”, ”Quickening”, “Dad”, “Birthday”,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar