fredag 3 april 2009

En boktoks citat presents: The Big Bad(s)

Jag har suttit och funderat hela eftermiddagen över dessa härliga bad guys. Det började med att jag såg "Lessons" (första avsnittet i sjunde säsongen av Buffy, för den som undrar) och såg scenen där The First "retar" Spike i form av alla tidigare säsongers Big Bads för att till slut anta sin favoritform, Buffy. Buffy har världens coolaste archnemises..es...es. Därför var jag bara tvungen att göra en hyllning över alla sju Big Bads och försöka lista ut vilken som är min favorit.

OBS! Hela inlägget är en enda stor spoiler!

Första säsongen: The Master
En vampyr så gammal att han alltid går omkring i vamp-mode och dessutom är otroligt rynkig och vit. Eftersom säsongen var hälften så lång som de andra så fick han tyvärr inte så mycket screen-tid.
Medhjälpare: The Anointed One (irriterande pojke som Spike tack och lov dustade i början av andra säsongen) och diverse andra vampyrer, bland dem Darla.
Plan för att förstöra världen: Bryta sig ut ur sitt fängelse - med hjälp av Buffys blod - och öppna Hellmouth.
Slutstridsfinesser: Tror att han har dödat Buffy, men misstog sig visst. Slåss med Buffy, som är iklädd balklänning, halvdränkt och riktigt pissed-off, och får stå ut med ett verbalt krig där Buffy mest hånar honom. Kan inte precis säga att han inte förtjänade det - han hade ju trots allt "dödat" henne och förstört hennes balklänning.
Extrapoäng: The Master får extrapoäng för att han orsakade Buffys första död och för att han har en viss Lord Voldemort-feeling.
Kommentar: Jag tyckte om The Master, trots att han inte var någonting jämfört med senare säsongers Big Bads. Jag tror att säsong fems Buffy skulle ha gjort slut på honom utan några problem.



"So this is the Slayer. You're prettier than the last one."


Andra säsongen: Angelus
Angel turned evil och tog begreppet cool, men ond, till en ny nivå. Han är inte bara helt omänsklig utan den minsta lilla känsla eller samvete, han är också besatt av Buffy. Jag gillar Angelus till den grad att jag inte vet vem jag föredrar - Angel eller hans onda motsvarighet.
Medhjälpare: Spike & Drusilla - eller... Drusilla och ett gäng andra vampyrer medan Spike sitter i rullstol, tittar på och planerar sin hämnd.
Plan för att förstöra världen: Dra ut svärdet ur Acathla, aktivera honom och suga in hela mänskligheten till en demondimension.
Slutstridsfinesser: Lurar Buffy, skadar hennes kompisar, kidnappar Giles, torterar Giles, har en lång och våldsam svärdduell med Buffy innan han till slut får tillbaka sin själ och blir god igen.
Extrapoäng: Var ska man börja? För att vara cool, för att spela på Buffys känslor, för att vara så olik Angel som det bara är möjligt, för att vara helt hänsynslös och för att vara en del av den bästa slutstriden någonsin.
Kommentar: Läs ovan. Jag är ett stort fan av Angel(us). Jag tycker att det är roligt att se honom, så jag blev glad då "Angelus" (se citationstecknen) återvände i "Enemies" i tredje säsongen - men vad jag däremot inte tyckte om var när Angel återvände i seriefinalen, med själen i behåll, och ändå pratade som Angelus. Jag har förut räknat Angelus, Drusilla & Spike som andra säsongens Big Bads, men fastän Spike ofta refererar till sig själv som the Big Bad så var han aldrig det. Han gick ju över på Buffys sida i slutet och slogs mot Angelus, så det kan ju inte räknas.

"Gosh, I-I was hoping we can get back together. What do you think? Do we have a shot? Alright. We'll fight."




Tredje säsongen: Mayor Richard Wilkins III
Till synes helylleman, barnkär och bakterierädd politiker med lite utav en "roliga" farbrorn-feeling. Ni vet, skämtar och skrattar sedan åt sina egna skämt. Ond, men med ett hjärta av guld.
Medhjälpare: Faith, Mr Trick (innan Faith dödade honom), Allan (innan Faith dödade honom) och ett gäng vampyrer.
Plan för att förstöra världen: The Mayor planerade nog egentligen inte att förstöra världen, utan planen gick mer ut på att äta upp hela Sunnydales befolkning - med Sunnydale Highs avgångsklass som förrätt - och sedan sprida skräck i form av en jättelik ormdemon.
Slutstridsfinesser: Chockade Scooby-gänget genom att vara så ond att han höll ett helt tal innan han upphöjdes till demon. Mötte hårt motstånd då den aptitretande avgångsklassen visst var beväpnad till tänderna. Dog på grund av sin kärlek till Faith - och pga några ton dynamit i skolbiblioteket.
Extrapoäng: Richard Wilkins får extrapoäng för att han är en sådan glad familjeman - trots onda planer - och för att hans och Faiths far-och-dotter-relation är så söt.
Kommentar: Kan man göra annat än att älska the Mayor?

"Now, Faith, I don't find that sort of thing amusing. I'm a family man. Now, let's kill your little friend. "




Fjärde säsongen: Adam
En slags Terminator-hybrid mellan människa, demon och maskin. Skapad av Maggie Welsh på the Initiative, som första steget i en plan på att göra en armé av oslagbara hybrid-soldater. Adam tar upp samma mål - efter att ha råkats döda sin "mamma".
Medhjälpare: Hybrid-Forrest, zombie-Maggie, zombie-Angleman och varenda demon som kommer i hans väg - även Spike.
Plan för att förstöra världen: Fylla Initiativets celler till max med demoner och sedan vid en tidpunkt släppa ut dem. Demoner dödar soldaterna och soldaterna dödar demonerna, vilket leder till att Adam får en massa delar till sin hybrid-armé. För att lyckas så behöver han även Buffy där nere - så att tillräckligt många demoner dör.
Slutstridsfinesser: Adam är inte med i själva slakten i Initiativet utan har dragit sig undan. Adam är ingen match för Super-Buffy (en magisk kombi-Buffy med hennes styrka, Willows magi, Giles kunskap och Xanders hjärta - inte bokstavligt) när hon hittar honom och han har inte en chans mot den vitögda, mässande Buffy.
Extrapoäng: Ehm.
Kommentar: Adam är den Big Bad som jag tycker minst om. Egentligen så är han den enda Big Bad som jag inte anser vara en riktigt underhållande karaktär och som förtjänar en stor plats. Adam är ganska tråkig. Kanske beror det på att alla andra ärkefiender har sina egna personligheter, medan Adam mest pratar i en monoton röst... om ingenting eller om filosofiska funderingar.


"I'm a kinematically redundant, bio-mechanical demonoid designed by Maggie Walsh. She called me Adam, and I called her Mother."


Femte säsongen: Den stora Glorificus, "Glory"
Tillsynes en vanlig tjej i röd klänning med kärlek för högklackade skor, bubbelbad och att höra sig själv prata - och just ja, att bli beundrad av sina tjänare. Egentligen en helvetesgud som blivit så mäktig och grym att de andra helvetesgudarna slängde ut henne ur dimensionen för att dö som människa på jorden, som en man... och just det, har jag nämnt att hon tycker om att suga ut hjärnor?
Medhjälpare: Jinx, Dreg och de andra quote hobbits with leprosy end of qoute, Doc och till sist även Ben.
Plan för att förstöra världen: Hitta den mystiska The Key (dvs. Dawn), tappa den på blod vid en speciell plats vid en speciell tidpunkt, riva ner väggarna mellan dimensionerna och ta sig hem till sitt helvete - utan att bry sig om alla andra varelser som kommer att ta sig in och förstöra vår dimension.
Slutstridsfinesser: Scooby-gänget drabbar samman med Glorys "hobbits" och Glory får känna på både Willows kraft, Buffybots nävar och Olafs trollhammare, svingad av Buffy. Trots det så lyckas hon med sin plan och leder indirekt till Buffys andra - och mer giltiga - död.
Extrapoäng: Glory får ett stort extrapoäng för sin attityd. Jag älskar hur hon i ena stunden är riktigt elak mot sina tjänare, för att sedan vara jättesnäll och tycker synd om dem. Jag älskar hennes tonfall när hon pratar med Dawn, som om hon pratar med en femåring, och att hon är riktigt riktigt gnällig ibland. Så, fastän man är en odödlig, oslagbar gud så har man ändå rätt att gnälla.
Kommentar: Jag tror att Glory är på min topp3 över mina favorit-Big Bads. Inte minst för att hon ledde till en scen som jag aldrig kommer att glömma. Den har fastnat på insidan av mina ögonlock och den är lika rolig varje gång jag ser den. Jag pratar förstås om "Ben is Glory. Glory is Ben"-scenen där Spike försöker förklara till Scooby-gänget att Ben och Glory är samma person. Jag hittade en "Ben is Glory"-tröja på cafepress, men det verkar lite taskigt att gå omkring med en sådan och spoila femte säsongen för alla andra.

"Shh! I kinda wanna hear me talking right now! Me talking! You know what I'm startin' to think? I'm thinking... that maybe you... don't have any idea where my key is!"


Sjätte säsongen: Dark Willow (eller Warren Meers)
Jag vet inte riktigt vem som egentligen är the Big Bad i sjätte säsongen. Warren har smitt "onda" planer som faktiskt blev onda planer under större delen av säsongen, men det var inte förrän i de sista 6-7 avsnitten som han faktiskt blev ond. På samma sätt så blev ju inte Willow ond förrän efter Warren dödat Tara. Så jag fick ta till regeln: Den som försöker förstöra världen i säsongsfinalen är the Big Bad. Alltså, Dark Willow.
Medhjälpare: Dark Willow arbetar själv.
Plan för att förstöra världen: Dark Willow hade inga planer på att förstöra världen förrän hon tog en stor dos av magi från Giles och började känna alla människors "essence" och deras smärta. Hon planerade att suga ut Jordens energi genom ett demontempel och därför stoppa allas lidande. Så, man kan säga att hon gjorde det av medlidande.
Slutstridsfinesser: Det bästa sättet en fiende någonsin har blivit stoppad på i Buffyverse. Efter att ha slagits med Buffy, knockat Anya medvetslös två gånger, blivit stoppad av Giles, haft en magisk strid med Giles och tagit hans krafter så mötte Dark Willow sin överman... Xanders kärlek till henne. Efter ett tal om hur mycket han älskar henne, trots att hon gjorde sitt bästa för att skada honom, så brast Dark Willows inre mur och vanliga, rödhåriga Willow kom ut igen.
Extrapoäng: Jag älskar referenserna till onda Vampire Willow. Speciellt scenen där Dark Willow flår Warren levande och hon säger "Bored now" innan hon sätter igång. Vampire Willows signum var hennes överanvändande av "Bored now" - plus en dominatrixdräkt.
Kommentar: Dark Willow är cool. Hennes attityd i sitt första avsnitt är oslagbar. Driven av sorg, hat, hämnd och vrede ger hon sig efter Warren och låter ingenting stoppa henne... och även trots hon gör vissa saker som inte är så... bra så känner jag ändå medlidande för henne. Jag kan inte skylla på henne, eftersom hon är galen av sorg efter mordet på Tara.

"Let me tell you something about "Willow". She's a loser, she always has been. People picked on Willow in junior high school, high school, up until college with her stupid mousy ways. And now... Willow's a junkie"

Sjunde säsongen: The First Evil
The First Evil, källan till all ondska i denna dimension, är - ja vad egentligen? Ett medvetande utan en egen kropp, som istället uppträder som avbilder av döda personer. Buffy-form verkar vara populärast. The First själv är inte ett sådant stort hot då den inte kan röra någonting. Det gör även att Buffy inte kan slåss mot the First då hennes nävar bara skulle gå rätt igenom.
Medhjälpare: Caleb, den kvinnohatande prästen som verkligen inte tycker om Buffy eller the Potentials, übervampyrerna och de blinda the Bringers som gör allt smutsjobb.
Plan för att förstöra världen: Utrota dråparsläktet och sedan släppa ut en stor armé av übervampyrer ut ur Hellmouth, tillsammans med allt annat som kan tänkas komma ut därifrån.
Slutstridsfinesser: Åh. Efter att Caleb har blivit delad på mitten av Buffy så bestämmer sig Buffy att de inte bara ska sitta och vänta på sin undergång. Istället så beger sig Buffy, Faith, the Potentials, Spike och Scooby-gänget till Hellmouth. Willow använder den mystiska dråparlien till att göra alla Potentials till Slayers och tillsammans så börjar de slakta übervamps. Spike offrar sig själv och stänger Hellmouth på magiskt sätt, Sunnydale rasar igen och The First har misslyckats.
Extrapoäng: The First får extrapoäng för att det är så otroligt roligt att se TF-Warren och TF-Jonathan prata med Andrew. Dessutom så tar the First tillbaka "Big Bad"-Spike in i serien vid en tidpunkt där Spike inte är så bad. Största pluset är dock TF-Buffy. Det där söta, onda leendet som TF-Buffy alltid har fastklistrat på läpparna är intressant att se. Buffy skulle aldrig le sådär.
Kommentar: Ibland så irriterar jag mig jättemycket på the First, eller egentligen så irriterar jag mig mer på alla andra karaktärer som inte bara kan ta och känna på personen de pratar med. Om de gjorde det så skulle jag inte alltid behöva sitta och fundera över om en konversation är mellan två "goda" eller mellan en "god" och the First?

"I'm not a demon, little girl. I am something that you can't even conceive. The first evil. Beyond sin, beyond death... I am the thing the darkness fears. You'll never see me, but I am everywhere. Every being, every thought, every drop of hate... "
Mina favoriter är nog ändå Angelus, Glory och The Mayor - tätt följda av Dark Willow och The First. Vem är din favorit?

Inga kommentarer: